SFF14: A Girl at My Door

STOCKHOLMS FILMFESTIVAL 2014

(Originaltitel: Dohee-ya). En av Sydkoreas kanske allra mest skickliga skådespelare, Doona Bae, mest känd från Chan-wook Parks Sympathy for Mr. Vengeance, The Host och Wachowski-syskonens Cloud Atlas, tar sig an huvudrollen i dramathrillern A Girl at My Door.

Bae spelar poliskonstapeln Young-nam som efter en personlig skandal tvingas byta distrikt från Seoul till ett sömnigt litet kustsamhälle. Med endast tre andra konstaplar på polisstationen vid sin sida försöker Young-nam finna sig tillrätta i den främmande staden, där majoriteten av befolkningen till synes består av betydligt äldre personer. Att Young-nam dessutom får stå i att agera polischef i byn gör att hon måste slita för att förtjäna invånarnas respekt.

Under hennes första dagar som polischef stöter hon vid ett flertal tillfällen på en ung flicka som får utstå både mobbning och misshandel från skolkamrater, farmor och hennes alkoholiserade styvfar. Young-nams uppgift är svår – hon måste skydda flickan samtidigt som samhällets blickar är riktade mot henne.

A Girl at My Door är en film vars händelseförlopp tar en aning oväntade vägar. Då filmen hela tiden balanserar mellan drama och thriller vet man som tittare inte riktigt vad man ska få härnäst. Det gör filmen än mer gripande och intressant. I kärnan av filmen är det Doona Bae och 14 år gamla Kim Sae-ron (som spelar flickan) som regerar. Deras skådespel är nyanserat och kraftfullt. Regissören July Jung tillåter skådespelarna att använda sig av stillhet och tystnad på ett sätt som är ovanligt i film från västvärlden.

Balansen mellan de två olika genrerna ger inte bara nyanserat skådespel utan också en flerdimensionell film. I grund och botten är det en dramafilm om relationen mellan en poliskonstapel och en ung flicka. Men längre in i filmen tar handlingen en vändning som inte bara är mycket intressant och välgjord utan också ytterst kontroversiell och modig. Jag känner personligen inte till hur sexualitet och kön behandlas i Sydkorea och hur öppet det talas om, men då filmen på grund av sitt ovanliga händelseförlopp (som jag inte tänker spoliera) hade svårt att få finansiell backning resulterade det i en låg budget. Dessutom gick Bae och Sae-ron med på att inte ta ut någon lön under inspelningen för att kunna maximera användandet av budgeten. Det faktumet känns som ett hyfsat tydligt bevis på att filmens ämnen om relationer och sexualitet inte är särskilt vanliga i Sydkorea. Faktum är att filmens behandlingspunkter inte är särskilt vanliga någonstans i världen och det gör filmen än mer unik och intressant.

Med två av årets kanske bästa rollprestationer, utmärkt regi från långfilmsdebutanten July Jung, snyggt foto, fantastisk handling och inga visuella spår av en låg budget är A Girl at My Door en av årets hittills bästa filmer och en fantastisk start på årets Stockholms filmfestival.