Call Girl (2012)

Call Girl 1

4 stjärnor DYLPC

När vintern börjar tränga sig på som en iskall vindpust och när mörkret lagt sig över Sverige, vad kan då passa bättre än en ny, fräsch, politisk thriller i svettiga 70-talsmiljöer? Inte mycket, det vill jag nog påstå.

Regissören Mikael Marcimain har tidigare rotat i svensk samhällshistoria, framförallt i de hyllade miniserierna Lasermannen, om John Ausonius hemska dåd, och Upp till kamp som tar upp svensk politik under 60- och 70-talen. Även i Call Girl är handlingen inspirerad av verkliga händelser, huvudsakligen av den omtalade bordellhärvan som uppdagades under 70-talet. Filmen följer dels den 14-åriga Iris som under sin brokiga uppväxt på ett ungdomshem hamnar hos bordellmamman Dagmar Glans, och dels polisutredningen kring den stora prostitutionshärvan som Iris dras in i. De båda perspektiven överlappas skickligt och ger två olika sidor av samma historia, vilka kontrasterar varandra på ett berikande sätt.

Marcimains omdebatterade långfilmsdebut är en fantastiskt snygg och detaljerad skildring av ett svenskt 70-tal, mycket tack vare Tinker Tailor Soldier Spy-fotografen Hoyte van Hoytema som ramar in varenda scen med hjälp av finkänsliga val av såväl fototeknik som kökstapeter. Den visuella upplevelsen är bländande, vilket är resultatet av ett strålande jobb vad gäller foto och musik.

Även innehållsmässigt håller filmen hög kvalité. Det ligger en tät spänning i luften och trots den långa speltiden avtar aldrig intresset för vad som ska hända härnäst. Här finns också en otroligt stark rollprestation, vilken tillhör Pernilla August som är lysande som Dagmar Glans. Även andra skådespelare, nya som etablerade, håller en bra nivå. Detta trots svåra och blottande roller i avklädda scener och obekväma möten.

Filmen utspelar sig runt valet 1976, och det finns en uppmärksammad likhet mellan en av de fiktiva valkandidaterna och verklighetens Olof Palme, som enligt vissa rykten ska ha varit inblandad i prostitutionsskandalen. Filmteamet nekar till att denna likhet skulle vara avsiktlig och hävdar att handlingen är fiktiv och endast inspirerad av verkliga händelser. Huruvida de talar sanning eller om det finns någon baktanke i den påpekade likheten från manusförfattaren låter jag vara osagt. Det är roligare att fokusera på det som vi är här för att skriva om – filmupplevelsen.

Filmupplevelsen är högklassig. Marcimain vandrar finkänsligt en svår balansgång mellan drama och thriller på bästa sätt, vilket ger oss en svindlande film med alla nödvändiga ingredienser. Call Girl är inte bara en titel som sticker ut på den svenska marknaden, utan möjligtvis även hela filmårets absoluta höjdpunkt.