Topp 10: Soundtracks

Musik i film påverkar inte bara stämningen, den kan också framhäva både filmkaraktärer och tittarens känslor. Den kan vara inspirerande och imponerande. För mig är bra filmmusik inte bara musik som kan göra ovanstående saker utan också musik som jag kan lyssna på även utanför filmen. Det är alltid svårt att välja ut de bästa av någonting, särskilt när det finns så mycket bra att välja på. Med lång betänketid och svåra val har jag nu lyckats skapa en lista över de 10 filmsoundtracks som jag tycker är bäst. Många riktigt bra sådana fick stå över en plats men några av dem har jag listat i slutet. Vid varje soundtrack på denna lista har jag länkat ett flertal låtar som är några av mina favoriter från varje soundtrack. Några av mina placeringar består av flera filmer i samma trilogi eller franchise. Många låtar i filmserier är med i samtliga filmer i t ex en trilogi. En filmserie är nästan alltid komponerad av samma kompositör och har samma stil och tema, och det är ibland svårt att dela upp dem då de är menade att höra ihop. Trevlig läsning!

Rosie-Huntington-And-Shia-LaBeouf-WallpaperTRANSFORMERS
(Steve Jablonsky)

Stor siffra 10

Som en del av den tyske mästaren Hans Zimmers kollektiv Remote Control Productions (en grupp med prominenta filmkompositörer) har amerikanen Steve Jablonsky skapat sig ett namn i Hollywood som en kompetent och skicklig kompositör. En man som har skapat fantastiska ledmotiv och instrumentala stämningshöjare till i mitt tycke, dåliga filmer. Allt från en av världens sämsta filmer, D-War, till en av förra årets värsta, Battleship. Hans största verk är soundtracket till Michael Bays visuellt läckra men på insidan tomma Transformers-trilogi som visar på Jablonskys förmåga att få kroppsbehåring att resa sig. Säga vad man vill om filmerna men musiken som spelas under robotarnas mest dramatiska situationer är makalös och briljant komponerad. En dos av pampiga blåsinstrument och slagverk som ekar krig, förstörelse och död blandas med fullpackade körer och tjutande fioler som kallar efter hopp, kämpaglöd och episk krigföring. Jablonskys soundtrack till de tre robotkrigarfilmerna är både barbariskt och civiliserat och fantastiskt att lyssna på. Lägg fördomar och förutfattade meningar åt sidan om trilogin och låt dig omfamnas av musiken.

lyssna på:

”Autobots”
”Arrival to Earth”
”Scorponok”
”Sentinel Prime”

DriveDRIVE
(Cliff Martinez, blandade artister)

Stor siffra 9

En av Drive:s stora styrkor är filmens noir-stämning placerad i en modern miljö som gjorde den till min favoritfilm från 2011. En av pusselbitarna till denna stämning förutom handlingen, regin, fotot och skådespelet var soundtracket. Och oj, vilket soundtrack! Amerikanske kompositören och före detta trummisen Cliff Martinez som har arbetat med artister som Red Hot Chili Peppers och Captain Beefheart, lämnade rocken bakom sig i och med arbetet med Drive och valde elektronisk musik som sin inspiration. Tillsammans med en grupp andra electro- och indie-rockartister utgör hans musik ett filmsoundtrack som känns taget direkt från 80- och 90-talets elektroniska musikscen. Det är ett minimalistiskt soundtrack med teman av ensamhet, våld och långa färder i nattens Los Angeles. Ett soundtrack som passar en modern Knight Rider som Ryan Goslings Driver.

lyssna på:

”Bride of Deluxe”
”Hammer”
”Tick of the Clock”
”Nightcall”
”Oh My Love”

GladiatorGLADIATOR
(Hans Zimmer, Lisa Gerrard)

Stor siffra 8

En av de största och kanske bästa filmkompositörerna genom tiderna är Hans Zimmer. Självklart finns det andra stora namn i industrin som förtjänar minst lika mycket beröm, men det är svårt att argumentera mot Hans Zimmers storhet vare sig man gillar hans musik eller inte. Han har skapat musik till massvis av klassiker och mästerverk och han testar gärna att blanda genrer och instrument som ingen annan har tänkt eller vågat sig på. En av hans största verk är det Oscarsnominerade soundtracket till Ridley Scotts mästerverk Gladiator. Tillsammans med den mästerliga sångerskan Lisa Gerrard vars röst är som tagen från fantasy-genrens storslagna universum, har Zimmer skapat ett soundtrack som passar perfekt till Maximus Decimus Meridius (Russell Crowe) kamp för vedergällning och frihet. Det är ett soundtrack som tillsammans med Gerrards vackra röst lyfter lyssnaren till en nivå av behaglighet som inte många andra filmsoundtracks kan. Filmens ledmotiv ”Now We Are Free” är i mitt tycke en av världens bästa filmlåtar någonsin och kan höras i många olika versioner då den utgör grunden i många av filmens dramatiska sånger.

Lyssna på:

”Now We Are Free”
”Progeny”
”Earth”

The Thin Red LineTHE THIN RED LINE
(Hans Zimmer)

Stor siffra 7

Ett annat mästerverk som den tyske gubben Zimmer har arbetat med är Terrence Malicks vackra krigsdrama The Thin Red Line. Zimmer började skriva över fyra timmar av musik innan inspelningen av filmen hade inletts. När kamerorna väl sattes igång använde sig Malick av Zimmers musik på inspelningsplatsen för att få skådespelarna i rätt stämning. Det verkar som att den metoden funkade, för filmen är ett mästerverk, liksom Zimmers soundtrack. Till skillnad från Gladiator:s pampighet skapade Zimmer inför Malicks film ett mer fötterna-på-jorden-aktigt soundtrack som framhäver den fasa och psykologiska strid som soldaterna under andra världskriget fick utstå. Det är ett mänskligare soundtrack med långa svepande låtar där drama och megaorkestrar åsidosätts för melanesiska barnkörer och sorgliga fiolsolon.

lyssna på:

”Journey to the Line”
”God U Tekem Laef Blong Mi”
”The Village”

The Lord of The RingsTHE LORD OF THE RINGS
(Howard Shore)

Stor siffra 6

The Lord of the Rings-trilogin är ett av filmhistoriens största projekt med tusentals arbetstimmar och många år av slit bakom sig. Men det var inte bara skapandet av Hobbit-byn Fylke eller Orc-sminket som tog lång tid. Kanadensaren Howard Shore fick uppdraget att skapa musiken till fantasy-genrens största verk. Ett mastodontprojekt som var det enda Howard Shore komponerade i hela fyra år. Shore skrev kopiösa mängder musik och hela tio timmar musik för filmerna har släppts. Man kan tro att efter fyra års slit så måste de tre filmernas soundtrack ha sina toppar och dalar, men så är det icke! I princip varenda låt i samtliga äventyr är av ren perfektion. Överdramatiska och superpumpade stridskompositioner blandas med hårresande skönsång på alviska. Nästan varenda huvudkaraktär och plats har sitt eget ledmotiv och varje sådant är briljant. Man kan hitta allt i Shores överfyllda soundtrack. Allt från mysiga melodier som ”Concerning Hobbits” till mörka domedagskompositioner som ”Helm’s Deep”. The Lord of the Rings-soundtracket är ett av de allra mest ambitiösa soundtracks som finns.

LYssna på:

”Concerning Hobbits”
”The Bridge of Khazad-dûm”
”The Uruk-hai”
”Helm’s Deep”
”Minas Tirith”

Star WarsSTAR WARS
(John Williams)

Stor siffra 5

Tillsammans med Howard Shores Lord of the Rings-musik är John Williams soundtrack till de sex Star Wars-filmerna några av de mest kända och största samlingarna filmmusik som existerar. De flesta har hört det klassiska och bombastiska ledmotivet till Star Wars eller Imperiets militärpropaganda i ”The Imperial March”. Likt Shore har Williams tillägnat George Lucas påkostade rymdsaga en stor tid av sin karriär. Williams soundtrack är fyllt med gigantiska körer och megaorkestrar som sprutar ut massiva kompositioner med drama, action och mörker som teman. Soundtracket till den första Star Wars-filmen från 1977 kammade hem en Oscar, en Golden Globe, en BAFTA och tre Grammys för bästa originalkomponerade soundtrack. Det har också röstats fram av det amerikanska filminstitutet, AFI, som det mest minnesvärda filmsoundtracket någonsin. Musiken för de andra fem filmerna har också nominerats för Oscars, Grammys, Golden Globes och många fler storpriser. Samtliga soundtracks till de sex filmerna är enligt mig stora klassiker och några som jag alltid kommer att lyssna på.

lyssna på:

”Main Title/Rebel Blockade Runner”
”The Throne Room/End Title”
”The Imperial March”
”Duel of the Fates”
”Battle of the Heroes”
”The Immolation Scene”
”Anakin’s Dark Deeds”

tron legacyTRON: LEGACY
(Daft Punk)

Stor siffra 4

En av 2010 års snyggaste filmer har också äran att få bära med sig ett av filmvärldens snyggaste och häftigaste soundtrack. House-pionjärerna och robotarna Daft Punk hör inte bara till några av de mest populäraste artisterna just nu utan också till de mest ovanliga filmkompositörerna. Daft Punks blandning av elektronisk och klassisk orkestermusik passar utmärkt till TRON:s digitala och ”glitchade” värld. Det är ett ganska mörkt soundtrack där vackra och ledsna fioler och blåsinstrument spelar sida vid sida med beats inspirerade av dator- och TV-spel. Det är ett experimentellt och vågat soundtrack som bryter gamla normer om att olika genrer inte kan spelas i harmoni tillsammans. Det är ett psykedeliskt och märkligt soundtrack som är minst lika bra som Daft Punks andra verk och ett av filmmusikens stora unikum.

lyssna på:

”The Game Has Changed”
”The Grid”
”Recognizer”
”The Son of Flynn”
”Outlands”

blade runnerBLADE RUNNER
(Vangelis)

Stor siffra 3

Min favoritfilm har inte bara en perfekt handling och en fantastisk värld – den har också en stämning som är vad den är till stor del på grund av den grekiska kompositören Vangelis mästerliga soundtrack. Här blandas jazz, elektroniska melodier, ambient musik och synthesizers till ett mystiskt och mörkt soundtrack som osar futuristisk film-noir. Soundtracket består av långsamma, ödesmättade och psykedeliska verk som drar tittaren in i Ridley Scotts dystra version av ett framtida Los Angeles. Vangelis nominerades 1983 till en BAFTA och en Golden Globe för sitt nytänkande och annorlunda val av musik. Blade Runner-soundtracket är svårt att beskriva och måste lyssnas på, det är ett obehagligt men också omfamnande soundtrack som känns lika mystiskt som filmen själv.

lyssna på:

”Blade Runner Blues”
”Love Theme”
”Main Titles”
”Memories of Green”
”End Titles”

The Dark Knight RisesTHE DARK KNIGHT
(Hans Zimmer, James Newton Howard)

Stor siffra 2

Hans Zimmers kanske mest populära soundtrack är musiken till Christopher Nolans tre filmer om fladdermusmannen som räddar Gothams befolkning från onda superskurkar. Kanske också ett av de mörkaste och mest domedagslika soundtracks i min lista. Det är också Zimmers bästa soundtracks. The Dark Knight-trilogins kompositioner är farligt beroendeframkallande och bär epitetet episk allra mest. Med öronbedövande trumslag och mörka melodier bär Zimmers soundtrack på en tyngd i varje ton som lyfter musiken till extrema nivåer. Allt man gör känns lättare om man lyssnar på Batmans musik samtidigt. Så fortsätt läs och lyssna!

lyssna på:

”Molossus”
”Eptesicus”
”A Dark Knight”
”I’m Not a Hero”
”Gotham’s Reckoning”
”Imagine the Fire”

Cowboy BebopCOWBOY BEBOP
(Yoko Kanno, The Seatbelts)

Stor siffra 1 vit bakgrund

Det här är en filmblogg men trots det var jag tvungen att fuska en aning  och sträcka mig utanför gränserna när jag valde nummer ett på den här listan. Cowboy Bebop är först och främst en japansk anime-TV-serie på 26 avsnitt, men eftersom det också existerar en Cowboy Bebop-långfilm tyckte jag att det rättfärdigade mitt val att placera detta mästerverk på första plats. Även om långfilmen inte hade existerat hade jag troligen placerat detta soundtrack på första plats i alla fall. Det är för bra för att missa! Innan jag går in på själva musiken kan det underlätta att förklara vad Cowboy Bebop är, eftersom anime är relativt okänt i dessa kretsar och varken jag eller David är några experter. Jag har sett mästaren Hayao Miyazakis fantastiska verk och jag har även njutit av Satoshi Kons mindfuck-filmer (Paprika och Perfect Blue) men anime-serier är jag inte bevandrad inom. Förutom Cowboy Bebop som anses vara världens bästa anime-serie någonsin och en av den tecknade filmkonstens största verk. Och jag kan bara hålla med! Cowboy Bebop utspelar sig i framtiden och följer prisjägarna Spike, Jet, Faye, Edward och deras hund Ein. Tillsammans jagar de skurkar genom rymdens alla hörn ombord på sitt rymdskepp Bebop. Cowboy Bebop är en fantastisk serie med briljant manus, spännande handling, underbara referenser till klassiska filmer men också en hyllning till musik. Cowboy Bebop:s soundtrack är skapat av den japanske kompositören Yoko Kanno och hennes band The Seatbelts. Tillsammans med en drös av gästartister spelar de musik från många olika genrer med jazz och blues som huvudfokus. Fantastiska kompositioner med snabb jazz, avslappnand lounge-musik, Blade Runner-liknande stämningshöjare, chill-rock, ballader och mycket mer. Ett soundtrack med hundratals låtar som är lika bra i serien som långfilmen. Ett mästerligt soundtrack till en mästerlig TV-serie som inte går att sluta lyssna på. Det bästa soundtracket som finns! Nu kan du sluta lyssna på Hans Zimmer och byta till Japans skönaste band – The Seatbelts!

Lyssna på:

”Tank!”
”What Planet Is This”
”Space Lion”
”Rush”
”Gotta Knock a Little Harder”
”Ask DNA”
”Time to Know/Be Waltz”
”Road to the West”

bubblare:

Kingdom of Heaven (Harry Gregson-Williams), Star Trek & Star Trek Into Darkness (Michael Giacchino), Contagion (Cliff Martinez), The Last Samurai (Hans Zimmer), Lust, Caution (Alexandre Desplat), Hanna (The Chemical Brothers), Le fabuleux destin d’Amélie Poulain (Yann Tiersen), American Beauty (Thomas Newman), Koyaanisqatsi (Philip Glass), Inception (Hans Zimmer), Moon (Clint Mansell)

Kingdom of Heaven (2005)

KOH-466

4 stjärnor DYLPC

Fem år efter det historiska dramat i Gladiator bestämde sig Ridley Scott för att än en gång bege sig långt bakåt i tiden men istället för att åter skildra romarrikets glada dagar, äntra den blodiga och mörka perioden då Korstågen plundrade och härjade i mellanöstern. Året är 1184 och den franska smeden Balian (Orlando Bloom) plågas av sin frus plötsliga självmord. Tystlåten och ensam arbetar han i sin smedja belägen i en grå och snöig slottsby när en grupp korstågsriddare en dag dyker upp ledda av den prominente riddaren Baron Godfrey av Ibelin (Liam Neeson). Godrey introducerar sig med att berätta att han är Balians far och ber om förlåtelse för att han aldrig har funnits vid hans sida. Godrey berättar om korstågen som har inrättats och staden Jerusalem som hotas erövras av den muslimske krigsherren Saladin (Ghassan Massoud) och hans gigantiska armé. Tillsammans beger sig far och son på en resa mot Jerusalem för att understödja staden mot hoten. Det som följer är ett storslaget äventyr (i alla fall om man ser Director’s Cut-versionen).

Bioversionen av Kingdom of Heaven är ett offer för starka påtryckningar från filmbolag och producenter som lägger sina feta fingrar i blöt. En stor besvikelse med minimal karaktärsutveckling och otillräcklig dramaturgi som bara fokuserar på ändlös action och våld. Som vi alla vet kan Ridley Scott så mycket mer men han var tvungen att ge vika för 20th Century Fox krav. De ville släppa en medeltida sommar-blockbuster som skulle kamma hem stora mängder pengar runt om i världen. Inte helt oförståeligt eftersom  filmen hade en massiv budget på 130 miljoner amerikanska dollar som var tvungen att täckas. Det sorgliga med det hela är att Ridley Scotts originalversion lades åt sidan, han berövades på sin konstnärlighet och sitt verk. Som tur var insåg filmbolag såval som publik att originalversionen behöver få se dagens ljus särskilt eftersom bioversionen möttes med låga betyg och kritik mot att det var en ofärdig film med stora hål i handlingen. I slutet av 2005 anlände Ridley Scotts originalversion med hela 45 minuter nytt material som förlänger filmens speltid till tre timmar och nio minuter. Plötsligt blir Kingdom of Heaven en helt annan film. Karaktärer blir mångsidiga. Nya sidospår inkluderas i filmen som gör att filmen inte bara fokuserar på Orlando Blooms hjälte utan blir mer av en ensemblefilm. De andra birollerna utvecklas och får mer speltid, bland annat prinsessan Sibylla av Jerusalem spelad av Eva Green och hennes bror, den leprasmittade kungen Baldwin IV av Jerusalem (Edward Norton), iförd silvermask. Kungens son Baldwin V är en helt ny och viktig karaktär som inkluderas och får mycket speltid. Han är inte med i bioversionen överhuvudtaget utan nämns endast vid namn. I princip alla viktiga karaktärer får mer speltid inklusive Balian som blir en helt annan karaktär i Director’s Cut. Här byts hans tråkiga och bleka sida som är förekommande i bioversionen ut mot en man med en riktig agenda som inte har en tydlig sida av godhet. De mästerligt välgjorda och välkoreograferade action- och krigsscenerna som blir tråkiga och inte har någon tyngd på grund av den dåliga dramaturgin i bioversionen får i regissörsversionen en helt annan mening och kan avnjutas på riktigt. (För en lista på allt som är annorlunda och som har lagts till i Director’s Cut-versionen klicka här).

Kingdom of Heaven Director’s Cut är en helt annan film jämfört med bioversionen. Fokus läggs inte på action utan något motiv. Istället bjuder Director’s Cut på en historiskt och faktamässigt trogen berättelse där politik, religion och krig behandlas på ett mänskligt och djupgående vis. Director’s Cut fokuserar mer på dialog och karaktärsinteraktioner och skapar en film fylld med intriger, känslor och våld som jag som tittare både underhålls av och som får min hjärna att reflektera. Kingdom of Heaven Director’s Cut är så mycket mer än en episk krigsfilm. En mänsklig och realistiskt berättad film där ingen är riktigt god eller ond. Jag sympatiserar med ledarna för de båda sidorna i filmen. Den mycket intressanta och jordnära karaktären Saladin spelad av den syriska skådespelaren Ghassan Massoud och leprakungen Baldwin IV spelad av en silvermaskbärande Edward Norton. Både dessa herrar gör strålande rollinsatser. Skådespelare som David Thewlis, Brendan Gleeson, Michael Sheen, Jeremy Irons och Marton Csokas gör alla minnesvärda rollinsatser. Ridley Scott har hyllats av både kristna och muslimer för att vara neutral i religionsfrågan och istället för att säga att den ena religionen är bättre än den andra, visa nyanserade och rättvisa bilder av de båda. Om man förväntar sig en hyllning av västvärlden och kristendomen eller tvärtom är man helt fel ute.

Kingdom of Heaven Director’s Cut är inte en vanlig krigsfilm. Den är filosofisk, analyserande, tankeväckande, viktig och såklart underhållande som så många av Ridley Scotts andra filmer är. Samtidigt som filmen är visullt enastående med fantastiskt foto, hårresande miljöer och vacker musik. Det är det som gör Ridley Scott till en unik och banbrytande regissör som kan arbeta inom alla olika genrer. Det är det som gör honom till en av mina stora favoriter! Det är det som gör Director’s Cut versionen av Kingdom of Heaven till en riktigt bra film! Bioversionen får en tvåa i betyg men Director’s Cut får en stabil fyra!

Veckoresumé #18

Krig är det tunga tema som har präglat mitt filmtittande den här veckan. Tre spelfilmer och en dokumentär som alla skildrar krig. Men allt kan inte bara handla om misär, därför har jag också sett en komedi och en animerad kortfilm.

A Glimpse Inside the Mind of Charles Swan IIIA GLIMPSE INSIDE THE MIND OF CHARLES SWAN III (2012)
3 stjärnor DYLPC

Underhållaren Charlie Sheen är tillbaka och den här gången spelar han en självgod grafisk designer vid namn Charles Swan III som är deprimerad efter att hans flickvän lämnat honom. Osäker på om han vill ha tillbaka henne eller inte tar han hjälp av sin bästa vän Kirby (Jason Schwartzman) och sin manager/revisor Saul (Bill Murray). Roman Coppolas andra spelfilm är en skruvad men samtidigt avslappnad resa genom Charles Swans drömmar och verklighet. Med cool 70-talsstil komplett med utsvängda byxor, vilda frillor och skrikiga färger har filmen en häftig visuell yta som backas upp av ett roligt manus och udda karaktärer. Charlie Sheen passar perfekt i rollen som trött och deprimerad som samtidigt har humorn i behåll. Jason Schwartzman glider in i filmen som en älskvärd lirare och Bill Murray är som alltid en mästare på bild. A Glimpse Inside the Mind of Charles Swan III är en tripp genom 70-talets glada dagar med härliga skådespelare, bra musik och snygga tjejer som också bjuder på kanske den bästa ”eftertexten som inte är någon text” någonsin, kanske också den enda. Om du inte förstår, se filmen! Betyget glider in till en stark trea.

No End in Sight

NO END IN SIGHT (2007)
4 stjärnor DYLPC

Miljarder av amerikanska dollar har spenderats på ockupationen av Irak och tusentals soldater och civila har mist sitt liv. Oscarsnominerade dokumentären No End In Sight undersöker hur arbetet inom Bush-administrationen gick till och konsekvenserna som följde. En sak framkommer tydligt redan efter ett par minuter. Bush, Donald Rumsfeld och de andra storpamparna som styr och ställer i den amerikanska politiken under kriget har ingen koll på någonting och drivs endast av sin jakt efter pengar och framgång. Amatörmässiga strategier, ostrukturerade offensiver och dålig säkerhet är flera aspekter som plågar de amerikanska soldaterna och Iraks invånare när militärer med kompetens åsidosätts för politiker med kapitalistiska agendor. No End in Sight är en djupgående dokumentär som tydligt lägger fram allt som gick dåligt i Irakkriget. Stora profiler som var ansvariga för planeringen av invasionen öppnar upp sig och erkänner samt förklarar hur allt gick till. En informativ, tydlig och riktigt bra dokumentär som får en halvstark fyra i betyg.

City of Life and Death

CITY OF LIFE AND DEATH (2009)
5 stjärnor DYLPC

1937 marscherar japanska trupper in i dåvarande kinesiska huvudstaden Nanjing och dödar alla kinesiska trupper de kan hitta. Till råga på allt håller japanska soldater massavrättningar och våldtäkter av civila kineser. Uppemot 300 000 dödades. Den kinesiska krigsfilmen City of Life and Death skildrar Nanjing-massakern på ett mästerligt sätt. En stor ensemble av kinesiska och japanska skådespelare utgör de karaktärer man får följa under belägringen av huvudstaden och för ovanlighetens skull skildras en stor del av krigets fasor från antagonisternas (de japanska soldaterna) synvinkel. Regissören och manusförfattaren Chuan Lu använder sig av en minimalistisk dialog där bilden är i centrum. Cinematografi på mästarnivå med svartvitt foto används när krigets mörka sidor skildras. Varje bildruta ser ut som ett foto som har tagits med stor omsorg och passion. Aldrig har en krigsfilm sett så bra ut. Schindler’s List släng dig i väggen! City of Life and Death är en rå och obehaglig upplevelse som kryper in under skinnet på en. Inga detaljer utesluts och ger därför filmen en realistisk och grå ton som inte är något för den känsliga tittaren. Det här okända mästerverket är svårt att glömma. City of Life and Death får högsta betyg!

the front line

THE FRONT LINE (2011)
2 stjärnor DYLPC

2011 satsade svensk filmindustri på att Svinalängorna skulle få en Oscarsnominering i kategorin bästa utländska film. Det lyckades inte. Ett annat land som inte lyckades med sin nominering var Sydkorea som valde ut krigsdramat The Front Line i hopp om en i deras ögon välförtjänt Oscarsnominering. The Front Line är en påkostad och maffig krigsfilm om ett Sydkoreanskt kompani som strider i Koreakrigets allra sista strid högt uppe på en strategiskt viktig kulle. Spektakulära miljöer och explosiva krigsscener räddar inte denna film från att kännas som en såpopera. Överspelande skådespelare, tråkigt manus och översentimentalt händelseförlopp gör The Front Line till en stundtals jobbig upplevelse. Men det finns helt klart ljusglimtar. Krigsscenerna är välgjorda och massiva i storlek med vacker koreansk natur som underlag. Något den sydkoreanska filmkulturen är bra på är att implementera konstig men rolig humor i allvarliga filmer. The Front Line lyckas med att applicera ett par scener där vardagshumor förekommer utan att vara irriterande. Det lättar på den annars så seriösa stämningen. The Front Line är underhållande för stunden men inget minnesvärt och får därför en stark två i betyg.

Paperman_disney-short

PAPERMAN (2012)
4 stjärnor DYLPC

I den relativt ouppmärksammade Oscarskategorin bästa animerade kortfilm vann i år Disney och animatören och regissören John Kahrs för den svartvita Paperman. En uttråkad kontorsarbetare stöter på en tjej vid en tågstation när han är på väg till sitt jobb. I en ordlös interaktion skapar de intresse för varandra men abrupt avslutas deras möte när deras respektive tåg anländer och de måste båda åka till sitt arbete, tillbaka till den trista vardagen. Men kontorsarbetarens lycka vänder när han från sitt kontor ser tjejen i ett fönster i skyskrapan bredvid. Det som följer är ett frenetiskt försök att kasta ett pappersflygplan med en kärleksförklaring mellan byggnaderna och pricka i rätt fönster. Paperman är en vacker kortfilm som värmer hjärtat. Med snygg och minimalistisk animering och en smart idé förtjänar filmen sin Oscarsstatyett. En svag fyra får denna lilla kärleksförklaring! (För att se kortfilmen, klicka här!)

Jag har utöver ovanstående filmer även sett Ridley Scotts Director’s Cut-version av den episka Kingdom of Heaven för andra gången som jag recenserar här. Jag har även tittat på Michael Hanekes Amour (4/5) som David skrev om i veckoresumé #5.

Veckans topp 3

  1. City of Life and Death
  2. No End in Sight
  3. Amour