Veckoresumé #50

Sci-fi, zombies, thriller, fantasy, drama, komedi och samurajer! Nästan allt är med i veckans filmresumé! Dessutom är det vår 50:e resumé på bloggen! Vi utlovar en superspecialare på resumé #100. Det gör mig lika glad som Kevin Spacey och Barry Pepper! Trevlig läsning!

EUROPA REPORT (2013)

I skymundan av alla stora science-fiction-filmer som har visats på biograferna det här året dök ett litet men samtidigt storslaget rymdäventyr upp regisserat av en ecuadoriansk regissör med en internationellt blandad rollista. Europa Report utspelar sig i en inte så avlägsen framtid och följer en grupp astronauter på deras långa resa till Jupiters fjärde måne Europa som ryktas ha potential att hysa levande organismer. Europa Report är helt och hållet berättad via videomaterial och ljudupptagningar från rymdskeppets kameror, vilket gör att filmen känns som en dokumentärfilm där klassificerat material visas upp för första gången. Som om man skulle sitta i kommandocentralen på jorden och kommunicera och observera besättningen ute i rymden via live-TV. Det gör att filmen känns otroligt realistisk, autentisk och engagerande utan att bli stel och ointressant. För trots den nästintill pedantiska realismen och detaljrikedomen är filmen alltid spännande och smått klaustrofobisk. Några av filmens bästa scener involverar stunder där besättningen koncentrerat lyssnar på små subtila ljudfrekvenser som blandas med kusliga stunder av ren och skär tystnad. Europa Report är en film som inte bjuder på feta explosioner utan istället påminner om filmer som Das Boot, där det mänskliga sinnet och den klaustrofobiska stämningen är i fokus. På skådespelarfronten är rollistan som sagt internationellt blandad med skådespelare från USA, Rumänien, Polen, Sverige och Sydafrika. De två sistnämnda nationerna är representerade av Michael Nyqvist (som dock spelar ryss) och District 9-stjärnan Sharlto Copley (som spelar amerikan). Skådespelet är stabilt av samtliga men det är Nyqvist och Copley som sticker ut mest. Europa Report är en frisk fläkt i sommarkaoset av påkostade blockbusters och uppföljare. En film som vågar något eget och som förtjänar en halvstark trea i betyg.

EL LABERINTO DEL FAUNO (2006)

(Sv: Pans labyrint). Året är 1944 och det spanska inbördeskriget börjar närma sig sitt slut. Mitt i den stora röran mellan Francos militäriska järnhandsstyre och de frihetssökande rebellerna befinner sig den unga flickan Ofelia (Ivana Baquero) som är dotter till den nyligen omgifta Carmen (Ariadna Gil). Ofelia flyttar med sin mor till sin nya styvfar, den auktoritäre och iskalle Vidal (Sergi López) som är kapten i Francos armé. Ofelia har svårt att anpassa sig till sitt nya liv där regler och disciplin är allt. Men allt skall komma att förändras när hon en dag hittar en mystisk labyrint i en skog som leder in till en magisk värld. El laberinto del fauno är den mexikanske regissören Guillermo del Toros mest kända och hyllade film som kammade hem tre av sex nominerade Oscarsstatyetter. Vad jag förväntade mig vara ett mysigt familjeäventyr visade sig vara något helt annat. El laberinto del fauno är en mörk och vuxen film som inte är lämplig för en yngre publik. Den är våldsam, blodig och obehaglig, något som överraskade mig totalt. På ett positivt sätt. Det är en film som med sin mörka och melankoliska stämning vågar berätta en mogen berättelse med sagoväsen och magi för en vuxen publik. En film som dessutom har ett barn i huvudrollen. Ett barn som spelas utmärkt av den unga Ivana Baquero. Hon backas upp av stabilt skådespel från alla delaktiga men särskilt av Sergi López som levererar en briljant och extremt osympatisk diktatorisk kapten. Med fantastiskt monstersmink, briljant skådespel och en mörk stämning lyckas del Toro dela med sig av en levande och magisk upplevelse. Betyget landar på en superstark trea.

YOUNG FRANKENSTEIN (1974)

Hjärnforskaren Dr. Frederick Frankenstein (Gene Wilder) får en dag plötsligt kännedom om att hans sedan länge döda farfar, den ökände Dr. Frankenstein, har ett gigantiskt slott i kusliga Transylvanien. Det visar sig att Frederick Frankenstein står i testamentet och därför får ärva slottet och alla dess tillhörigheter. Dr. Frankenstein beger sig till det spöklika slottet och möts där av slottets udda huspersonal. Den puckelryggige Igor (Marty Feldman), den korkade laboratorieassistenten Inga (Teri Garr) och den sura Frau Blücher (Cloris Leachman). Vad som sedan följer är komedi på hög nivå när försök att återuppliva Frankensteins monster sätts igång. Komedimästaren Mel Brooks har både skrivit och regisserat Young Frankenstein, som ofta får titulera på listor över världens bästa komedier. Dr. Frankenstein och hans slottspersonal utgör en fantastisk ensemble av komiska karaktärer som ständigt stöter på nya problem att lösa. Samtliga i rollistan gör fantastiskt härliga och överspelande prestationer. Gene Wilder är fantastisk som den excentriske och dramatiske Dr. Frankenstein och Marty Feldman är klockren som den förvirrade men godhjärtade Igor. Brooks har även fått med sig Gene Hackman i en liten men underbar roll som en blind gammal man. Young Frankenstein är en klassiker med fantastisk humor och härliga karaktärer. Betyget skrattar sig fram till en stark trea.

25TH HOUR (2002)

Monty (Edward Norton) har det jobbigt. Han har dömts till sju års fängelse för narkotikabrott och har endast 24 timmar kvar i frihet innan han skrivs in i fängelset för att avtjäna sitt straff. Deppig och fundersam inför sitt nya liv bakom galler promenerar Monty på New Yorks gator. Han besöker sin gamla skola, rastar sin hund, sitter på parkbänkar, äter lunch med sin far (Brian Cox), spenderar tid med sin flickvän (Rosario Dawson) och festar med sina kompisar Jacob (Philip Seymour Hoffman) och Frank (Barry Pepper). 25th Hour är en tänkande film där livet och vänskap reflekteras och där den konstanta känslan av missnöje och depression ligger som ett täcke på varje ord som yttras. Spike Lees 25th Hour är en mörk och tung film som är mänsklig och viktig. Karaktärernas känslor bubblar hela tiden under ytan på gränsen till att koka över. Manuset är skrivet av David Benioff (manusförfattare och skapare av HBO:s Game of Thrones) och baserat på hans egen roman med samma namn. Det är ett briljant manus som känns taget direkt ur verkligheten. Dialogerna är smarta, nyanserade och känslosamma. Skådespelet är på en fenomenalt hög nivå hos allihopa. Cox och Dawson gör briljanta insatser som Montys allra närmaste familjemedlemmar. Hoffman är fantastisk som den osäkre och blyge läraren Jacob. Pepper är kunglig som den kaxige och självsäkre börsmäklaren Frank. Edward Norton gör tillsammans med sin roll som nynazist i American History X kanske sin bästa prestation någonsin. Nästintill allt i 25th Hour är perfekt utfört. Stark fyra i betyg.

BREACH (2007)

Baserad på den verkliga händelsen om FBI-anställde Robert Hanssen som i hemlighet var spion åt Ryssland. Hanssen läckte ut topphemliga dokument och uppgifter till ryska kontakter i hela 22 år, samtidigt som han gjorde karriär i FBI:s största korridorer och levde ett djupt religiöst och konservativt liv med sin hemmafru och sina barn. Ryan Phillippe spelar den unge FBI-anställda Eric O’Neill som är sugen på att snabbt klättra på karriärstegen. Han får en dag i uppdrag av en högt uppsatt FBI-chef spelad av Laura Linney att börja arbeta som Robert Hanssens assistent. Men Eric O’Neills riktiga uppdrag är att lära känna Hanssen och samtidigt snoka efter ledtrådar som kan bevisa att Hanssen är en spion som den högsta ledningen befarat. Robert Hanssen spelas av den fantastiske Chris Cooper som gör en prestation på Oscarsnivå. Phillippe gör en stabil insats och Laura Linney är briljant som alltid. Breach är spännande och full av konspirationer och vändningar. Det är en smart thriller som aldrig spårar ur eller känns förutsägbar trots att den har ett förutbestämt slut. Breach är en resa in i en kluven och mystisk man vars agenda inte är vad den ser ut att vara. Det är en thriller som passar perfekt för konspirationshungriga filmälskare. Stabil fyra i betyg.

HARA-KIRI: DEATH OF A SAMURAI (2011)

(Originaltitel: Ichimei). Kontroversielle japanske regissören Takashi Miike, mannen bakom en av världens mest våldsamma och kontroversiella filmer, Ichi the Killer (Originaltitel: Koroshiya 1), är en man som gärna skiftar genrer. Den här gången är det samurajer som gäller. Hara-Kiri: Death of a Samurai är en remake på 1962 års Harakiri och handlar om en fattig samuraj som anländer till en lords gård för att be om att få utföra hara-kiri eller seppuku som det också kallas. Lorden börjar dock misstänka samurajen för att bluffa och en konfrontation inleds. Hara-kiri är att ta självmord genom att hugga och skära upp magen med sitt svärd. Det var en sed som kunde utföras av en samuraj om han hellre ville dö än att falla i fiendens händer. Hara-kiri ansågs vara ett värdigt sätt att ta självmord på med hedern i behåll. Hara-kiri: Death of a Samurai är en långsamt berättad film med väldigt lite svärdstrider och våldsamheter. Det är istället ett drama om den fattige samurajens liv och tidigare erfarenheter som far. Samurajen berättar via flashbacks för lorden om varför han har anlänt till gården. Filmen är välspelad men också stundtals överdrivet dramatisk, vilket gör att vissa scener inte passar in. Den är också stundtals för långsam för sitt eget bästa. Jag tappade intresset ett par gånger under filmens speltid. Men överlag är Hara-kiri: Death of a Samurai en vackert berättad film med snyggt foto och coola samurajer. Betyget blir en stabil trea.

COCKNEYS VS ZOMBIES (2012)

Londons stadsdel East End är känd för sin lokalbefolkning, så kallade cockneys. Med grov dialekt och en råbarkad och vild stil är cockneys högljudda och kaxiga. De får dock möta sin största utmaning någonsin när East End plötsligt invaderas av klassiska zombies. Andy och Terry är två godhjärtade cockney-bröder som tillsammans med bästa vännen Davey, kusinen Katy och galningen ”Mental” Mickey bestämmer sig för att råna en bank för att med hjälp av pengarna kunna rädda deras morfars ålderdomshem. Men när pengarna har packats ner i stora svarta väskor och gänget stiger ut ur banken välkomnas dem inte av polisen utan istället av köttätande zombies. Vad som sedan följer är en humoristisk köttfest med skjutvapen och avhuggna kroppsdelar i mängder. Filmen bjuder på rullstolspensionärer med kulsprutor och katana-svingande kusiner. Cockneys vs Zombies är en vild zombiekomedi med störtsköna dialekter och härliga one-liners. Filmens stora styrka är karaktären ”Mental” Mickey som inte bara är galen utan också riktigt badass. Han levererar one-liner efter one-liner och köttar sig igenom svärmer av zombies. Filmen är självklart en film som snubblar på gränsen till B-film. Men det är svårt att inte njuta av filmens första halva som är underbar. Den tappar dock rejält i sista halvan och blir enformig och tråkig. Underhållningsnivån sjunker rejält och man börjar nästan undra om filmen har bytt regissör och manus i andra halvlek. Det här köttkalaset är underhållande och dåligt och får en svag tvåa i betyg! Se den, fast gör det inte!

veckans topp 3

1. 25th Hour
2. Breach
3. El laberinto del fauno

Veckoresumé #48

Den här veckans har endast bestått av aktuella filmer, det vill säga filmer som har släppts i år. Tråkigt nog har alla (förutom en) varit mediokra eller rent ut sagt värdelösa. Men ibland behöver man se skit för att lättare uppskatta kvalitet… tror jag, eller? En sak är säker, ibland är det underhållande att titta på skräp i lagom mängd.

PACIFIC RIM (2013)

Guillermo del Toro, mannen bakom filmer som Pan’s Labyrinth, Hellboy 1 & 2 och Blade II är känd för att vara en genuin ”nörd” som är besatt av serietidningar, obskyra skräckfilmer och allt som har med Japan att göra. Hans kontor är fyllt med filmprylar, leksaker och värdefull memorabilia. Del Toros senaste verk, Pacific Rim, är starkt inspirerat av Godzilla och andra japanska s.k. mecha-animes som involverar gigantiska robotar som slåss mot varandra. Pacific Rim utspelar sig år 2025 och kretsar kring mänsklighetens kamp mot gigantiska monster kallade kaijus, som stiger upp från havets botten. Striden mot monsterna har hållit på sedan 2013 och har flera gånger hotat mänsklighetens existens. Alla världens nationer har därför bestämt sig för att lägga sina interna konflikter åt sidan för att gemensamt samarbeta mot de farliga varelserna. Men stridsvagnar och jaktflyg biter inte på kaijus som för varje attack blir starkare och större, så därför används gigantiska robotar vid namn jaegers som styrs av ett team bestående av två specialtränade piloter. Pacific RIm är en extremt actionfylld och intensiv film där pauser och lugna stunder är sparsamma och korta. Otroligt detaljerade och snygga fighter i storstäder mellan robotar och monster är vad som är på tapeten. Ljudet är kraftfullt och högljutt och rockmusiken ekar i bakgrunden när del Toro berättar en handling som har många hål och ologiska stunder. Karaktärerna är överdrivna och överspelande likt anime-figurer och manuset är ostigt och svettigt. Men vad som skiljer Pacific Rim från andra filmer som Transformers är att del Toros robotfilm är både extremt underhållande och har ett hjärta. Till skillnad från Transformers flaggviftande ytlighet, där kvinnor är objekt och där någon form av vettig handling inte existerar, är Pacific Rim en välgjord film där Del Toros ”nördhjärta” har omfamnat varenda lilla detalj och skapat en film som osar av entusiasm och kärlek för sin inspirationskälla. Pacific Rim har många problem och är absolut inget mästerverk men det är en film som aldrig slutar underhålla trots stundtals otroligt löjliga scener och trötta repliker. Den har också Idris Elba som alltid är ett stort plus! Tummen upp Guillermo! Pacific Rim får en halvstark trea i betyg.

THE LONE RANGER (2013)

Disney har inte lärt sig av sitt misstag förra året med den ambitiösa och superdyra John Carter och har därför bestämt sig för att lägga ner lika mycket pengar igen på en ännu längre och tråkigare film. Istället för planeten Mars som äventyrsplats utspelar sig The Lone Ranger i Texas, 1869. Filmen följer en hjälteduo bestående av indianen Tonto (Johnny Depp) och advokaten John Reid (Armie Hammer) och berättar om hur Reid gick från en lagens man till en maskerad cowboy-superhjälte utan superkrafter kallad The Lone Ranger. Någon utveckling av handlingen är inte värd att berätta eftersom filmen för sig precis som alla andra Disney-filmer och involverar endast skämt av det allra tröttaste laget, de löjligaste actionsekvenserna som någonsin har utspelats i vilda västern och en av de senaste årens allra tröttaste skådespelare i filmvärlden. Johnny Depp. Karaktären Tonto är en blandning av det allra värsta med Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean och Mad Hatter i Alice in Wonderland. Det är en ointressant och rent ut sagt dålig prestation av Depp. Till skillnad från Depp erbjuder The Lone Ranger en grupp skickliga och intressanta skådespelare som Tom Wilkinson, William Fichtner, James Badge Dale, Ruth Wilson och Barry Pepper. Tyvärr är manuset och karaktärerna ointressanta så den stora skaran av talang används inte till fullo. The Lone Ranger är en film med tråkig handling, ingen personlighet och mediokra specialeffekter. Det är svårt att uppskatta filmen när jag som tittare dessutom vet att denna film bara är ett verktyg för att tjäna massvisa mängder pengar utan att försöka underhålla och berätta en bra story. The Lone Ranger är en av årets tråkigaste filmer och förtjänar det lägsta betyget.

PAIN & GAIN (2013)

Michael Bays skräp-franchise Transformers är inte slut än med nummer fyra i serien på väg för en biopremiär nästa år. Huvudrollen kommer spelas av Mark ”Marky Mark” Wahlberg och troligtvis involvera halvnakna kvinnor med tre repliker var och feta explosioner. Bay valde dock i år att släppa sin första ”lågbudget”-film, som en paus från kriget mellan Autobots och Decepticons. Pain & Gain bjuder också på Mark Wahlberg och handlar om hans karaktär Daniel Lugo som är en frustrerad och pumpad gymtränare i Miami, 1995. Lugo hjälper dag ut och dag in att träna rika klienter som är i dålig form. Hans karriär på gymmet är framgångsrik och har lett till en tredubbling av kunder. Men trots en nöjd chef och en befordran har Lugo svårt att betala räkningar. Han har också svårt att uppskatta sin nuvarande situation i livet och drömmer om ett liv av rikedomar och framgång. Tillsammans med två av sina kollegor Adrian (Anthony Mackie) och Paul (Dwayne Johnson) bestämmer sig Lugo för att kidnappa en av hans rika gymklienter och tvinga denne att ge bort alla sina tillgångar till trion. Något som låter enklare än vad det är, särskilt för tre korkade bodybuilders. Pain & Gain är en humoristisk actionfilm som har många likheter med Michael Bays tidigare Bad Boys-filmer, som humor bestående av penis- och hudfärgsskämt och ett gulorange ljusfilter. Michael Bay, mannen bakom explosioner och action, är något överraskande sparsam med eldmolnen och lägger mer fokus på blodigt våld och nakna kvinnor. Objektifieringen av kvinnor är minst lika stark som i Transformers och Bad Boys och de få repliker som kommer från kvinnliga karaktärer är förolämpande och extremt dumma. Michael Bay är en mansgris utan dess like men om man förbiser det bjuder Pain & Gain på några stundtals roliga och underhållande scener, särskilt mellan den passande trion. Wahlberg, Mackie och Johnson gör alla härliga och sköna prestationer och har en bra scenkemi. I andra roller dyker Ed Harris och Rebel Wilson upp och även vår egen Peter Stormare får gästa med en väldigt liten men behaglig roll. Pain & Gain är en ointelligent, provocerande men stundtals underhållande film som får en stark tvåa i betyg.

EVIL DEAD (2013)

En av årets mest omtalade remakes är Fede Alvarez nya versionen av Sam Raimis kultskräckis The Evil Dead från 1981. Både Raimi och Alvarez har varit noga med att kalla den nya versionen en reboot (en uppfräschning/nystart) istället för en remake. Om den är en identisk remake av originalet kan jag inte svara på då jag inte har sett Raimis version. Jag valde att dyka mig in i denna franchise på ett okonventionellt vis genom att börja med remaken… eller rebooten först för att sedan se originalfilmerna. Nog snack om saken, Evil Dead börjar som alla andra skräckfilmer. En grupp tonåringar som åker till en övergiven stuga i en kuslig skog. Stugan är i väldigt dåligt skick och ungdomarna bestämmer sig för att försöka rusta upp den. Men under deras försök att fixa till stugan upptäcker de att huset har en källare där slaktade djur utsmyckar tak och väggar. De finner också en uråldrig bok med kryptiska texter och trollformler som vid uppläsning släpper lös onda krafter. Det första som slog mig efter ungefär halva filmens speltid var att Evil Dead inte är läskig… Visst den har en obehaglig stämning, men den lyckas aldrig skrämma. Något den dock lyckas med är att bjuda på extremt köttigt och blodigt våld. Evil Dead är den allra blodigaste film jag har sett, komplett med tungklyvning, motorsågar och sprutor i ögonen, sprutspyor och delning av kroppsdelar. Något som imponerar är användandet av praktiska effekter och avancerat smink. Evil Dead använder sig av en liten mängd CGI och utför istället de flesta våldsscenerna med riktiga effekter, något som gör att filmen känns realistisk trots de orealistiska förhållandena. Mängden våld har dock en avtrubbande effekt och gör att tröttheten kryper sig fram och gör filmen en ointressant. Skådespelet är som ofta i skräckfilmer mediokert, liksom handlingen. Evil Dead är stundtals tekniskt imponerande men i det stora hela en upplevelse som inte är mycket att hänga i julgranen. Stabil tvåa.

G.I. JOE: RETALIATION (2013)

Uppföljaren till 2009 års G.I. Joe: The Rise of Cobra följer specialstyrkan G.I. Joe (baserad på Hasbros actionfigurer med samma namn) och deras återkommande kamp mot Cobra Commander och hans arsenal av skurkar och supervapen. Den här gången har Zartan, en av Cobra Commanders bästa män, kidnappat den amerikanska presidenten och med hjälp av icke förklarad teknologi tagit presidentens exakta utseende och röst. Ingen märker någon skillnad förutom G.I. Joes som genast tar upp kampen mot Cobras och deras plan att ta över världen. Dwayne Johnson leder hjältestyrkan och har vid sin sida Channing Tatum, Bruce Willis och diverse andra skådespelare. G.I. Joe: Retaliation är skräpig, töntig och värdelös och förtjänar inte fler ord. Lägsta betyg!

Jag har även under veckan tittat på Mud (4/5) och Das Boot (4/5) som David skrev om i sin text om Jeff Nichols respektive vår sjuttonde veckoresumé. 

veckans topp 3

1. Pacific Rim
2. Pain & Gain
3. Evil Dead