Vänner, hjälp oss att bli bäst!

Uppdatering 26 december: Vi blev nominerade. Stort tack till alla som röstat!

Royal Tenenbaums Stiller & The Dudes

Kära läsare!

Det har alltid varit ni som fått oss att kämpa på med den här lilla bloggen. Er respons har varit hjärtvärmande och värd alla Kate Winslets hårfärger i Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Nu är läget skarpt – vi har aldrig behövt er så mycket som nu. Det är nämligen så att våra vänner på MovieZine nu utlyser en tävling med motivet att kora Sveriges bästa filmblogg 2013. Det är nu ni kan hjälpa oss i vår lite Harvey Weinsteinska, ganska usla, kampanj för att gå all in på att ta hem den utmärkelsen.

Under snart ett år har vi skrivit drygt 100 inlägg om över 400 filmer. Med några enkla knapptryck kan ni nu förgylla vår dag och ge oss möjligheten att sätta ”Sveriges bästa filmbloggare” som Twitter-beskrivning på oss själva. Allt för att höja våra egon. Det ni behöver göra är:

  1. Gå in på MovieZine, fyll i tävlingsformuläret och lämna några varma ord för oss.
    (Bloggens namn: Do you like Phil Collins?)
    (Bloggens URL: doyoulikephilcollins.wordpress.com)
  2. Sprid detta inlägg till vänner, bekanta, obekanta, främlingar och fiender genom att dela det på Facebook (där ni också gärna får gilla oss), twittra, instagramma, mejla ut till arbetskamrater, skicka handskrivna brev, faxa, morsekod-bomba karibiska kryssningsfartyg och dekorera anslagstavlor på jobbet!
  3. Ta emot vår kärlek!

Och glöm inte vad Brad Pitt sa i Inglourious Basterds:

”We’re gonna be doin’ one thing and one thing only. Killin’ people who don’t vote for Dave & Scott.”

Tack!

Carnage (2011)

Carnage 3

3 stjärnor DYLPC

Roman Polanskis senaste film är som en inspelad teaterpjäs, vars handling har sin grund i en situation som inträffat på skolgården, där en pojke slagit en annan pojke. Föräldrarna till barnen träffas för att bestämma hur de ska hantera situationen, ett möte som snabbt spårar ur till en hetsk diskussion om moral, uppfostran och dåliga pajer.

Föräldrarna till ”offret”, spelade av Jodie Foster och John C. Reilly, anklagar ”gärningsmannens” föräldrar, Kate Winslet och Christoph Waltz, för att vara dåliga och oansvariga föräldrar. Winslet och Waltz argumenterar mot detta genom att försöka förminska situationen till vad den egentligen bör ses som – en normal, om än olycksam, händelse på skolgården.

Carnage känns genomgående överdriven, en känsla som givetvis hör till berättarsättet och det teaterliknande formatet. För det mesta funkar det bra, även om känslan tar över lite väl mycket då och då. Bland skådespelarna är Christoph Waltz den som sticker ut med sin I-don’t-give-a-fuck-mentalitet – han är den ende som inser hur löjlig hela situationen egentligen är. Detta samtidigt som han bjuder in till många skratt med sina affärssamtal på den ständigt ringande mobiltelefonen och syrliga kommentarer mot allt och alla.

Filmen slutar något abrupt efter sina underhållande 80 minuter och hade gärna fått vara en timme längre. Trots att den har sina brister så visar Polanski återigen sina kvalitéer som regissör när han dirigerar skådespelarna runt i en och samma lägenhet genom en hel film. I nuläget landar betyget på en stark trea, men med en lite fylligare slutprodukt hade filmen fått ett högre betyg.