47 titlar att hålla reda på under 2014

Under det numera pågående året 2014 lär man, i vanlig ordning, konsumera en hel del film. Men vad ska man prioritera? Målet med nedanstående lista är att, likt Scotts lista, göra den frågan lite mer lättbesvarad. Premiärdatum för filmerna är i många fall inte bestämda, och filmproduktionen med alla sina led tenderar att ta oberäkneliga mängder tid. Det där är alltid lite oklart – flera av filmerna från förra årets lista har exempelvis fortfarande inte kommit ut. Men låt mig slänga in några titlar här (i bokstavsordning), så får vi helt enkelt se vad som händer med dem under året!

20,000 Days on Earth20,000 DAYS ON EARTH (Storbritannien)

Ett slags dramadokumentär om musikern och författaren Nick Cave som skildrar 24 fiktiva timmar av hans liv. Man följer hans konstnärliga process, utforskar vad som gör oss till de vi är och hyllar den ”transformativa kraften” i den kreativa själen. Som stort Nick Cave-fan ser jag mycket fram emot detta projekt, som just nu visas på Sundance.

AloftALOFT (USA/Spanien/Frankrike)

En film jag inte vet mycket om alls, mer än att den finfina rollistan rymmer Jennifer Connelly, Cillian Murphy och Mélanie Laurent. Det verkar vara snöigt, i Minnesota och norra Kanada, och storyn berättas i två olika tidsperioder och kretsar kring en mor (Connelly) och en son (Murphy) som tidigt skiljs åt och lever sina liv i olika riktningar. En journalist (Laurent) undersöker deras livsöden. Filmen regisseras av peruanskan Claudia Llosa och är lite av ett wildcard på listan – ingen superpepp, men kan bli bra.

BIRDMAN (USA)

Alejandro González Iñárritu är efter filmer/knytnävsslag som 21 GramsBiutifulAmores perros och Babel en av mina favoritregissörer. I år gör han en komedi (!) om en skådespelare som kämpar med en Broadway-pjäs och samtidigt tvingas hantera sig själv, sin familj, sin karriär och sitt ego. Detta med en blandad cast innehållandes Michael Keaton, Naomi Watts, Andrea Riseborough, Edward Norton, Amy Ryan, Emma Stone och Zach Galifianakis. Snyggt lär det bli, med tanke på att filmen fotas av Emmanuel Lubezki (Children of Men, The Tree of Life, To the Wonder, Gravity).

Blood TiesBLOOD TIES (USA/Frankrike)

Déjà vu? Var inte orolig, du är inte med i en ny Groundhog Day. Jag skrev nämligen om den här filmen redan i förra årets pepplista, men eftersom den fortfarande inte nått oss (förutsatt att vi inte är t ex serber eller norrmän, vilka fick se den på bio redan somras) känner jag att jag vill uppmärksamma den igen. Hade jag rangordnat denna lista hade den kanske legat allra högst upp. Låt mig citera mig själv (oh, dear): ”Guillaume Canet, regissören bakom bland annat Les petits mouchoirs (Små vita lögner) och Ne le dis à personne (Berätta inte för någon), har satt ihop ett gediget skådespelargäng till ett kriminaldrama i 70-talets New York. Två bröder på varsin sida om lagen ska göra upp på slagfältet Brooklyn, och vi kan se framemot en välspelad film med bland andra Marion Cotillard, Clive Owen, James Caan, Matthias Schoenaerts, Billy Crudup och Mila Kunis. Noterbart är att James Gray (Two LoversWe Own the Night) har varit med och skrivit manuset. Jag är svag för både 70-tal, New York, franskt, Cotillard, Owen och genren, så detta är utan tvekan en av de mest emotsedda filmerna under 2013 för min del.” Well, 2014 då. Och postern vill jag bara rama in, alternativt Marion Cotillards fantastiskt vackra karaktärsposter. Femstjärniga affischer.

BoyhoodBOYHOOD (USA)

Richard Linklater som skrivit och regisserat Before-trilogin, vilken jag sett de senaste dagarna och verkligen älskar, har gjort detsamma även här i en film som följer en pojkes uppväxt. Det smått otroliga med detta projekt är att filmen är inspelad under de elva år som den skildrar (2002-2013), från det att pojken i huvudrollen är sex år till det att han är 17-18. Hans föräldrar (Ethan Hawke och Patricia Arquette) är skilda och filmen utforskar relationen mellan dem och pojken under denna period. Kan bli fantastiskt och unikt.

The Class of 92THE CLASS OF ’92 (Storbritannien)

Dokumentär om en gyllene generation ur engelsk fotboll, bestående av Manchester United-spelarna David Beckham, Nicky Butt, Ryan Giggs, Gary och Phil Neville och Paul Scholes. Filmen tar vid 1992 och följer gruppen från FA Youth Cup fram till Champions League-triumfen 1999, med inslag av samhällskommentarer kring social och kulturell utveckling i landet. Förutom de nämnda spelarna ges intervjuer av legender som Zinedine Zidane och Eric Cantona, ungdomstränaren Eric Harrison, regissören Danny Boyle och före detta premiärministern Tony Blair.

Devil's KnotDEVIL’S KNOT (USA)

Ett verklighetsbaserat kriminaldrama/-thriller om ett fall som behandlats i dokumentärfilmsserien Paradise Lost (vilken jag inte sett men definitivt ska se). 1993 i West Memphis, Arkansas, mördades tre 8-åriga pojkar brutalt, varpå tre tonårspojkar – the West Memphis Three – misstänktes och genomgick rättegång. Devil’s Knot, regisserad av Atom Egoyan, återberättar historien och hur omgivningen hanterade den. I rollistan finns bland andra Reese Witherspoon, Alessandro Nivola, Colin Firth, Elias Koteas, Bruce Greenwood och Dane DeHaan. Det ser ut att bli mörkt, obehagligt och dramatiskt.

The DogTHE DOG (USA)

Al Pacinos porträttering av den minst sagt vilsne John Wojtowicz i Dog Day Afternoon är fantastisk och filmen i sig är utmärkt. The Dog är en dokumentär om Wojtowicz, mannen som alltså försökte råna en bank i Brooklyn för att finansiera sin manlige älskares könsoperation, en historia som ska bli intressant att få veta mer om. Hur den ligger till premiärmässigt (bio, VOD, DVD?) vet jag inte, mer än att den endast visats på festivaler i Toronto och New York.

Draft DayDRAFT DAY (USA)

Efter en snabbt kastad blick på postern, där en kostymklädd och fokuserad Kevin Costner står i något slags NFL-studio med en amerikansk fotboll i handen, känner jag bara att jag är redo. Bring it! Costner är General Manager för Cleveland Browns och kämpar för att få igenom en spelarvärvning genom att få välja först i draften. Costner backas upp av bl a Jennifer Garner, Sam Elliot, Tom Welling, Ellen Burstyn, Rosanna Arquette, Denis Leary och Frank Langella. Komedi-touchen (?) och regissör Ivan Reitman sätter jag vissa frågetecken för.

EVEREST (USA/Storbritannien)

Baltasar Kormákur (Contraband2 Guns) fortsätter sin internationella karriär med en äventyrsthriller om det disastruösa Mount Everest-bestigningsförsöket som efter en storm kostade åtta personer livet 1996. Bergsklättringstemat är alltid lockande med sitt erkännande av naturens och vädrets förrädiska makt, och för ytterligare pepp kan man kasta ett öga på vilka skådespelare som ska slicka snön längs bergsväggarna: Jake Gyllenhaal, Josh Brolin, Jason Clarke och John Hawkes. Killer cast!

(Ej att förväxla med den andra Everest, 2014, vilken numera heter The Summit och finns med längre ner på listan).

GentlemenGENTLEMEN (Sverige)

Efter fantastiska Call Girl är Mikael Marcimains kommande film något att verkligen se fram emot. Manuset är baserat på Klas Östergrens roman med samma namn från 1980 och handlar om en författare som flyttar in i en Stockholmslägenhet hos de gåtfulla bröderna Morgan – boxaren och pianisten Henry och den nedgångne filosofen och poeten Leo. Det verkar hända mycket skumma saker, bland annat spionage och hemliga vapenaffärer, i en värld av jazz, poesi och kärlek, paketerad i ett format med allt från thriller till drama och kärlekshistoria. Det ser mörkt, läckert och skrämmande ut.

Gone GirlGONE GIRL (USA)

Mörkt, läckert och skrämmande kan det nog bli även här – det brukar bli det när David Fincher står bakom kameran. Efter att Nick (Ben Affleck) och Amy (Rosamund Pike) varit gifta i fem år försvinner Amy spårlöst. Parets förhållande visar sig ha varit mer problematiskt än vad man trott och Nick misstänks som gärningsman. Ett mystiskt fall med grävande poliser för, om man kan sin Fincher, tankarna till Se7en och Zodiac – och bara det förklarar varför peppen är av hög grad.

The Grand Budapest HotelTHE GRAND BUDAPEST HOTEL (USA/Tyskland)

Wes Anderson? Pepp, såklart! I år placerar han sitt verk i mellankrigstiden på ett europeiskt hotell, där den legendariske portvakten M. Gustave (Ralph Fiennes) härjar runt. Hotellmiljöer kan i Andersons händer bli otroligt härligt (Hotel Chevalier!) och casten är helt sjuk. Och då menar jag verkligen helt sjuk: Fiennes, Saoirse Ronan, Léa Seydoux, Edward Norton, Jude Law, Bill Murray, Tilda Swinton, Owen Wilson, Adrien Brody, Willem Dafoe, Jason Schwartzman, Jeff Goldblum, Harvey Keitel, Tom Wilkinson, F. Murray Abraham, Bob Balaban…

HAPPY VALLEY (USA)

Den framgångsrike college football-tränaren Joe Paternos karriär överskuggas kraftigt av skandalen kring förekomsten av sexuella övergrepp inom hans tränarstab under 2000-talet. Snart ska hans liv, alltså hans liv och inte bara skandalen, bli film. Al Pacino och Brian De Palma teamar upp igen (de gjorde Scarface och Carlito’s Way tillsammans) och Pacino ska alltså spela Paterno. David McKenna (American History X) skriver manus medan den oerhört erfarne producenten Edward R. Pressman (American Psycho, Das Boot, Wall Street) producerar. Detta kan bli en intressant och kontroversiell film som jag ser mycket fram emot.

How to Make Love Like an EnglishmanHOW TO MAKE LOVE LIKE AN ENGLISHMAN (USA)

Min väldigt ensidiga kärlekshistoria med Jessica Alba är ständigt närvarande i mitt liv (tyvärr existerar den förmodligen inte alls i hennes). Jag lever i en flyktig övertygelse om att det någon gång ska bli hon och jag, vilken ofta byts ut i total hjärtesorg när realistiska tankar når min hjärna. Så länge får jag nöja mig med eskapistiskt filmtittande. Tyvärr medverkar hon mest i mediokra komedier, men undantag som Sin City och The Killer Inside Me finns, och förhoppningsvis kan även detta bli ett trevligt litet romcom-undantag. Storyn är centrerad kring Pierce Brosnans karaktär som är poesiprofessor på Cambridge och som lever i ”hedonistisk excess” och hamnar i något slags triangeldrama med Alba och Salma Hayek. Jag är tveksam, men försiktigt nyfiken. Brosnan är ju härlig.

THE HUMBLING (USA)

Philip Roths roman med samma namn är ett drama om relationen mellan en åldrande, suicidal skådespelare och en yngre kvinna på en gård i upstate New York. Al Pacino köpte loss rättigheterna till en filmatisering av boken redan 2009, och när den väl blir av är oklart. Vad som verkar mer eller mindre klart är att den ska regisseras av Barry Levinson, som gjort bland annat magiska Rain Man och den suveräna HBO-filmen You Don’t Know Jack från 2010 tillsammans med just Pacino. Buck Henry (The Graduate) skriver manus medan namn som Greta Gerwig, Kyra Sedgwick, Dianne Wiest och Charles Grodin ser ut att göra biroller.

IMAGINE (USA)

Mer Pacino åt folket! Cars– och Crazy, Stupid, Love.-författaren Dan Fogelman regidebuterar med en dramakomedi om en åldrande musiker som, efter att ha läst ett gammalt brev som skickats till honom från John Lennon och Yoko Ono, inspireras att leva sitt liv annorlunda och ta kontakt med sin biologiska son. Al Pacino backas upp av Jennifer Garner, Annette Bening, Bobby Cannavale, Josh Peck, Michael Caine och Christopher Plummer.

The Imitation GameTHE IMITATION GAME (USA)

Benedict Cumberbatch porträtterar den brittiske matematikern och logikern Alan Turing, som försökte knäcka krypteringskoder under andra världskriget. Hodejegerne-regissören Morten Tyldum regisserar denna biografiska dramathriller och i skådespelarväg ansluter Keira Knightley, Matthew Goode och Mark Strong. Ser lovande ut på pappret.

The ImmigrantTHE IMMIGRANT (USA)

Detta är också en film som var med redan förra året, men oh my lord – Joaquin Phoenix och Marion Cotillard! Och Jeremy Renner också som något slags bonusfigur. James Gray (manus och regi) har gjort det smått fantastiska relationsdramat Two Lovers (som det talas för lite om) och det riktigt stabila kriminaldramat We Own the Night, varav båda har Phoenix i huvudrollen. Filmen har hetat både Nightingale och Lowlife tidigare, men är nu alltså The Immigrant, utspelar sig på Manhattan och handlar om en polsk invandrarkvinna (Cotillard) som träffar den trevlige men lömske Bruno (Phoenix) som lurar henne till prostitution. Renner spelar Orlando the Magician som kanske har några ess i rockärmen och kan bli Ewas räddning.

INHERENT VICE (USA)

Joaquin Phoenix gjorde i The Master en av sina allra bästa roller under Paul Thomas Andersons ledning, och i år samarbetar de igen i en dramathriller om en droganvändande detektiv som undersöker fallet kring en försvunnen före detta flickvän i 70-talets Los Angeles. Vad PTA gjort vet ni väl, men att nämna There Will Be Blood, Magnolia och Boogie Nights kan ju aldrig skada. Reese Witherspoon, Josh Brolin, Owen Wilson och Benicio Del Toro finns med på tåget, vilket förhoppningsvis åker mot biografernas station under 2014.

JANE GOT A GUN (USA)

En film vars inspelning varit ett kaos, med stjärnor och regissörer som hoppat av, men som ser ut att bli klar till sommaren. Kvar i detta västern-action-drama finns Natalie Portman (det är hon som har en pistol), Ewan McGregor och Joel Edgerton, och regisserar gör Gavin O’Connor (Warrior). Handlingen involverar en kvinna, Jane, som tar hjälp av sin ex-pojkvän för att rädda sin nuvarande, laglöse, man från ett gäng som försöker döda honom.

JoeJOE (USA)

En film som hyllats från många håll och som dessutom har enorma likheter med Mud (enligt mig 2013 års bästa film). Regissör David Gordon Green och Mud:s regissör Jeff Nichols är goda vänner sedan länge och i upplägg påminner deras filmer mycket om varandra. Titelkaraktären Joe är, likt titelkaraktären Mud, en (före detta?) brottsling med ett mörkt förflutet som stöter på en pojke i de nedre tonåren och utvecklar en otippad vänskap med honom. Joe spelas av Nicolas Cage som, liksom Matthew McConaughey (Mud), varit stundtals utskälld och i behov av ett lyft. Pojken spelas – i båda filmerna – av den otroligt talangfulle Tye Sheridan. Joe är en timmerarbetare med alkoholproblem, ett gott hjärta och opålitligt temperament. Jag gillar Cage, och det ska bli riktigt spännande att se vad han kan göra med detta.

Magic in the MoonlightMAGIC IN THE MOONLIGHT (USA)

Woody Allen har de senaste åren gett oss både fantastiska filmer som Midnight in Paris och trötta historier som To Rome with Love. Nu senast kom han starkt tillbaka med den ovanligt mörka Blue Jasmine med en fantastisk Cate Blanchett. 2014 års film fylls av skådespelare som Colin Firth, Emma Stone, Marcia Gay Harden och Jacki Weaver och utspelar sig på franska rivieran under 20-talet. Handlingen kretsar kring något slags bedrägerihärva, involverar en besökande engelsman och lär innehålla sedvanligt Allenskt tilltrasslade situationer.

The Man from UNCLETHE MAN FROM U.N.C.L.E. (USA)

Den klassiska spionserien från mitten av 60-talet ska bli film, och bakom kameran står Guy Ritchie (vars Snatch. är rätt skön och vars Sherlock Holmes är ett riktigt misslyckande). Det har ryktats om Tom Cruise, men den castingen blev dessvärre inte av, utan vi får nöja oss med Henry Cavill (Man of Steel) och Armie Hammer (The Social Network, The Lone Ranger) som Napoleon Solo och Ilya Kuryakin. Utöver dem finns Hugh Grant, Alicia Vikander och kanske även David Beckham (!) med i biroller. Vi får hoppas att Ritchie kan förvalta kultseriens charm och glimt i ögat, för i så fall kan detta bli ett underhållande och skönt actionäventyr.

MANGLEHORN (USA)

Nämnde David Gordon Green (aktuell med Joe, ovan) gör ännu ett drama, denna gång med Texas som inspelningsplats och Al Pacino som huvudroll. Filmen handlar enligt uppgifter om en excentrisk man som tvingas möta konsekvenserna av ett kriminellt liv och en förlorad kärlek. Holly Hunter, Chris Messina och Spring Breakers-regissören Harmony Korine ansluter till en lite udda cast och ett intressant projekt.

Kill the MessengerKILL THE MESSENGER (USA)

Kriminal-drama-mysterie-thriller verkar vara benämningen för denna ”based on a true story”-film om en journalist som tog livet av sig efter att ha blivit utsatt för en smutskastningskampanj. Detta efter att han avslöjat CIA:s inblandning i vapenhandel med rebeller i Nicaragua samt kokainsmuggling i Kalifornien under 1990-talet. TV-serieerfarne regissören Michael Cuesta (Six Feet Under, Dexter, Homeland) har en diger rollista till sitt förfogande: Jeremy Renner, Mary Elizabeth Winstead, Michael Sheen, Barry Pepper, Michael K. Williams, Robert Patrick, Ray Liotta, Oliver Platt, Paz Vega, Andy García och Tim Blake Nelson. Nice!

The Monuments MenTHE MONUMENTS MEN (USA/Tyskland)

George Clooneys Oscarsdoftande men försenade film om en allierad pluton under andra världskriget vars uppdrag var att hitta och ”stjäla tillbaka” konstverk och andra kulturellt värdefulla saker från nazisterna, innan Hitler hade förstört dem. Action, historia, drama och komedi verkar vara mixens ingredienser och bredvid Clooney (regi, manus, produktion, huvudroll) framträder skådespelare som Matt Damon, Bill Murray, Cate Blanchett, John Goodman och Jean Dujardin. Som kuriosa kan nämnas att Clooneys pappa, Nick Clooney, gör ett inhopp som en äldre version av sin sons karaktär. Även om The Monuments Men verkar mindre allvarlig än t ex Good Night, and Good Luck. och The Ides of March (som är riktigt bra båda två) litar jag på att George lyckas göra något vasst av detta.

Noah 2NOAH (USA)

(Min favoritregissör) Darren Aronofskys kommande film är en påkostad filmatisering av den episka berättelsen om Noas ark med Russell Crowe i titelrollen. Även namn som Anthony Hopkins, Jennifer Connelly, Emma Watson, Ray Winstone, Nick Nolte och den obligatoriske Mark Margolis finns med på tåget, som ankommer till biografperrongen i början av april. Aronofsky regisserar, producerar och har skrivit manuset och har en stor budget till sitt förfogande. Det finns alltså många anledningar att vara hoppfull inför Noah, även om min pepp sjunkit under den senaste tiden. Min oro handlar väl mest om att det ska bli för stort, för matinéaktigt och kanske för mainstream för en så pass egen och personlig regissör som Aronofsky. Men förhoppningsvis är denna oro helt i onödan.

NymphomaniacNYMPHOMANIAC (Danmark/Tyskland/Frankrike/Belgien)

Även om jag har sett på tok för lite av Lars von Trier har man ju en känsla av hur vrickad den här filmen verkar vara. Bioversionen är fyra timmar lång (en 5,5-timmarsversion finns och dyker väl förhoppningsvis upp på DVD och blu-ray senare) och är en lång resa av sex, våld, erotik och poesi. Många bekanta skådespelare finns med: Charlotte Gainsbourg, Stellan Skarsgård, Shia LaBeouf, Christian Slater, Uma Thurman, Willem Dafoe, Connie Nielsen och Udo Kier. Underbara karaktärsposters dessutom. Jag är lite rädd, men definitivt nyfiken.

THE REACH (USA)

Michael Douglas spelar huvudrollen i en thriller som spelats in i New Mexico och som enligt uppgifter ska handla om en jägare (Douglas) som  tar hjälp av en guide som leder honom ut i öknen, där ett mord tar plats. En indiethriller som nog kan bli en riktigt angenäm bekantskap.

ROALD DAHL’S ESIO TROT (Storbritannien)

Om detta görs rätt kan det bli hur mysigt som helst. Från barnboken av Roald Dahl har Richard Curtis (Love ActuallyNotting Hill) och Paul Mayhew-Archer skrivit ett manus som ska bli TV-film för BBC under 2014. Huvudrollsmässigt är det så mysigt att man bara vill springa ut och krama en sköldpadda – Dustin Hoffman och Judi Dench. Mr. Hoppy (Dusty) är en gammal man som är hemligt förälskad i Ms. Silver (Judi) som bor i lägenheten under honom, men hon verkar mer intresserad av sin sköldpadda.

wilde salomeSALOMÉ OCH WILDE SALOMÉ (USA)

Ett hjärteprojekt för Al Pacino har under de senaste åren varit denna utforskning av Oscar Wilde och hans pjäs Salomé, en utforskning som lett till ett slags dokumentär, Wilde Salomé, och en mer renodlad filmad version av pjäsen, Salomé. Båda projekten regisseras av Pacino själv. Det förstnämnda innehåller både material från inspelningen av pjäsen som Pacino satte upp i Los Angeles 2006, där han spelar King Herod och en då relativt okänd Jessica Chastain spelar Salomé, och beskriver Pacinos försök att utforska, förstå och komma närmare Oscar Wilde som författare och person – ”an unusual, revealing and avant-garde journey into the light and heart of Oscar Wilde’s masterwork.” Den andra filmen, Salomé, är en film/teaterupptagning där Pacino försöker kombinera filmens språk med teaterns och framkalla en känsla av att se teater på film. Utgivningsdatum och -år, framförallt i Europa, är högst oklara, då Wilde Salomé färdigställdes redan 2011 och fortfarande inte har visats mer än i Venedig samma år och vid enstaka specialvisningar. Salomé är som jag förstår det planerad att släppas under 2014. Förhoppningsvis ges filmerna ut på DVD eller genom någon form av internetalternativ inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag är personligen otroligt peppad på att se dem och väldigt glad att Pacino inte bara fortsätter göra film utan även satsar på personligt motiverade och utmanande projekt.

Sin City A Dame to Kill for 1SIN CITY: A DAME TO KILL FOR (USA)

Ännu en film från förra årets lista som inte kommit ut. Hur många år vi har väntat på den här uppföljaren har jag tappat räkningen på för längesedan. Robert Rodriguez har återsamlat flera av den första filmens skådespelare, däribland Bruce Willis, Mickey Rourke, Jessica Alba, Rosario Dawson, Jaime King och Michael Madsen. Clive Owen har tyvärr fallit bort och ersatts av Josh Brolin (som inte alls är någon dålig ersättare). Tillkommer gör bl a Joseph Gordon-Levitt, Eva Green, Juno Temple och Ray Liotta. Sin City, som kom för åtta år sedan, var en sjukt cool och stilfull thriller, baserad på Frank Millers serietidningar med samma namn. Just serietidningsfilmer tenderar ofta att bli lite löjliga och ”over the top”, men Sin City träffade verkligen rätt och jag hoppas att A Dame to Kill For kan leva upp både till den första filmens klass och till den sköna titeln.

SLOW WEST (USA/Storbritannien)

En 17-årig pojke (Kodi Smit-McPhee) reser genom det amerikanska landskapet under 1800-talet för att söka efter kvinnan han älskar. Han får en följeslagare i den mystiske Silas (Michael Fassbender). Ben Mendelsohn gör en roll, Fassbender producerar och fullängdsdebutanten John Mclean regisserar. Inspelningen har redan startat och inspelningsplatser inkluderar Nya Zeeland, Colorado och Skottland. Slutligen kan vi konstatera att en västernthriller med Fassy inte låter helt fel.

STRETCH (USA)

Joe Carnahan (Narc, The Grey) gör komediaktig actionthriller där Patrick Wilson spelar en limousinechaufför som plockar upp en jobbig miljardär (Chris Pine), som gör tillvaron både farlig och spännande för chauffören. Jessica Alba, Brooklyn Decker, Ray Liotta, Ed Helms, James Badge Dale och David Hasselhoff (!) finns med i rollistan. Filmen har haft marknadsföringsproblem efter att Universal hoppat av och det återstår att se om den går upp på bio eller släpps via VOD. Jag själv är inte överdrivet peppad men försiktigt optimistisk.

THE SUMMIT (USA)

Efter vissa finansiella tveksamheter och konkurrensproblematik, i och med att Kormákurs Everest ser ut att bli klar först, verkar det som att Doug Liman (The Bourne Identity, Fair Game) ändå ska göra en andra Mount Everest-film under 2014. Fortsatta oklarheter kring inspelningsstart finns dock. The Summit utspelar sig under 20-talet och berättar om britten George Mallory, som försvann under ett försök att bestiga Mount Everest 1924 (hans eventuella framgång är fortfarande ett ämne för spekulation). Tom Hardy har varit aktuell för huvudrollen, men det har också ryktats om Benedict Cumberbatch. Vem av dem det än blir, eller om det blir någon helt annan, förblir projektet av intresse.

TranscendenceTRANSCENDENCE (USA/Storbritannien)

Christopher Nolans fotograf Wally Pfister bryter sig loss och regidebuterar med en sci-fi-thriller om en dödssjuk forskare som utvecklar en dator som ger honom enorm makt och gör honom ostoppbar, typ. Jag vet inte om det låter så jätteintressant egentligen, men ser man till skådisar finns anledning att ändå peppa lite lätt, plus att filmen lär bli ordentligt snygg visuellt. I huvudrollen står Johnny Depp, som är i behov av att gå tillbaka till mer seriösa roller (Donnie Brasco, What’s Eating Gilbert Grape t ex) efter maskeradroller som i The Lone Ranger, medan biroller intas av Kate Mara, Cillian Murphy, Morgan Freeman, Rebecca Hall m fl.

True Detective 1TRUE DETECTIVE (USA)

Att denna hittills fantastiska TV-serie är med på listan är knappast för att upplysa er om något ni inte kände till, utan snarare för att slå ett sista slag för att de som ännu inte gett sig in i den tar tag i sina liv och gör det. HBO och kvalité går ofta hand i hand, så definitivt även här. Matthew McConaughey är en av världens absolut bästa skådespelare just nu och utgör tillsammans med fullblodsproffset Woody Harrelson en oerhört intressant polisduo nere i de allra pissigaste och (o)härligaste Louisiana-områdena. Under åtta avsnitt ska vi följa deras jakt på en seriemördare, men framförallt deras personliga utveckling och livshistorier, vilka utvecklas gradvis genom ett intressant flashback-upplägg. Sin nombre-regissören Cary Fukunaga och manusförfattaren Nic Pizzolatto ansvarar för hela den första säsongen, vilket naturligtvis leder till en stor kontinuitet och säkerhet genom seriens upptrappning. De två första avsnitten har varit förstklassiga och intressanta på många sätt, eftersom serien känns både bekant i sina teman och upplägg, men också nyskapande vad gäller narrativ och TV- och produktionsmässig innovation. Fortsätter serien på samma nivå lär vi, när vi talar om den i retrospekt, benämna den som mästerlig och oförglömlig.

Under the SkinUNDER THE SKIN (Storbritannien)

En film som beskrivits som en erotisk sci-fi-thriller med Scarlett Johansson i huvudrollen. Den utspelar sig i Skottland, där en utomjording i mänsklig form (Johansson) förför ensamma, manliga liftare, vilka blir hennes byten (vilken som är den exakta betydelsen av ”byte” i detta fall vet jag inte riktigt). Den ska vara mardrömslik och svår, kanske även med en touch av David Lynch, och bara det gör mig oerhört peppad. Skottland, Johansson, sci-fi och thriller ökar den peppen och jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig.

WAYWARD PINES (USA)

Efter fiaskon som After Earth och förmodade sådana som The Last Airbender och Lady in the Water (vilka jag inte sett) är det lätt att glömma bort M. Night Shyamalans talang, vilken han visar prov på i filmer som Signs och Unbreakable. I år gör han en miniserie i tio delar för Fox med en uttalad Twin Peaks-vibe. Handlingen påminner mycket riktigt om David Lynchs och Mark Frosts kultserie: en Secret Service-agent får i uppdrag att åka till Wayward Pines, Idaho, för att undersöka fallet kring två agenter som försvunnit i området. Under vistelsen i småstaden tätnar mysteriet och han börjar oroa sig för sin egen säkerhet. Om ni läste min TV-special om Twin Peaks vet ni att jag älskar den serien, och med tanke på vilken stämning M. Night har visat sig kapabel att framkalla ser jag stora möjligheter för att detta ska kunna bli hans stora återkomst. Den spännande casten inkluderar bl a Matt Dillon, Melissa Leo, Terrence Howard, Juliette Lewis och Toby Jones. Den här bilden ger mig riktigt kalla (och underbara) kårar. Stor pepp!

We Gotta Get Out of This PlaceWE GOTTA GET OUT OF THIS PLACE (USA)

Ytterligare ett litet wildcard på listan, som jag egentligen inte vet så mycket om. Vad jag vet är att det är en småskalig produktion och att en av huvudrollerna spelas av Breathe In-bekanta Mackenzie Davis, som jag vill sätta ett stort utropstecken för. Hon påminner mycket om Laura Dern, vilket är en komplimang att glädjas över. Filmen handlar om några ungdomar i Texas som suckar över sin stillastående tillvaro i en liten bomullsfarmsstad och samtidigt blir indragna i en kriminell värld när en av dem råkar stjäla från fel man. Filmen är delvis inspelad i staden med det fantastiska namnet, Corpus Christi, Texas, och har en precis lika fantastisk, retrodoftande, poster. Bra kritik har den fått, och jag hoppas att även jag får dela ut sådan till den.

White Bird in a BlizzardWHITE BIRD IN A BLIZZARD (USA/Frankrike)

Av regissören Greg Arakis filmer (Mysterious Skin, The Doom Generation) har jag inte sett någonting, men det ska det bli ändring på. Flera av filmerna behandlar tonåringar och deras möten med sexualitet, droger och depression, vilket även denna verkar göra i viss mån. Shailene Woodley (The Descendants, The Spectacular Now) tar rollen som tonårsdotter vars mamma (Eva Green) försvinner och lämnar henne ensam i en kritisk uppväxtsfas. Drömmar ska vara centrala genom filmen, som verkar balansera mellan thriller- och dramagenren.

Untitled Lance Armstrong BiopicUNTITLED LANCE ARMSTRONG BIOPIC (USA/Storbritannien)

Någon utförlig handlingsbeskrivning är knappast nödvändig, då de flesta känner till Lance Armstrongs historia – hjälten och idrottsikonen som visade sig vara en dopad lögnare. Stephen Frears (The Queen, Philomena) gör alltså en biografisk film med Ben Foster som Armstrong samt bl a Dustin Hoffman och Guillaume Canet i biroller. Storyn bör göra sig bra i filmform (vilket den gjorde i dokumentären The Armstrong Lie), även om jag är något tveksam inför regissören.

Knight of CupsTERRENCE MALICK?

Frågorna är här fler än svaren – det går aldrig riktigt att veta vad den gode Malick kommer slänga fram på bordet och när han bestämmer sig för att göra det. Hans karriär verkar i alla fall vara i ett mycket intressant skede eftersom han under de senaste åren blivit oerhört mycket mer produktiv än vad han någonsin har varit. Hela tre filmer befinner sig just nu i post-production-fasen, en fas som dock verkar vara problematisk. Hans dokumentär Voyage of Time, som är något slags vidareutveckling på The Tree of Life:s skapelsesekvenser och handlar om universums födelse och död, har blivit anklagad för att vara något annat än vad producenterna blivit lovade när de gick in med stora pengar och är därför av osäker release-status. Hans ej än namngivna film (Untitled Terrence Malick Project) är en kärlekshistoria om besatthet och svek, placerad i Austin, Texas. Casten är helt sinnessjuk: Christian Bale, Michael Fassbender, Cate Blanchett, Ryan Gosling, Rooney Mara, Natalie Portman, Holly Hunter, Val Kilmer, Bérénice Marlohe, Benicio Del Toro, Clifton Collins Jr., osv. Hans Knight of Cups – ”a man, temptations, celebrity, and excess” – har även den en välfylld cast: Christian Bale, Cate Blanchett, Natalie Portman, Antonio Banderas, Jason Clarke, Imogen Poots, Joel Kinnaman, Teresa Palmer m fl. Sedan riskerar ju föstås alla att bli bortklippta. Malicks projekt är vi alltid peppade på.

Så, det var alltså 47 spännande titlar. Sedan finns det säkert 47 till som är precis lika intressanta. Jag vill även påminna om A Most Wanted Man, Foxcatcher och Interstellar, vilka Scott skrev om i sin pepplista. Förra året skrev jag även om Sean Penns två planerade regiföretag, Crazy for the Storm och The Comedian, som jag givetvis fortfarande är lika peppad på som då. Hur aktuella de är låter jag vara osagt, men vill ni läsa om vad det är för projekt hänvisar jag till min lista från förra året.

Nu har både ni och filmskaparna lite att jobba med. Make it work!

Annonser

Veckoresumé #15

Januaris frenetiska filmtittande fortsätter! Den här veckan har det blivit en episk västern, en tysk bilresa, en fransk thriller, en galen Lynch-Herzog-sammanslagning, en Almodóvar och dokumentärer om pengar, färger, delfiner och konspirationsteorier.

End of the Road How Money Became WorthlessEND OF THE ROAD: HOW MONEY BECAME WORTHLESS (2012)
3 stjärnor DYLPC

En 60-minutersdokumentär som förklarar det ekonomiska systemet och varför vi har upplevt en tuff tid av lågkonjunkturer och obalans de senaste åren. Man berättar främst om USA:s system, vilket som bekant är livsviktigt för hela världens ekonomi, dess historia och framtid. Genom pedagogiska animationer och kommentarer från olika experter som berättar om hur allt hänger ihop finns här mycket information som kan göra en mer medveten om ekonomins uppbyggnad och betydelse. En lärorik liten dokumentär som det nog kan finnas god användning för i skolor och liknande.

Once Upon a Time in the WestONCE UPON A TIME IN THE WEST (1968)
4 stjärnor DYLPC

Ett av västernlegenden Sergio Leones stora verk, som har allt vad en klassisk västern ska ha. Hårdhudade revolvermän, en vacker kvinna, öde ökenlandskap, järnvägar, munspel och inte minst hämnd. I de största rollerna ser vi klassiska skådespelare som Charles Bronson, Henry Fonda, Jason Robards och den gudomligt vackra Claudia Cardinale. Filmen utspelar sig kring byggandet av en järnvägsstation i Arizona kring 1870, då meningsskiljaktigheter om stationens äganderätt uppstår och den munspelskommunicerande Harmonica (Bronson) gör upp med järnvägsbolagets problemlösare Frank (Fonda) i en personlig tvist med hat och hämnd som motiv. Sergio Leone skapar en oöverträffad stämning med långsamma tagningar, lågmälda scener, sparsam dialog och väl valda stunder av våld och spänning. Han visar med sin regi och sitt manus varför han fått och förtjänar sin legendstatus. Lägg därtill Ennio Morricones musik, som inte är något annat än än magisk, toner som kan göra en tårögd. En långsam, episk saga som ger rysningar genom nästan tre timmar. Stark, stark fyra, med reservation för höjning!

VolverVOLVER (2006)
3 stjärnor DYLPC

(Sv: Att återvända). Ett av Pedro Almodóvars flera samarbeten med Penélope Cruz, som handlar om två systrar vars mor dött under något oklara omständigheter. När hon sedan uppenbarar sig för deras moster och snart även för en av systrarna uppkommer många frågetecken kring vad som egentligen har hänt. Utrymmet i filmen ges nästan enbart till de kvinnliga karaktärerna, något som är signifikativt för flera av Almodóvars verk. Filmen påstås ofta vara en blandning av olika genrer, däribland komedi, men jag kan inte se vad som skulle göra filmen till en komedi utan betraktar filmen som ett drama med mystiska inslag. Volver är stundtals riktigt bra, men kan också vara svår att ta till sig, något jag upplevde.

Alice in den StädtenALICE IN DEN STÄDTEN (1974)
4 stjärnor DYLPC

(Sv: Med Alice på halsen). En svartvit film hämtad ur ett tidigt skede av Wim Wenders karriär som regissör. Filmen ingår i vad som brukar kallas för The Road Movie Trilogy, där även Falsche Bewegung (Falsk rörelse, 1975) och Im Lauf der Zeit (Med tidens gång, 1976) ingår. Rüdiger Vogler, som syns i trilogins samtliga filmer, spelar en tysk reporter som är i USA för att skriva en artikel. Han lyckas inte särskilt bra med det, utan har efter flera veckor bara några polaroidfoton att visa upp för redaktören. Han får ingen förlängd tid att skriva utan tvingas åka tillbaka till Tyskland igen. När han ska flyga hem är det strejk på flygplatsen och han tar in på ett hotell över natten, där han träffar en tysk kvinna och hennes dotter. Morgonen därpå har kvinnan lämnat både Philip (Vogler) och Alice (dottern) på hotellet, varpå Philip tvingas flyga tillsammans med Alice och åka runt och leta efter hennes familj i Tyskland. Alice in den Städten är en vemodig och stämningsfull film med snyggt foto och bra musik som präglas av mycket molldominerade gitarrer. En stillsam resa genom både USA och Tyskland med vyer över spridda platser som New York och autobahn. En riktigt bra film som fokuserar mer på resan än målet, och även om vi fortfarande inte vet mycket om karaktärerna har detta korta avsnitt ur deras livshistoria ändå lyckats lämna ett avtryck.

My Son, My Son, What Have Ye DoneMY SON, MY SON, WHAT HAVE YE DONE (2009)
2 stjärnor DYLPC

Werner Herzog är ju rätt galen. David Lynch är också rätt galen. Hur blir det då när dessa två galningar bestämmer sig för att samarbeta? Jo, det blir ju rätt… galet. Herzog skrev färdigt manuset redan 1995 och ville börja inspelningen då, men hittade ingen som ville producera filmen. 13 år senare fattade David Lynch tycke för idén och bestämde sig för att involvera sig i projektet. Slutprodukten färdigställdes 2009 som David Lynch presents a Werner Herzog film” och nominerades till Guldlejonet i Venedig. Bland den breda massan har den fått ett blandat mottagande, där jag ställer mig bland de lite förvirrat tveksamma. Filmen bygger på den sanna historien om en man som i ett förvrängt tillstånd mördar sin mor med ett svärd, vilket i Herzogs händer givetvis blir en absurd berättelse. Filmen handlar främst om dramat kring arresterandet av denne man (Michael Shannon) i sitt eget hus, och ger känslan av en solig eftermiddag i San Diego där allt står still, ingenting händer förutom det vi får se utspela sig. I biroller syns bl a Willem Dafoe och Chloë Sevigny, vilka liksom Shannon är bra. Allt sker i ett långsamt tempo med en tyst, påträngande atmosfär och det är ibland så händelselöst att det blir frustrerande. Men det finns någonting mycket intressant här som gör att jag måste se om den här filmen igen för att se om den då blir bättre. Den starka tvåan är alltså inte skriven i sten.

Light, Darkness and ColoursLIGHT, DARKNESS AND COLOURS (1998)
3 stjärnor DYLPC

En annan 60-minutersdokumentär som förklarar vad ljus och mörker är för något, deras dynamik och hur de olika färgernas samspel fungerar, huvudsakligen utifrån Goethes färglära. Man berättar även om vad det mänskliga ögat kan uppfatta, vad som finns på riktigt och vad som vi tror finns, men som egentligen bara är en illusion. Med talande bilder och en tydlig berättarröst framförs informationen på ett bra och lärorikt sätt, och för en inte så insatt person gör det ingenting att filmen är kort och inte helt fördjupande kring allt som tas upp. Personligen finner jag färger, ljus och synvillor mycket fascinerande och kan därför rekommendera den här dokumentären för likasinnade.

Ne le dis à personneNE LE DIS À PERSONNE (2006)
3 stjärnor DYLPC

(Sv: Berätta inte för någon). Guillaume Canet, mannen bakom den härliga sommarkomedin Les petits mouchoirs (Små vita lögner), gjorde dessförinnan denna dramathriller, hans andra långfilm. I huvudrollen ser vi François Cluzet (mest känd för Intouchables) som Alexandre, vars fru mördats under mystiska omständigheter. Åtta år senare jobbar Alexandre som läkare, fortfarande plågad av hemska minnen och ett behov av att ta reda på vad som egentligen hände. När ett nytt fall gör att utredningen tas upp på nytt blir han själv huvudmisstänkt och tvingas fly från polisen och samtidigt hantera sina egna känslor. Berätta inte för någon är inte den renodlade spänningsfilm som den ser ut att vara utifrån postern, utan är lika mycket drama som thriller. Den är stabil i de flesta avseenden, men kommer inte gå till historien som någon klassiker. Den blir aldrig riktigt intensiv och griper inte tag i en helt och hållet, även om vissa partier är klart spännande. Det finns till exempel en lång och väl genomförd jaktscen som spänner över flera minuter, vilken hör till filmens höjdpunkter. I sin helhet blir filmen lite spretig, och det tama slutet är tyvärr en smärre besvikelse. En sak som sticker ut på den positiva sidan är den stämningsfulla musiken med artister som U2, Jeff Buckley och Otis Redding, som tillför en fräsch touch. Allt som allt en bra film, varken mer eller mindre.

RecountRECOUNT (2008)
4 stjärnor DYLPC

HBO-producerad film om rösträkningskaoset i Florida i samband med USA:s presidentval 2000, en redig soppa. Meningsskiljaktigheter uppstod kring huruvida valsedlar med tveksamma markeringar skulle räknas eller inte. Med sådana markeringar menas att väljarens avsikt framgår, samtidigt som något korrekt hål i pappret inte har gjorts. Systemet byggde på att man skulle göra ett hål bredvid det namn man ville rösta på, något som ibland var svårt på grund av tekniska problem i de lågutvecklade röstningslokalerna. Denna spelfilm följer utvecklingen av de politiska diskussionerna kring dessa komplikationer och de påföljande rättsprocesserna, som till slut skulle avgöra matchen Gore vs Bush. Filmen ringar in de många svagheter som finns i det amerikanska valsystemet och öppnar ögonen för tittarna. Det är chockerande att se hur amatörmässigt saker och ting sköttes och hur inkompetent man kan vara samtidigt som man innehar en hög position i det amerikanska politiska systemet. Med skådespelare som Kevin Spacey, Tom Wilkinson, John Hurt, Laura Dern, Bob Balaban och Denis Leary framförs detta på ett proffsigt sätt, i ännu en välgjord TV-film från HBO.

88 Minutes88 MINUTES (2007)
2 stjärnor DYLPC

En riktigt trött thriller med en godkänd Al Pacino som filmens enda behållning. Han spelar en FBI-anställd professor i kriminalteknisk psykiatri som genom ett mystiskt (fast mest trött) telefonsamtal får veta att han har 88 minuter kvar att leva. Samma dag är avrättningen av en seriemördare som Jack (Pacino) satt dit inplanerad. Ett nytt mord som påminner om denne mördares äldre dåd gör att härvan tas upp på nytt och oklara detaljer förs fram i ljuset. Det finns inte mycket positivt att ta med sig från den här filmen, och hade det inte varit för att huvudrollen spelas av Al Pacino, vilket kan ge en viss behållning, hade nog betyget landat på en etta. Den är ganska ful på ytan, har svaga skådespelarinsatser från de mindre kända namnen och överraskar inte, trots några försök till smarta twistar. Det blir aldrig särskilt spännande och det bästa ordet för att beskriva filmen måste nog vara trött.

8 1:2 (1963)
3 stjärnor DYLPC

Federico Fellini nämns ofta bland världens största regissörer och  anses av många vara hans främsta verk. Marcello Mastroianni spelar en ansträngd regissör, omsvärmad av erbjudanden från folk som vill arbeta med honom, men tom på inspiration. På jakt efter idéer börjar han tänka bakåt på sitt eget liv, sin barndom, vilka människor han har känt, sina kvinnoaffärer och sin karriär. Fellini blandar surrealistiska föreställningar med filosofiska och samhällskritiska dialoger mellan en mängd olika personer, i en film där helt endimensionella scener knappt går att hitta. De flera dimensionerna utgörs av tillbakablickar, nutid, fantasier och drömmar, och ibland blir det så rörigt och svårt att hålla reda på alla karaktärer att man tappar orken och intresset för att följa med i handlingen. Filmen känns därför lång och stapplande, dock utan att vara rakt av tråkig. Över till det positiva: Foto, ljussättning, scenografi och kostym är alla mästerliga faktorer som gör upplevelsen elegant och glamorös. På ytan är ett välutsmyckat konstverk och även om innehållet ibland går överstyr finns det många intressanta saker att analysera i Fellinis klassiker.

The CoveTHE COVE (2009)
4 stjärnor DYLPC

Delfintränaren Ric O’Barry var på 60-talet med och skapade den populära TV-serien Flipper, där han tränade upp flera olika delfiner att utföra olika rörelser och skådespela framför kameran. Han tjänade en del pengar och Flipper gjorde succé. Idag ångrar han att han höll delfinerna i fångenskap och jobbar istället för att stoppa all jakt och innehav av delfiner på nöjesparker och delfinshower för kommersiella syften. The Cove:s största fokus ligger på en enskild plats, Taiji i Japan, en stad som på ytan marknadsför sig som ett delfinälskande paradis, men som i själva verket är varje delfins mardröm. En särskild vik vaktas dygnet runt och omges av ”tillträde förbjudet”-skyltar, där man misstänker att något skumt pågår. En grupp aktivister, med Ric O’Barry i spetsen, bestämmer sig för att försöka bryta sig in i inhängnaden för att se och filma vad som pågår. Vad som sker där är chockerande och plågsamt att se, och vad som gör det än mer obehagligt är hur den omedvetna japanska befolkningen påverkas och det faktum att hela verksamheten mörkläggs av den japanska regeringen. The Cove är en stark, upprörande och gripande dokumentär som berör djupt. Den är skickligt berättad, otroligt välgjord och lyckas effektivt sprida budskapet om att stoppa delfinjakten. Teamet som lyckades åstadkomma detta avslöjande ska ha en enorm eloge för sitt hjältemod!

Page One Inside The New York TimesPAGE ONE: INSIDE THE NEW YORK TIMES (2011)
3 stjärnor DYLPC

The New York Times är en av världens mest klassiska papperstidningar och har även lyckats bli den mest besökta nyhetssiten i USA. Den här dokumentären ger en inblick i hur arbetet på redaktionen går till, vilka personer som är inblandade, och processen kring att researcha, skriva och redigera en artikel innan den slutligen kan publiceras. Page One utforskar även internets betydelse för tidningsindustrin och berättar om hur andra stora tidningar gått i konkurs, medan New York Times fortfarande står kvar på marknaden. Att få se så rakt in i arbetet på detta enorma mediecentrum är naturligtvis mycket intressant och man ger en bra förklaring av läget i branschen, dess potentiella framtid och utveckling. Däremot blir den något rörig i strukturen, med en röd tråd som ibland hamnar på villovägar, och ibland sker hopp mellan olika ämnen utan att riktigt få med tittaren i kurvorna utan att slira. Som komplett dokumentärfilmspaket kunde den ha effektiviserats lite mer, men eftersom den hela tiden är ganska intressant är det en bra dokumentär.

ZeitgeistZEITGEIST (2007)
4 stjärnor DYLPC

Den sista av veckans dokumentärer, och definitivt den mest kontroversiella, berör religion, politik, historia och konspirationsteorier i massor, allt med supervinklade perspektiv som gör att allt måste tas med en rejäl nypa salt. Samtidigt är det en enormt fascinerande dokumentär med ett viktigt budskap om att ifrågasätta saker och värna om eget tänkande, utbildning och kunskap. En film som skrämmer och skickar ut varningssignaler om att inte låta sig bli hjärntvättad av stater, organisationer, makthavare och religioner. Sedan ska man som sagt inte köpa allt som sägs i den här filmen med hull och hår, för det är sannerligen starka åsikter och kontroversiella idéer som uttrycks, men det framförs på ett sätt som gör att det känns rimligt och får en att överväga nya perspektiv på historiska händelser, traditioner och mönster i samhället. Jag älskar konspirationer – det finns få saker som är lika mindblowing som en riktigt spännande idé om att något man trodde var på ett sätt i själva verket skulle kunna vara på ett helt annat sätt. Zeitgeist hinner bryta ner sagan om Jesus till en astrologi-ripoff, måla upp världskrigen som iscensatta maktstrategier och framföra teorin om att det var USA själva som låg bakom 9/11. Som sagt, saltkaret kan vara bra att ha till hands, men en hel del saker känns som att det faktiskt skulle kunna stämma till viss del, eller i alla fall vara värt att överväga och tänka kring. Att det känns rimligt är naturligtvis ett resultat av hur skickligt berättad filmen är, och det gäller att komma ihåg filmens budskap – tro inte på allt du hör, ifrågasätt! Konspirationsteorin om World Trade Center är otroligt läskig och spännande, en teori med relativt många anhängare och som utgörs av flera punkter där det saknas tydliga motbevis. Med källkritik och egen reflektion i bakhuvudet kan denna dokumentär göra en rikare i hur man ser på världen, oavsett om man finner den trovärdig eller ej. Mannen bakom Zeitgeist, samhällskritikern Peter Joseph, ska ha beröm för sitt arbete med filmen, den är innehållsrik och engagerande rakt igenom, trots sina brister som potentiella faktafel, selektivt berättande och luckor i det material som redovisas.

Veckans topp 3

  1. Once Upon a Time in the West
  2. The Cove
  3. Alice in den Städten