Extraresumé: Våren 2014

Som ni märkt har denna blogg försatts i någon form av grönsakstillstånd den senaste tiden, med hänvisning till brist på tid, inspiration och periodvis faktiskt även filmintresse. Uppdateringsfrekvensen har därav varit usel. I detta recensionshål (mars-juli) har jag dock konsumerat ett, när jag ser tillbaka på det, ändå någorlunda gediget antal filmer. Dessa, alltså filmer som setts under mars och framåt, redovisas i en lista nedan. Att försöka skriva om alla vore ett orimligt och överväldigande företag, men finns önskemål om utvecklade omdömen för någon eller några av filmerna kan detta absolut ordnas. Kommentera i så fall längst ner på sidan eller nå mig med andra medel så ser jag till att leverera några ord om titeln/titlarna i fråga!

Blåmarkerade titlar har jag eller Scott redan skrivit om. Länken leder till dess tillhörande text.

• SMULTRONSTÄLLET (Ingmar Bergman, Sverige, 1957)

• AVSKED (Okuribito, Yôjirô Takita, Japan, 2008)
• THE BATTLE OF CHERNOBYL (Thomas Johnson, Frankrike, 2006)
• BETTER LIVING THROUGH CHEMISTRY (Geoff Moore och David Posamentier, USA/Storbritannien, 2014)
• BILL CUNNINGHAM NEW YORK (Richard Press, USA, 2010)
• BOYS DON’T CRY (Kimberly Peirce, USA, 1999)
• CAPTAINS COURAGEOUS (Victor Fleming, USA, 1937)
• CHRONIQUE D’UN ÉTÉ (PARIS 1960) (Den sommaren, Edgar Morin och Jean Rouch, Frankrike, 1961)
• CIDADE DE DEUS (Guds stad, Fernando Meirelles och Kátia Lund, Brasilien/Frankrike, 2002)
• CLERKS. (Kevin Smith, USA, 1994)
• CUL-DE-SAC (Djävulsk gisslan, Roman Polanski, Storbritannien, 1966)
• FITZCARRALDO (Werner Herzog, Västtyskland/Peru, 1982)
• HEARTS AND MINDS (Peter Davis, USA, 1974)
• L’HEURE D’ÉTÉ (Sommarminnen, Olivier Assayas, Frankrike, 2008)
• THE LAST WAVE (Peter Weir, Australien, 1977)
• LE LOCATAIRE (Hyresgästen, Roman Polanski, Frankrike, 1976)
• PRIPYAT (Nikolaus Geyrhalter, Österrike, 1999)
• REPULSION (Roman Polanski, Storbritannien, 1965)
• STRANGE DAYS (Kathryn Bigelow, USA, 1995)
• TESS (Roman Polanski, Frankrike/Storbritannien, 1979)

• THE ACT OF SEEING WITH ONE’S OWN EYES (Stan Brakhage, USA, 1971)
• ANOTHER EARTH (Mike Cahill, USA, 2011)
• AUGUST: OSAGE COUNTY (John Wells, USA, 2013)
• BELLE DE JOUR (Belle de jour – dagfjärilen, Luis Buñuel, Frankrike/Italien, 1967)
• BLACKFISH (Gabriela Cowperthwaite, USA, 2013)
• BLOOD TIES (Guillaume Canet, Frankrike/USA, 2013)
• BROTHERS (Jim Sheridan, USA, 2009)
• TO CATCH A THIEF (Alfred Hitchcock, USA, 1955)
• CHERNOBYL HEART (Maryann DeLeo, USA, 2003)
• CHOCOLAT (Claire Denis, Frankrike/Västtyskland/Kamerun, 1988)
• COBRA VERDE (Werner Herzog, Västtyskland/Ghana, 1987)
• LE CRIME DE MONSIEUR LANGE (Herr Langes brott, Jean Renoir, Frankrike, 1936)
• FRANTIC (Roman Polanski, USA/Frankrike, 1988)
• INTERIOR. LEATHER BAR. (James Franco och Travis Mathews, USA, 2013)
• INTO ETERNITY: A FILM FOR THE FUTURE (Michael Madsen, Danmark/Finland/Sverige/Italien, 2010)
• KNIVEN I VATTNET (Nóz w wodzie, Roman Polanski, Polen, 1962)
• KONSPIRATION 58 (Johan Löfstedt, Sverige, 2002)
• THE LAST WALTZ (Martin Scorsese, USA, 1978)
• LETTER FROM AN UNKNOWN WOMAN (Max Ophüls, USA, 1948)
• MEMORIAS DEL SUBDESARROLLO (Minnen från underutvecklingens tid, Tomás Gutiérrez Alea, Kuba, 1968)
• THE OUTLAW JOSEY WALES (Clint Eastwood, USA, 1976)
• PROMISED LAND (Gus Van Sant, USA/Förenade Arabemiraten, 2012)
• LA RÈGLE DU JEU (Spelets regler, Jean Renoir, Frankrike, 1939)
• ROMAN POLANSKI: WANTED AND DESIRED (Marina Zenovich, USA/Storbritannien, 2008)
• LA VÉNUS À LA FOURRURE (Venus in Fur, Roman Polanski, Frankrike/Polen, 2013)
• WOODY ALLEN: A DOCUMENTARY (Robert B. Weide, USA, 2012)
• Å BEGRAVE EN HUND (Julian Hagemann och Andreas Lisberg, Norge, 2013)

• A.C.O.D. (Stuart Zicherman, USA, 2013)
• AMERICAN HUSTLE (David O. Russell, USA, 2013)
• DON’T MAKE WAVES (Alexander Mackendrick, USA, 1967)
• LES LIENS DU SANG (Rivalerna, Jacques Maillot, Frankrike, 2008)
• ORLANDO (Sally Potter, USA/Ryssland/Italien/Frankrike/Holland, 1992)
• PLANET OF THE APES (Franklin J. Schaffner, USA, 1968)
• DEN SISTE REVEJAKTA (Ulrik Imtiaz Rolfsen, Norge, 2008)
• WHAT’S UP, TIGER LILY? (Woody Allen och Senkichi Taniguchi, USA/Japan, 1966)

• THE AMAZING SPIDER-MAN (Marc Webb, USA, 2012)
• BELLEVILLE BABY (Mia Engberg, Sverige, 2013)
• CHERNOBYL DIARIES (Bradley Parker, USA, 2012)
• EN DJUNGELSAGA (Arne Sucksdorff, Sverige, 1957)
• AN INVISIBLE SIGN (Marilyn Agrelo, USA, 2010)

Veckoresumé #52

Gymnasiet är slut sedan början av sommaren. Men jag och David har inte fått nog av studierna. Vi har nu börjat plugga filmvetenskap på Stockholms universitet och det innebär mycket filmtittande under skoltid, vilket är lysande! Filmerna vi ser på filmvetenskapen kommer vi självklart att inkludera i veckoresuméerna. Den här veckan är In the Mood for Love, Psycho och Harakiri sådana filmer. Trevlig läsning!

IN THE MOOD FOR LOVE (2000)

(Originaltitel: Fa yeung nin wa). Mr. Chow (Tony Leung Chiu Wai) är en journalist som bestämmer sig för att hyra ett rum i en lägenhet i centrala Hong Kong. Samtidigt som han flyttar in får han reda på att den unga kvinnan Mrs. Chan (Maggie Cheung) också flyttar in i ett av de tillgängliga rummen. Båda två har varsin partner men börjar dras till varandra efter att de båda börjar misstänka sina respektive partners för att ha romantiska affärer med utomstående. In the Mood for Love utspelar sig under 60-talet och involverar fantastiskt komplexa klänningar, stilrena kostymer och fåordiga konversationer. Regissören Wong Kar Wai använder sig av spännande kamerapositioner, gulröd ljussättning och vackra slow-motion-sekvenser. In the Mood for Love är en långsamt berättad film där blickar ofta säger mer än ord. Skådespelet är tillbakadraget men samtidigt briljant. Maggie Cheung och Tony Leung glittrar tillsammans i bild och utgör en stark filmduo. Handlingen tar inga vågade steg och utvecklas inte i stora drag men det passar en film som In the Mood for Love. En film som behandlar en relation mellan en man och en kvinna på ett realistiskt och närgånget vis. Stark trea i betyg.

WORLD WAR Z (2013)

Apokalypsen är här än en gång! Den här gången är det zombies som hotar vår planet och det finns bara en man som kan rädda oss från undergången: Brad Pitt. FN-anställde Gerry Lane (Pitt) lever ett smörigt och perfekt stadsliv med sin fru Karin (Mireille Enos) och deras två döttrar. Men så en dag på väg till jobb och skola hamnar familjen i en stor bilkö i centrala Philadelphia. En bilkö som snabbt utvecklas till en svärm av köttätande zombies. Efter en stressfull och farlig flykt från storstaden blir familjen upphämtade av Lanes FN-stab och placerade ombord på ett hangarfartyg så långt från fastlandet och zombiesvärmen som möjligt. Lane sätts i arbete och får i uppgift att leda ett specialteam till alla världens hörn för att ta reda på var zombieepidemin började och för att försöka finna ett botemedel. Vad som följer är imponerande specialeffekter men trött manus, stereotypiska karaktärer och en förutsägbar handling. Brad Pitt är godkänd och han backas upp av James Badge Dale och David Morse som har små men sevärda insatser. Annars bjuder skådespelet inte på något anmärkningsvärt. World War Z är påkostad och intensiv men inte särskilt underhållande eller spännande. Handlingen är full med logiska hål och slutet är inte tillräckligt tillfredsställande för att höja betyget. Betyget slafsar sig fram till en stabil tvåa.

PSYCHO (1960)

Alfred Hitchcocks skräckklassiker Psycho handlar om sekreteraren Marion Crane (Janet Leigh) som inte riktigt trivs med sin nuvarande situation i livet. När hennes chef en dag ber henne att lämna in ett kuvert med 40 000 dollar på banken gör hon något oväntat – hon stjäl pengarna. Crane lämnar Phoenix bakom sig, staden hon bor och arbetar i, och beger sig ut på småvägarna i sin bil. Efter många timmars körning stannar hon vid det lilla och avlägsna Bates Motel för att sova. Ägaren och receptionisten Norman Bates (Anthony Perkins) har inte haft en gäst på flera veckor och bemöter Crane med öppna armar. Han bjuder på middag och sällskap. Men innanför Bates trevliga och välkomnande utsida döljer han ett mörker som skall komma att försätta Crane i fara. Psycho är en spännande och smart thriller med flera plötsliga vändningar. Skådespelet och manus hör till filmens starkaste sida och de gör sig särskilt tydliga i några av filmens långa dialoger mellan bland annat Crane och Bates. Janet Leigh och Anthony Perkins gör fenomenala insatser och gör filmen väldigt sevärd. Handlingsmässigt tappar den en aning i filmens slutskede med ett smått löjligt klimax. Den berömda duschscenen har inte åldrats på rätt sätt och är en ganska överskattad scen i mitt tycke. Men jag kan från en historisk synvinkel förstå att den var väldigt modig och nytänkande för sin tid. Psycho får en stark trea i betyg.

HARAKIRI (1962)

(Originaltitel: Seppuku). I min förra veckoresumé recenserade jag Takashi Miikes Hara-kiri: Death of a Samurai. Den här veckan har jag sett originalet som Miike baserade sin film på. Harakiri handlar precis som remaken om en fattig och arbetslös samuraj som anländer till en lords gård för att be om tillåtelse att utföra hara-kiri (hederligt samuraj-självmord) men som snabbt misstänks för att endast bluffa i hopp om att få donationer. Harakiri regisserad av japanen Masaki Kobayashi är ansedd vara en riktig samurajklassiker och ett mästerverk. Personligen kan jag inte hålla med. Filmen är en extremt långsamt berättad film med ointressanta karaktärer som i längden blir tröttsam att titta på. Remaken är något så ovanligt som bättre än sitt original. Till skillnad från originalet bjuder Miikes version på intressanta karaktärer och mer trovärdiga rollprestationer. Harakiri är en väldigt teatralisk film med överdramatiskt skådespel och överdrivet utdragna scener som är storslagna som idéform men som inte funkar i verkligheten. Harakiri är för det mestadels en tröttsam och blek filmupplevelse som dock bjuder på ett bra slut och snyggt foto. Betyget hugger sig fram till en stabil tvåa.

THE EAST (2013)

”We are The East, we don’t care how rich you are. We want all those who are guilty to experience the terror of their crime. It’s easy when it’s not your life, easy when it’s not your home. But when it’s your fault, it shouldn’t be so easy to sleep at night. Specially when we know where you live. Lie to us, we’ll lie to you. Spy on us, we’ll spy on you. Poison us, we’ll poison you. We will counterattack three corporations in the next six months for their worldwide terrorism. And this is just the beginning.”

The East inleds med ovanstående citat. Ett citat som påminner om aktivistkollektivet Anonymous många informationsmeddelanden. Ett provocerande och ytterst spännande citat som genomsyrar filmens handling och budskap. Den fenomenala Brit Marling gör sitt andra långfilmssamarbete med regissören Zal Batmanglij som skådespelare och manusförfattare. Deras tidigare samarbete heter Sound of My Voice och är en spännande dramathriller där Marling spelar mystisk sektledare. Den här gången byter Marling sida och är istället en f d FBI-anställd som arbetar som agent på en privat säkerhetsbyrå. Hon handplockas av sin chef, spelad av Patricia Clarkson, för att gå undercover och infiltrera aktivistgruppen The East som kämpar mot storföretagens miljöföroreningar och orättvisa behandling av natur och samhälle. Men efter en tid av infiltration börjar Marlings karaktär Sarah fatta känslor för gruppens medlemmar, speciellt gruppens ledare Benji (Alexander Skarsgård). The East har tydliga positiva spår av Marling och Batmanglijs tidigare verk. Filmen är annorlunda på många sätt. Den behandlar kontroversiella frågor som allt ifrån anarkism, anti-kapitalism, friganism och aktivism på ett humant och realistiskt vis. Det är tydligt att inga filmstudior har petat i filmens manus och handling. Istället har Marling och Batmanglijs nytänkande och smarta huvuden fått all frihet de behövt. Skådespelet är på topp med den alltid briljanta Brit Marling i spetsen. Hon backas upp av två starka prestationer från Alexander Skarsgård och Ellen Page. Handlingen är som sagt fräsch, spännande och bjuder på många vändningar och överraskningar. Som man förväntar sig från en riktigt bra thriller. Marling-tåget går vidare och med filmer som Another Earth, Sound of My Voice och nu The East i bagaget verkar det inte finnas något stopp för det. Stabil fyra i betyg.

Jag har också bockat av Steven Soderberghs två senaste filmer, Side Effects (4/5) och Behind the Candelabra (3/5), som David har resumerat.

VECKans topp 3

1. The East
2. In the Mood for Love
3. Psycho