Parkland (2013)

Parkland

2 stjärnor DYLPC

En film om mordet på John F. Kennedy med nya perspektiv och annorlunda vinkel har det hetat, och det stämmer väl i viss mån. Men framförallt är det en medioker film som känns tom på djup och oklar i vad den egentligen vill säga. Då räcker det inte med en stabil skådespelarensemble och ett relativt snyggt berättande, eftersom man faller redan på storystadiet.

Titeln syftar på sjukhuset Parkland i Dallas, vilket blivit mest känt som platsen dit Kennedy fördes efter att ha blivit skjuten i sin bil. En av filmens infallsvinklar placeras i rummet där oförberedda doktorer skärrat försöker återuppliva presidenten men utan lycka. Bland de kämpande läkarna finns bland andra Marcia Gay Harden och Zac Efron, varav den sistnämnde jag inte kan undvika att störa mig på. Han känns malplacerad och 60-talsinkompatibel, vilket givetvis är ett betydande problem, även om hans skådespelarinsats inte går att säga så mycket om sett till att den är mycket liten. Just ”liten roll” stämmer in på i princip alla i den här filmen, på ett sätt som både minskar engagemanget och spretar till historien.

Andra perspektiv som används är de tillhörande Abraham Zapruder (Paul Giamatti), det vill säga den vanlige familjemannen som fångade skjutningen på film och tvingas hjälpa polisen, FBI-agenten James P. Hosty (Ron Livingston) som haft hemliga uppgörelser med den förmodade mördaren Lee Harvey Oswald, brodern Robert Oswald (James Badge Dale) vars liv aldrig ska bli sig likt igen, diverse poliser med Texasdialekten personifierad, Billy Bob Thornton, i täten samt den grupp som tvingas bära likkistan till Air Force One för att transportera den döde presidentens kropp till Washington. Utöver dessa syns bland andra Jacki Weaver, Tom Welling, Mark Duplass och Jackie Earle Haley.

Filmen vandrar mellan drama och thriller och har en genomgående nedstämd atmosfär, förstärkt av James Newton Howards fina musik. En medvetet skakig kamera går nästan till överdrift, men bidrar även med en lätt dokumentär känsla i en film som är välpolerad på ytan. Den känns dock just ytlig, som ett resultat av den bristande, nästan obefintliga, fördjupningen i alla de olika karaktärerna. Under 93 minuter misslyckas man med att engagera, då karaktärerna och perspektiven är för många och för outvecklade. Den historia som i alla fall berör litegrann är den om snipermördarens bror, som placeras i en hemsk situation.

Ett annat stort problem med Parkland är att den egentligen inte tillför så mycket – vi vet ungefär vad som ska hända och känslan av att ”det här har gjorts” är överhängande. Och då har jag inte ens sett JFK (varför kan jag inte för mitt liv förstå).

Parkland har vissa plus men många tomheter som inte fylls och brister på flera punkter. Sevärd för den som vill se allt om JFK kanske, men annars en film man kan hoppa över.