Veckoresumé #20

Skolan rullar på och tiden för film minskar. Men jag har trots det lyckats klämma in fyra bra filmer den senaste veckan. Jag har börjat en egen liten uppladdning med Star Trek-filmer inför biopremiären av Star Trek Into Darkness och jag kommer att försöka se så många filmer jag kan med äventyr från yttre rymden med Spock, Kirk, Picard, Riker och alla de andra från originalserien och The Next Generation. 

good_night_and_good_luckGOOD NIGHT, AND GOOD LUCK. (2005)
4 stjärnor DYLPC

Baserad på en sann tvekamp mellan den antikommunistiske senatorn Joseph Mccarthy och televisionspionjären Edward Murrow. Good Night, and Good Luck. är regisserad av Hollywoods favoritskådespelare George Clooney och bjuder på en tung rollista med namn som Jeff Daniels, Patricia Clarkson, Robert Downey Jr, Frank Langella, Thomas McCarthy och David Strathairn som innehar huvudrollen som Edward Murrow. Självklart är Clooney också med framför kameran! Filmen utspelar sig på 1950-talet och skildrar Murrow och hans kollegors arbete på TV-kanalen CBS och deras arbete med sitt TV-program som diskuterar och kritiserar samhället och ställer tvivelaktiga politiker mot väggen. Kommunistjakten är i full fart i USA och människor arresteras vid minsta misstanke om kommunism. Murrow och hans televisionsteam bestämmer sig för att angripa Joseph McCarthy och ifrågsätta hans aggressiva metoder. Good Night, and Good Luck. är en enastående film med mästerligt skådespel från samtliga (särskilt Strathairn som gör en oförglömlig insats) och rikt manus. Den berör viktiga frågor om censur i media och politisk frihet för medborgare. Filmen är också riktigt stilfull med snyggt svartvitt foto och miljöer som transporterar tittaren in i 50-talets konfliktdrabbade era. Betyget landar på en stabil fyra.

Seven Psychopaths

SEVEN PSYCHOPATHS (2012)
3 stjärnor DYLPC

En lat och oinspirerad manusförfattare (Colin Farrell) blir indragen i Los Angeles kriminella värld när hans två udda vänner (Sam Rockwell och Christopher Walken) kidnappar en ökänd gangsters (Woody Harrelson) hund av rasen Shih Tzu. Andra noterbara roller spelas av bland annat Abbie Cornish, Zeljko Ivanek, Tom Waits och Harry Dean Stanton. Seven Psychopaths är extremt våldsam och samtidigt humoristisk, vilket för tankarna till In Bruges (som jag skrev om i veckoresumé #6) och det kanske inte är så konstigt eftersom båda filmerna har regisserats av samma person, nämligen britten Martin McDonagh, samtidigt som Colin Farrell har en huvudroll i båda filmerna. På pappret ser Seven Psychopaths ut som en höjdarrulle med sköna skådespelare, galna karaktärer och härlig humor. Men trots att Seven Psychopaths stundtals är rolig, härligt våldsam och fylld med vilda karaktärer så lämnade den mig som tittare inte med mycket eftertanke. Det förväntade jag mig att den skulle då In Bruges fick mig att reflektera och tänka efter. Seven Psychopaths är underhållande men jämfört med den fantastiska In Bruges är den slätstruken och medelmåttig. Betyget skjuter sig fram till en svag trea.

knockin on heavens door

KNOCKIN’ ON HEAVEN’S DOOR (1997)
4 stjärnor DYLPC

Actionkomedi är en svår genre som ofta resulterar i ruttna försök att blanda spektakulär action och ”skitroliga” skämt med överskattade skådespelare som desperat försöker få publiken att skratta. Tyskarna vet dock hur man levererar på denna front. Knockin’ on Heavens Door är en fulländad actionkomedi som handlar om två unga män, Martin (Til Schweiger) och Rudi (Jan Josef Liefers), som båda lider av obotlig cancer som endast låter dem leva i ett par dagar till av sina liv. De hamnar i samma sjukhusrum och lär känna varandra efter stora mängder konsumtion av tequila och cigaretter. De bestämmer sig för att bege sig ut på en roadtrip för att nå havet en allra sista gång i livet istället för att dö på ett sjukhus. Iklädda pyjamas och med mycket alkohol i blodet stjäl de en dyr Mercedes-cabriolet. Problemet är att bilen tillhör två kriminella som genast beger sig ut på jakt efter Martin och Rudi. Ovetandes om att de blir jagade upptäcker de att bilen bär på något av stort värde i bakluckan. Knockin’ on Heaven’s Door är en hjärtvärmande och komisk actionfilm med bra skådespelare och störtskönt soundtrack.  Det faktum att Rutger Hauer dyker upp i filmens slutskede gör upplevelsen ännu bättre. Betyget dricker sig fram till en halvstark fyra.

star trek insurrection

STAR TREK: INSURRECTION (1998)
3 stjärnor DYLPC

Jean-Luc Picard (Patrick Stewart) leder besättningen på U.S.S Enterprise mot nya äventyr. Den här gången stöter besättningen på en fredlig planet med en befolkning som har valt att avstå från teknologins framfart och istället leva simpla jordbrukarliv. Picard och resten av den prominenta besättningen upptäcker efter att ha socialiserat sig med urinvånarna att de inte åldras. Förklaringen ligger i planetens bergsmassa som utstrålar ett ämne som gör att individer inte åldras i den fart mänskligheten är van med. Men befolkningen hotas av en militantisk ras med teknologin som sitt främsta vapen som har som mål att tvångsförflytta befolkningen och ta vara på det värdefulla ämnet. Kapten Picard och resten av Enterprise besättning har inget annat val än att följa Federationens protokoll och försvara den hjälplösa befolkningen. Star Trek: Insurrection är ett underhållande äventyr som inte skiljer sig särskilt mycket från andra Star Trek-filmer men som samtidigt vågar testa lite nytt. Insurrection är en aning mer humoristisk och använder sig av mer avancerad CGI än tidigare Star Trek-filmer. Handlingen är dock simpel och bjuder inte på några stora överraskningar och det existerar många ologiska stunder i handlingen. Men det är svårt att inte tycka om Picard, Riker, LaForge, Data, Worf och de andra i besättningen. Särskilt för en som är Star Trek-entusiast har Enterprise besättning blivit som en härlig familj som man inte kan få nog av. Det är en grupp underbara karaktärer som har roligt och samtidigt räddar världar och skyddar dessa mot farliga intergalaktiska hot och Patrick Stewart regerar självklart som en av TV-världens bästa karaktärer som Picard. Star Trek: Insurrection warpar sig fram till en svag trea.

veckans topp 3

  1. Knockin’ on Heaven’s Door
  2. Good Night, and Good Luck
  3. Star Trek: Insurrection

Veckoresumé #16

Efter en fältstudie i Sydafrika har vi landat i Sverige för att återgå till det vi gillar mest. Bristen på tid att se film under vårt arbete i Kapstaden har varit jobbigt och suget för att återvända till filmens magi har varit otroligt stor. Nu är vi tillbaka och bloggen är aktiv igen i rätt tid till Oscarsgalan. Innan röda mattan rullas ut kommer vi publicera en mängd Oscarsrelaterat material. Här kommer första veckoresumén post-Sydafrika!

bladeBLADE (1998)
1 stjärna DYLPC

Wesley Snipes spelar vampyrjägaren Blade som beskyddar mänskligheten från vampyrer i denna blodiga och mörka actionrulle. Klädd i läder och beväpnad med kitana och hagelgevär bestämmer sig Blade att ge sig på den extremt onda vampyrstekaren Deacon Frost (Stephen Dorff) och hans entourage av svettiga cyberpunkvampyrer. Blade innehåller alla de saker man kan förvänta sig från en dålig actionfilm. Klyschig handling, dåligt skådespel, trötta one-liners och hjärndött manus. Att filmen dessutom innehåller vampyrer gör bara saken värre. Blade är en actionfilm som inte ens underhåller för stunden, den är endast en blodig pina. Betyget biter sig fram till en etta.

La-Firme---photo-2

THE FIRM (1993)
3 stjärnor DYLPC

Mitch McDeere (Tom Cruise) är en ambitiös och kunnig jurist som får arbete på en liten och exklusiv advokatfirma i Memphis. Firman är präglad av lyx och framgång med få men noga utvalda anställda som har sin arbetsplats i ett dyrt och påkostat kontor. Klienterna består av välbärgade företagsägare som betalar mycket för firmans tjänst. En dag kontaktas Mitch av FBI-agenter med bevis om mord och korruption kopplat till advokatfirman och han får i uppdrag att infiltrera firman inifrån och finna sanningen och de ansvariga. The Firm är regisserad av Sydney Pollack och filmen består av en skön rollista med namn som Tom Cruise, Gene Hackman, Jeanne Tripplehorn, Ed Harris, Holly Hunter, Hal Holbrook och David Strathairn som alla gör bra insatser. Filmen i helhet är en spännande thriller som passar perfekt som matinéfilm. Längden hör till en av svagheterna och skulle lätt ha kunnat kortats ner. Jag tappade intresset en stund i mitten av filmen då den tar lite för lång tid på sig att utvecklas och ingenting händer. The Firm rekommenderas för thrillerentusiaster och filmsugna som vill uppleva konspirationer i sann 90-talsanda. Betyget smyger sig fram till en stabil trea.

qKIldRZ3jy3uGWdrNIt3P7QA5J3NAUSICAÄ OF THE VALLEY OF THE WIND (1984)
4 stjärnor DYLPC

I en dystopisk värld där förorenade och giftiga skogar med farliga insekter hotar mänsklighetens sista utposter måste en ung prinsessa vid namn Nausicaä försöka förena människor och insekter och samtidigt skydda sin befolkning från den militaristiska nationen Tolmekia. Animemästaren Hayao Miyazaki lyckas återigen berätta en stark och levande berättelse som passar både barn som vuxna. Nausicaä of the Valley of the Wind börjar väldigt svagt med oengagerat manus och långsam uppbyggnad, något som gjorde mig orolig att Nausicaä skulle bli min första Miyazaki-besvikelse. Halvvägs in i filmen hade min oro svalnat men den existerade fortfarande. Nausicaä levererade helt enkelt inte alls en sådan stark upplevelse som tidigare Studio Ghibli-filmer gjort. Utdragna krigsscener med död och förintelse tog för mycket plats och filmen tappade fokus. Trots detta kom allt att ändra sig. Filmen gör ett imponerande lyft och når Miyazaki-magin. Med tydliga pacifistiska budskap, vackra animationer och en unik stil når Nausicaä oförglömliga nivåer och lyckas värma mitt filmhjärta samtidigt som den riktar kritik mot miljöförstörelse och beväpnade konflikter. Nausicaä of the Valley of the Wind kämpar sig fram till en svag fyra i betyg.

the-master-pic0111

THE MASTER (2012)
4 stjärnor DYLPC

Paul Thomas Anderson äntrar filmscenen än en gång med trefaldigt Oscarsnominerade The Master som följer den osympatiske, nyss hemkomna andra världskriget-veteranen Freddie Quell (Joaquin Phoenix) som spenderar dagarna med att dricka och hamna i bråk. En berusad natt hamnar han av en slump på en båt och möter en man vid namn Lanchester Dodd (Philip Seymour Hoffman). Dodd är en ökänd ledare för en sektliknande grupp med annorlunda föreställningar om livet och mänskligheten. Quells relation till Dodd blir allt starkare och han bjuds in till samfundet för att lära sig av mästaren. PTA:s komplexa och rikliga manus är en av filmens starka kort och förmedlas av stora rollprestationer. Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman är magnifika och bevisar att de tillhör några av de bästa. Amy Adams som spelar Lanchester Dodds fru styr och ställer inom församlingen med briljant scennärvaro. Fotot är utsökt med finurliga vinklar och väl utvalda objekt. Dramaturgiskt är The Master som man förväntar sig från PTA med långa dialogscener där emotionella karaktärsinteraktioner är i fokus och en handling som går på djupet av individer. The Master når inte upp till samma nivå som tidigare PTA-filmer som Magnolia, Boogie Nights eller mästerverket There Will Be Blood, men den är inte långt ifrån. En av de bästa regissörer som är aktiva just nu levererar i The Master en film av stor kvalité med fantastiska rollprestationer och närgångna scener. Betyget dricker sig fram till en stabil fyra.

Jag har även sett den svenska Oscarsnominerade dokumentären Searching for Sugar Man (4/5) som David gav en full pott och utnämnde till 2012 års bästa film. Heja Malik Bendjeloull!

Veckans topp 3

  1. Searching for Sugar Man
  2. The Master
  3. Nausicaä of the Valley of the Wind