Oscarsgalan närmar sig med stormsteg och både jag och David är förväntansfulla och sugna på ännu en helnatt bland Hollywoods elit. Vi kommer som förra året bjuda på våra tippningar kring årets nominerade. Därför har det stora arbetet med att se så många av de nominerade som möjligt börjat. Men först en veckoresumé åt folket!
CAPTAIN PHILLIPS (2013)
Pirates of the Caribbean-serien är på lång vilosemester sedan cirka två år tillbaka. Filmvärlden har överlevt utan piratäventyr, men suget efter mer finns alltid kvar. Bourne-mästaren Paul Greengrass har kommit till undsättning och har med en av förra årets mest intensiva filmer mättat pirathungern. Istället för håriga buskiskaraktärer (sorry, Johnny Depp, men jag tittar på dig!) som skriker ”aargh!” har den moderna piraten fått ta plats. Captain Phillips är baserad på en riktig händelse som inträffade 2009 där ett fraktfartyg utanför Somalias kust kapades av somaliska pirater. Vi får följa fartygskaptenen Richard Phillips (Tom Hanks) och hans kamp för att skydda sin besättning från de målmedvetna piraterna. Greengrass lyckas med sin karaktäristiska känsla för realism och stressiga situationer skapa en nervpirrande och spännande film som samtidigt lyckas porträttera lugnare stunder med dialog och diskussion. Captain Phillips är ovanligt neutral i situationen och den porträtterar såväl skeppsbesättning och pirater som ”tredimensionella” karaktärer. Under filmens gång sympatiserade jag med nästintill alla karaktärer, inklusive piraterna, på något vis. Särskilt piratledaren Muse briljant spelad av långfilmsdebutanten och nu Oscarsnominerade Barkhad Abdi. Det är en komplicerad incident som varken är svart eller vit, god eller ond. Det är absolut fel att kapa ett skepp och använda våld. Det finns inget som rättfärdigar det. Men något filmen på imponerande vis lyckas få med, mellan all intensiv spänning, är en inblick i piraterna som individer och de orättvisa omständigheter som tvingar dem att livnära sig på våld och terror. Captain Phillips har stor chans att kamma hem en Oscar eller två i år. Filmen har nominerats i sex kategorier, bland annat för bästa film och redan nämnda bästa manliga biroll (Barkhad Abdi). En stor besvikelse är dock att Tom Hanks kommer att gå hem tomhänt då han inte fick en nominering. Hanks gör nämligen sin bästa roll på många år med en fantastisk prestation. Filmen får en stabil fyra i betyg.
THE SECRET LIFE OF WALTER MITTY (2013)
Walter Mitty (Ben Stiller) är en smådeppig kontorsarbetare på en fototidningsredaktion. Han har för vana att dagdrömma sig in i fantasier fulla av action, romantik och hjältedåd. När han en dag får reda på att tidningen saknar ett fotografi som skulle ha anlänt till kontoret från en av tidningens fotografer (Sean Penn) bestämmer sig Walter Mitty för att söka reda på fotografen och hans foto. Men han har bråttom. Den nye och arrogante chefen (Adam Scott) har börjat varsla personal och folk riskerar att förlora sina jobb, inklusive Walter om han inte hittar fotot innan deadline för publicering. Mitty beger sig på en resa som tar honom till exotiska platser som Grönland och Afghanistan i jakt på det försvunna fotot. The Secret Life of Walter Mitty är en hjärtvärmande feel-good-film med en balanserad mängd humor och romantik. Vid sidan av Mittys resa pågår en försiktig relation mellan Walter och hans kollega Cheryl (Kristen Wiig), vilken har sina stunder. Men relationen känns också klyschig och lägger sig stundtals i vägen för vad som egentligen är intressant i filmen, nämligen själva resan, jakten. Filmens styrka är scenerna när den förvirrade Mitty äventyrligt riskerar liv och lem för att finna sitt mål. Berättelsen tar med sig Mitty och publiken till fantastiska miljöer som med hjälp av snyggt foto lyckas omsluta sig i en aura av glädje och hopp tillsammans med ett briljant soundtrack med feel-good-musik. Filmen får en stabil trea i betyg.
WALTZ WITH BASHIR (2008)
(Originaltitel: Vals Im Bashir). En av de mer ovanliga genrerna i filmens värld är kombinationen av animation och dokumentär. En genre eller ett filmgrepp som är en vattendelare. Många kritiker menar att dokumentär ska stå för något verkligt och att den i kombination med animation fråntas den verklighetskänsla, autenticitet, som många menar är vad som utgör en dokumentär. Waltz with Bashir är för mig en dokumentär. Vare sig den är animerad eller inte. Den träder dock in på spelfilmsmark i sin inledande tredjedel, vilken påminner mycket om ett drama. Waltz with Bashir följer dokumentärens israeliske regissör Ari Folman när han intervjuar personer som, precis som honom själv, stred som soldater i invasionen av Libanon på 80-talet. Folman plågas av en återkommande mardröm och försöker med hjälp av de han intervjuar bearbeta sina drömmar och dessutom försöka fylla i diverse minnesluckor från tiden som ung soldat i kriget. Waltz with Bashir ger en intressant och annorlunda syn på dokumentärt berättande som blandar spelfilmsliknande drömscener och klassiska dokumentärfilmsintervjuer. Det är en personligt berättad film som inte gottar sig i sentimentalitet eller övertydlighet. Istället berättar Folman om krigets scenarion med hjälp av naturliga samtal och intressanta kopplingar till andra historiska händelser samt till livet och uppväxten. Snygga animationer och hårresande musik gör Waltz with Bashir till en gripande och mycket intressant film. Betyget landar på en stabil fyra.
MARIE ANTOINETTE (2006)
Med en uppsjö av detaljerade och skickligt konstruerade kostymer och ett soundtrack med indierock och klassisk musik balanserar Marie Antoinette mellan modern ungdomskultur och storslagen rokoko. Sofia Coppolas kostymdrama följer Marie Antoinettes (Kirsten Dunst) liv. Från bröllopet med Ludvig XVI (Jason Schwartzman) och åren som tvåbarnsmor till början av den franska revolutionen och tvångsflytten från Versailles. Coppolas skildring av Antoinette är en modernt berättad titt på en ytterst kontroversiell och rebellisk individ för sin tid. Förutom det mixade soundtracket av rock och klassisk musik känns filmen överlag modern. En av anledningarna är den unga rollistan. Kirsten Dunst och Jason Schwartzman är båda kända för sina modernare indiefilmroller och känns vid en första anblick malplacerade. Men det gör sig tydligt tidigt in i filmen att det är ett medvetet val av Coppola. Hon försöker fånga och skildra det vilsna ungdomslivet i en av de mest strikta och minst ungdomsvänliga epoker. Hon lyckas. Marie Antoinette är ett nytänkande kostymdrama vars karaktärer det är lätt att identifiera sig med, som ungdom och vuxen i 2000-talet. Precis som i Sofia Coppolas andra filmer. Betyget landar på en stark trea.
Bonuskommentar från Mr Dave
Ur extramaterialet på Marie Antoinette-DVD:n finns ett av de bästa klippen jag tagit del av i sådana sammanhang: Cribs with Louis XVI, där Jason Schwartzman, i rollen som Ludvig XVI, guidar oss runt genom Versailles enorma salar. Han berättar om hur han tittar på 100 % äkta målningar genom 100 % äkta kristallkronor, hur Marie Antoinette är hans gudinna, hans allt, var han har sin PS2 och visar upp sina daaoougs som står utplacerade lite här och där. Filmen är 3/5, Schwartzman är 5/5.
Veckans topp 3
- Captain Phillips
- Waltz with Bashir
- Marie Antoinette
do you like phil collins? 