GÖTEBORGS FILMFESTIVAL 2015
Betydelsen som en av årets viktigaste filmer kan nog redan tillskrivas Filip Hammar och Fredrik Wikingssons långfilmsdebut tillika dokumentären om det somaliska bandylandslag som bildats genom ett integrationsprojekt i Borlänge och som om någon vecka spelar sitt andra raka VM-slutspel i Ryssland. Trevligt folk är en upplyftande feelgood-dokumentär placerad i en komisk solskenshistorias förpackning men med en seriös och viktig grund, i sann Filip och Fredrik-anda.
Under sommaren 2013 lanserades idén Somalias bandylandslag. Tanken var att samla en trupp somaliska invandrare i Borlänge för att träna upp ett lag som skulle kunna ta sig till VM i Irkutsk, Sibirien, året därpå. Projektet startades med hjälp av Borlänge kommun, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson och drevs till stor del av den lokale entreprenören och eldsjälen Patrik Andersson. Bandylegendaren Pelle Fosshaug tog sig an utmaningen att träna laget, en grupp om 17 somalier som aldrig hade stått på ett par skridskor men som hade målet att få bli de första någonsin att representera sitt land. Den sportsliga utmaningen är naturligtvis kolossal, men även den mer allmängiltiga, samhälleliga och politiska ribban för såväl projektet som filmen placeras högt.
I Borlänge är nästan var femte väljare sverigedemokrat. Samtidigt är 3 000 av stadens 40 000 invånare somaliska krigsflyktingar. ”Vi pratar inte med dem”, ”de stjäl bara cyklar” och ”de vill inte integreras” menar några Borlängebor som intervjuas i filmen, och projektledaren Patrik Anderssons fru berättar om hur hon som invandrare blivit utsatt för rasistiska attacker. Att fördomarna är många och problemen är stora är uppenbart, men kanske kan bandyprojektet vara ett steg på vägen för att förbättra situationen i Borlänge och få folk att prata med varandra. Kanske kan filmens redan stora genomslag också i förlängningen bidra till ett förbättrat Sverige i stort.
Filmen har regisserats av Karin af Klintberg (som bland annat arbetat med Kobra och Historieätarna) och Anders Helgeson. Vidare har många personer har varit delaktiga i projektet, och det är viktigt att understryka det, men jag vill tala lite extra om Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, som varit viktiga för filmens mediala genomslagskraft. Jag har länge beundrat Filip och Fredrik. Inte bara för deras många underhållande TV-produktioner och fantastiska podcast, utan framförallt för deras ständiga vilja att nyfiket leta efter nya historier och nya möten. De har ibland felaktigt avfärdats som de där stökiga pojkarna som lever om i TV, men vi är många som omfamnat den mycket större substans och förmåga som existerar i de båda herrarna, och förhoppningsvis kan Trevligt folk ge dem ännu mer av ett erkännande om ett seriöst arbete som bör berömmas och belönas.
Trevligt folk är rent filmtekniskt inget banbrytande verk – och det behöver den inte vara heller. Det är snyggt och stabilt och effektivt, och ser ut ungefär som Filip och Fredriks senaste programserie La Bamba. De udda och färgstarka karaktärerna finns naturligtvis på plats och inbjuder till många goda skratt, som den fåfänge Patrik Andersson som badar och slingar håret och ibland kör bilen genom diamanttvättar för att koppla av och den energiske invandraren från Hong Kong tillika pubägaren Billy Tang som halvt entusiastisk, halvt förbannad diskuterar sponsoravtal i hundratusenkronorsklassen över Jägermeistershots.
Att notera kombinationen humor och allvar som ett framgångsrikt koncept må vara en banal iakttagelse, men vikten av att göra allvarliga och viktiga frågor lättillgängliga och relaterbara är icke att underskatta.
En stor del av, om inte alla, Hammar och Wikingssons projekt har handlat om möten mellan människor, att åka ut i landet, och världen, och hälsa på, prata med och vilja veta mer om individer av alla tänkbara slag. Kända som okända, rika som fattiga, svarta som vita, gamla som unga, populära som utstötta, sansade som galna, ordinära som spektakulära. Det är i möten mellan människor av alla dess slag som tankar växer, diskussioner tar fart och kulturer delas. Trevligt folk är inget undantag – det är dessa möten som står i centrum och är essensen av filmens budskap.
De somaliska bandyspelarna bär på starka livshistorier och fäktas med större kval än de flesta av oss kan relatera till. Dessa livsöden vävs samman med den svenska bandykulturen och i denna gemensamma kraftansträngning skapas ett uttryck som förenar de båda ändarna på ett vackert sätt. Det är roligt, varmt, underhållande och rörande och ett föredömligt initiativ för integration i Sverige. Att starta bandylag hit och dit går förstås inte, men filmen är av metaforisk mening för vad som faktiskt kan göras.
Precis som Hammar poängterade under Q&A-stunden efter premiärvisningen och påföljande stående ovation är filmen en positiv skildring av vad integration kan vara och en kontrast till den negativa resonans som ordet integration ofta fått innebära. Trevligt folk är, kanske snarare än någon mästerlig dokumentär, en viktig och behjärtansvärd politisk insats som skänker hopp om ett bättre Sverige där alla kan prata med alla och dra lärdom av varandra, där alla är lika mycket värda och där alla kan få plats i ett mångkulturellt och rikt samhälle av tolerans, förståelse och medmänsklighet. Det kan låta som högtravande och naiv moralpredikan, men det är fan detta som är filmens styrka – att den inger hopp om en bättre värld.
do you like phil collins? 