Veckoresumé #54

Efter filmfestival och tentor är veckoresuméerna tillbaka i schemat. De senaste dagarna har sci-fi varit på tapeten och för att vara extra specifik har jag dykt ner i subgenren cyberpunk för att reflektera kring filosofi och robotar. Trevlig läsning!

wolverineTHE WOLVERINE (2013)
2 stjärnor DYLPC

För sjätte gången axlar den mångsidige Hugh Jackman rollen som den muskulöse Logan/Wolverine i James Mangolds debut som superhjältefilm-regissör. Det hela börjar med en deppig och skäggig Logan som vandrar runt i det frusna och kalla Kanada. När han en dag hamnar i en barfight med en grupp truckers får han plötsligt förstärkning av en ung japanska (Rila Fukushima) beväpnad med katana. Hon har skickats från Japan för att hämta Logan och föra honom till hennes chef – Japans rikaste affärsman, Yashida (Hal Yamanouchi). En förvirrad och motvillig Logan bestämmer sig för att följa med efter att det visar sig att Yashida är samma unga soldat som Logan en gång räddade under bombningen av Nagasaki. Yashida är gammal och på väg att dö och vill tacka Logan en sista gång. Men vad som från början ser ut som en ”vanlig” inbjudan från en av världens rikaste män eskalerar till en konflikt med Yakuzan, robotsamurajer och en grönklädd giftkvinna. The Wolverine börjar stabilt med en intressant startpunkt och ett par spännande tillbakablickar från stunden då Logan räddar den unge Yashida. Filmens första tredjedel rullar på i ett behagligt tempo med ett händelseförlopp som har potential att faktiskt leverera en smart och häftig superhjältefilm. Men allt rasar ihop när ”katalysatorn” sätts igång och den generiska handlingen får rulla. De resterande akterna är förutsägbara med trötta actionscener, ostiga kärlekscener och fasansfullt dålig fejksnö. The Wolverine följer superhjältefilm-mallen till punkt och pricka utan några överraskningar eller häftiga sekvenser, förutom en end-credits-scen som är en tillfredsställande och häftig teaser inför X-Men: Days of Future Past som kommer nästa år. The Wolverine får en halvstabil och trött tvåa.

ghost in the shell

GHOST IN THE SHELL (1995)
4 stjärnor DYLPC

(Originaltitel: Kôkaku Kidôtai). Året är 2029 och världen är sig inte lik. Teknologiska erövringar och innovationer har skapat en värld där cybernetik och artificiella organ och kroppar är vardagsmat. Gemene man har någon form av cybernetiska uppgraderingar. Allt från robothänder till fullt datoriserade och funktionella artificiella hjärnor. Major Motoko Kusanagi är en sådan person – en cyborg – halvt människa, halvt robot. Kusanagi är ledare för Section 9 – en specialpolisstyrka vars uppgift är att skydda invånare från hackers och andra nätverksterrorister. Kusanagi, hennes kollega Batou och resten av det specialiserade teamet får i uppgift att hitta och fånga en mystisk brottsling som hackar uppkopplade människors hjärnor och programmerar om dem. Ghost in the Shell är en japansk anime-film med en visuell yta som slår många av dagens filmer med hästlängder. Vackra och detaljerade animationer som får allt från osynglighetsmantlar, futuristiska skjutvapen och cybernetiska kroppsdelar att komma till liv. Tillsammans med fantastiskt ljud och hårresande musik är Ghost in the Shell en fröjd för alla sinnen. Det är dock inte bara ett visuellt konstverk utan också en filosofisk och smart handling som gör filmen till en unik upplevelse. Trots sin korta speltid (cirka 80 minuter) slänger filmen fram filosofiska diskussioner och tankegångar som nästan är i klass med Blade Runner:s. Den hinner bjuda på makalöst häftiga actionsekvenser, djupa och komplexa dialoger, fantastiska och mångsidiga karaktärer och en mystisk och spännande handling. Ghost in the Shell är en smart och vuxen film som kräver skarp koncentration och ett öppet sinne för nya upplevelser. En film som belönar en vaken publik med en detaljerad och futuristisk värld som få filmer ens är i närheten av att uppnå. Ghost in the Shell hör till en av de bästa anime- och sci-fi-filmerna jag har sett. Betyget hamnar på en stark fyra – ett betyg som mycket väl kan komma att uppgraderas.

colossus the forbin projectCOLOSSUS: THE FORBIN PROJECT (1970)
3 stjärnor DYLPC

Dr. Charles Forbin (Eric Braeden) är chefsdesignern bakom USA:s nya superdator Colossus. Datorns uppgift är att kontrollera USA:s vapenförsvar, inklusive samtliga kärnvapen. Forbin och den amerikanska regeringen menar att det är bättre att överlåta allt vapenansvar till en dator som är programmerad att inte misslyckas eller göra ett enda misstag, till skillnad från människan. Vid firandet av datorns första dag i användning sänder datorn ett oväntat och mystiskt meddelande till Forbin och hans forskarteam. ”Varning, det finns ett annat system!” lyder meddelandet. Det visar sig att Sovjetunionen har byggt en liknande superdator. Colossus trotsar Forbins kommandon om att inte interagera med den sovjetiska datorn och en uppkoppling mellan de två datorerna inleds. Colossus har en hemlig plan – att ta kontroll över världen. Colossus: The Forbin Project är en annorlunda sci-fi-thriller som balanserar mellan seriösa och komplexa tekniska diskussioner, lättsam humor och nervpirrande sista-minuten-scener. Filmen är både charmigt mysig och gravallvarlig. Den osar också av kalla kriget och härliga 70-talskostymer. Eric Braeden briljerar i huvudrollen som karismatisk och skicklig datoringenjör och backas upp av en härlig Susan Clark som närmaste kollega. En spännande, lustig och bra film som slår tittaren rakt i ansiktet med ett mycket oväntat slut. Kanske ett av filmvärldens bästa och mer okända slut. Filmen får en stark trea i betyg.

ghost in the shell 2: innocence

GHOST IN THE SHELL 2: INNOCENCE (2004)
4 stjärnor DYLPC

Uppföljaren till Ghost in the Shell är inte en direkt fortsättning på handlingen i första filmen utan en fristående handling i samma universum. I Ghost in the Shell 2: Innocence får vi följa Kusanagis kollega Batou från föregångaren när han tillsammans med sin nya kollega Togusa tar sig an ett fall där en sex-robot gått bärsärk och dödat sin ägare. Efter noga undersökning visar det sig att roboten tillsammans med flera andra av samma modell har hackats av en okänd förövare. Om man tycker Ghost in the Shell är filosofisk och komplex är Innocence än mer avancerad och svårförståelig. Actionsekvenserna är fler och intensivare än i första filmen men på grund av en längre speltid (cirka 100 minuter) får handlingen plats med mer komplexitet. Platon själv hade varit stolt om han fick chansen att se filmen. I princip varenda dialog innehåller referenser och citat från filosofins alla hörn. Allt från Buddha och uråldriga filosofer som Descartes till moderna och levande profiler som ateisten Richard Dawkins citeras. Batou och Togusas jargong är imponerande sofistikerad. Deras diskussioner och referenser kring moral, liv och död är intressanta och lärorika. Men de kan också bli förvirrande och svåra att hänga med i om man inte är extremt kunnig inom filosofi. Innocence levererar annars på de flesta fronter. Visuellt lika imponerande som föregångaren med en väldigt medryckande handling. Ghost in the Shell 2: Innocence är en svårare film som inte når samma nivåer som den första filmen, men det är fortfarande en fantastisk film som är uppfriskande vågad och nytänkande. Betyget landar på en stabil fyra.

VECKANS topp 3

  1. Ghost in the Shell
  2. Ghost in the Shell 2: Innocence
  3. Colossus: The Forbin Project