STOCKHOLMS FILMFESTIVAL 2013
Hästhandlaren och -uppfödaren Michael Kohlhaas (Mads Mikkelsen) lever ett enkelt och tillbakadraget liv med sin fru och dotter på en gård i 1500-talets Frankrike. Kohlhaas gör frekvent resor tillsammans med sin tjänare/partner till slottsherrar och andra förmögna individer för att sälja och köpa hästar. Men vid ett av dessa rutinmässiga besök hos en mäktig lord misshandlas både Kohlhaas tjänare och två av hans hästar av lorden och hans män. Förbannad och förtvivlad bestämmer sig Kohlhaas för att stämma slottsherren och få det kungliga hovets uppmärksamhet genom att pröva fallet i en rättssal. Men Kohlhaas önskan nekas och han bestämmer sig för att ta saken i egna händer för att få upprättelse.
Michael Kohlhaas är baserad på en tysk roman med samma namn som utspelar sig i Tyskland. Filmversionen är regisserad av franske regissören Arnaud des Pallières och utspelar sig helt och hållet i Frankrike. Rollistan består av franska, tyska och spanska skådespelare med danske Mads Mikkelsen i spetsen som talar flytande franska (och lite tyska) i filmen. Mikkelsen gör en tystlåten men intensiv porträttering av Kohlhaas smått fanatiska jakt efter rättvisa. Han backas upp av en skicklig barnskådespelerska i 14 år gamla Mélusine Mayance som spelar Kohlhaas dotter. Tyska Bruno Ganz gör som alltid ett perfekt jobb och talar även flytande franska som en guvernör till det kungliga hovet och Denis Lavant gör en minnesvärd roll som pastor.
Michael Kohlhaas är en minimalistisk film som sträcker sig över storslagna bergspartier och djupa dalar. En simpel handling med många tystlåtna och stilla scener där blickar och kroppsrörelser är det främsta kommunikationsmedlet. Handlingen berättas inte till full klarhet och istället lämnas mycket åt tittaren själv att fundera över och spekulera i. Det kan låta avskräckande men resulterar istället i en unik upplevelse där sinnen och känslor får arbeta och utvecklas fritt. Både för karaktärerna i filmen och för tittaren. Man tänker helt enkelt mycket när man tittar på Michael Kohlhaas.
Tillsammans med det fria tänkandet är det stämning och foto som gör Michael Kohlhaas till en unik och väldigt sevärd film. Det naturliga ljuset i fotot och den otroligt vackra naturen bidrar till en hårresande effekt. Tillsammans med en stämning som blandar den råbarkade och våldsamma medeltiden med en nästan drömlik tillvaro i den franska vildmarkens skönhet är Michael Kohlhaas ett ypperligt konstverk. Betyget landar på en svag fyra.
Argo. Med Lincoln och Silver Linings Playbook som största utmanare, kanske även Life of Pi, spås Argo av många att vinna det största filmpriset på galan. Kanske är det då något märkligt att Ben Affleck inte fick någon reginominering, och det skulle väl vara det som talar emot en vinst för hans historiska dramathriller. Jag och många andra såg länge Lincoln som den största favoriten, då det är så mycket som stämmer där: amerikansk hjälte + Spielberg + Daniel Day-Lewis + biografi + amerikansk historia + lite lagom mycket stråkar och slisk. Men Argo behandlar också amerikansk historia, är dessutom meta (film om filmskapande), hyllar Hollywood lite lätt och är lagom snäll och Oscarsjuryvänlig. Att sedan George Clooney producerar är knappast ett minus.
Daniel Day-Lewis. Lincoln var verkligen ingen höjdare, men behållningen finns i den här mannen, Daniel Day-Lewis, som gör titelrollen på ett imponerande sätt. Oscarsjuryn gillar honom – han har två vinster och två nomineringar sedan tidigare, och jag ser inte att någon annan ska kunna hota honom i år.
Jennifer Lawrence. Här kan jag inte riktigt bestämma mig, det finns flera kandidater, som Jessica Chastain och Emmanuelle Riva. ”Experterna” tror dock på Lawrence, och då fegar jag väl ur lite och säger detsamma. Om hon förtjänar den? Nej. Hon är bra i Silver Linings Playbook, men inte så bra. Jag hade hellre sett den gå till…
Tommy Lee Jones. Birollskategorin är svårtippad i år. Jag tror att Lincoln:s Tommy Lee Jones kniper den framför näsan på i första hand Robert De Niro och Philip Seymour Hoffman. Han vann för 20 år sedan och det skulle mycket väl kunna vara dags för den typiska Oscarn för lång och trogen tjänst. Det säger jag inte för att ta ifrån honom någonting, för han är liksom Day-Lewis en av Lincoln:s få ljusglimtar.
Anne Hathaway. Les Misérables-skådespelerskan är den stora favoriten här och jag hoppar också på det tåget. Startfältet är relativt svagt, och av någon anledning känns det glasklart att guldgubben ställts undan för Hathaway.
Ang Lee. Är det dags för allas vår lille taiwanesisk-amerikanske regissör att få plocka hem den stora trofén? Ja, jag tror att så kan vara fallet. Steven Spielberg? Mjo, kanske, men ändå inte? Michael Haneke? Kanske, beroende på hur mycket amour Amour får av juryn. David O. Russell kan också skrälla med Silver Linings Playbook, som känns som en potentiell skräll lite här och där. Men Lee får mitt tips.
Zero Dark Thirty (Mark Boal). Amerikansk politik går ofta hem och Zero Dark Thirty känns het på manusfronten. Största utmanarna är nog Michael Hanekes manus till Amour och Quentin Tarantinos Django Unchained, som jag dock inte tror särskilt mycket på.
Argo (Chris Terrio). Om Argo ska vinna för bästa film bör den rimligtvis backas upp av några andra priser. Ben Affleck fick ju som bekant ingen reginominering, så då bör manuskategorin vara en stor vinstchans för Argo. Största utmanaren heter Lincoln, skriven av Tony Kushner.
Life of Pi. Fotopriset kan i år gå till en av de vackraste och visuellt mest fulländade filmerna från förra året, Ang Lees storslagna äventyr. 3D-effekterna är förmodligen de snyggaste jag har sett (med Prometheus som möjlig utmanare), och fotot skiner med sin glans.
Life of Pi. Kanadensaren Mychael Danna har skrivit musiken till detta storslagna havsäventyr, vilken naturligtvis bidrar till filmens helhet. Vinstchansen här är stor och jag tror att den klår den största utmanaren på förhand, Lincoln. Även min egen magkänsla, som säger Argo, får nobben. Sådant brukar straffa sig…
Les Misérables. Här tror jag att det är ungefär 50/50 mellan Tom Hoopers musikal och Anna Karenina. Det är hårfint mellan vilken film som får min gissning, men min första tanke var Les Misérables, och då går jag på det.
Zero Dark Thirty. Ljudkategorierna har jag inte mycket kunskap om, och det blir ännu svårare av att det är två olika kategorier. Men jag drar iväg en gissning på att Zero Dark Thirty vinner för sin intensiva tystnad som blandas med tunga skott.
SEARCHING FOR SUGAR MAN (Sverige/Storbritannien)
CALL GIRL (Sverige)
RUST AND BONE (Frankrike/Belgien)
AMOUR (Österrike/Frankrike)
LOOPER (USA)
MOONRISE KINGDOM (USA)
LAWLESS (USA)
THE PERKS OF BEING A WALLFLOWER (USA)
HOLY MOTORS (Frankrike)
BARBARA (Tyskland)
do you like phil collins? 