På en släktmiddag med spionfilmer skulle Tinker Tailor Soldier Spy vara den allra mest artiga och James Bond den coola gentlemannafarbrorn som då och då kan släppa ett finurligt skämt som får resten av släkten att dra på smilbanden. Sedan finns det som på alla släktmiddagar en som försöker hålla artighetsfasaden uppe men fort inser att det är lönlöst och istället vräker ur sig humor och en del kontroverser. Kingsman: The Secret Service är den släktingen.
Efter förlusten av en av sina toppagenter måste veteranspionen Harry (Colin Firth) välja ut en kandidat för att medverka i rigorösa uttagningsprov och tävla om att få den enda lediga platsen för att bli en Kingsman. En superhemlig specialagent som arbetar för Kingsman-organisationen – en oberoende spionstyrka skapad av en grupp gentlemän som vill skapa fred i världen. Harrys kandidat blir en överraskning för både hans kollegor och de andra utvalda kandidaterna. Han har nämligen valt en ung kriminell förortsunge vid namn Eggsy (Taron Egerton) som skiljer sig stort från de andra kandidaterna med snobbig uppsyn och Cambridge- eller Oxfordbetyg i bagaget. De unga kandidaternas intensiva uttagningsperiod hamnar dock i skymundan när det visar sig att Kingsman måste ta sig an IT-magnaten Valentine (Samuel L. Jackson) som med hjälp av ett gratis SIM-kort ska få hela världens befolkning att bli galen och slå ihjäl varandra medan Valentine och utvalda världsledare och miljardärer ska överleva och sedan skapa en ny era.
Kingsman: The Secret Service är i regissören Matthew Vaughns händer inte bara en spektakulär och fartfylld agentfilm utan också en film som balanserar action och humor perfekt genom att göra satir av spionfilmer och hela hjältegenren. Karaktärerna drar ofta kommentarer som är riktade som kritik mot klassiska klyschor i filmer med hjältar mot skurkar. Man märker att Matthew Vaughn själv är trött på samma gamla klyschor och därför gör narr av många av dem. Många av dessa element kommer troligen också från Mark Millar och Dave Gibbons som skapade seriealbumet som Kingsman är baserad på.
Förutom en god dos humor som undviker många stora klyschor är Kingsman en överraskande våldsam affär. Jag blev överraskad när jag såg att filmen har 15-årsgräns i både Sverige och USA, något jag inte förväntade mig efter att ha sett trailern. Men det är tydligt redan från filmens början att Kingsman är en film för en äldre publik. Ful i munnen är bara förnamnet, och filmens våld är ”over-the-top” men ändå rått. Nackar bryts, folk klyvs på hälften och blod sprutar. Colin Firth och de andra karaktärerna slaktar fiender i mängder samtidigt som något alldeles underbart brittiskt vräks ut, och deras kostymer är fläckfria. Kingsman-agenterna har allt från skottsäkra paraplyn till en klassisk dolk gömd i skorna. De coola spionprylarna är med, precis som den härliga brittiska spionstämningen och den charmiga gentlemannastilen.
Filmens skådespelare levererar också på topp. Colin Firth vågar ta sig ut från sin bekvämlighetsbubbla och vara vågad, kontroversiell och hänsynslös när det kommer till att döda, allt med en charm och en glimt i ögat. Taron Egerton som den unge Eggsy är minst lika charmig och rolig. Med slarvig förortsengelska glider han fram genom filmen och både underhåller och imponerar. Till och med Samuel L. Jackson, som ofta kan vara tråkig, bjuder på en karismatisk prestation som den läspande skurken Valentine som hatar våld och blod. De backas upp av en något oväntad prestation från Michael Caine, en briljant Mark Strong som Kingsmans hacker/tekniker och långfilmsdebutanten Sophie Cookson som Eggsys kandidatkollega och vän.
Kingsman är en upplevelse som inte bara pressar på med underhållning och skämtar med filmgenrer. Det är en tydlig kritik mot klassamhället i och med att Kingsman-organisationen består av Eggsy som kriminell arbetsklassunge som tillsammans med välutbildade överklassagenter kämpar mot en storskurk vars mål är att döda alla ”vanliga” människor och skapa en ny ”överlägsen” mänsklig civilisation med endast politiska ledare och miljardärer (en av dem är Sveriges statsminister!). Den kritiken är inte bara väldigt tydlig i vad jag precis skrev, alltså filmens handling, utan också i ett flertal scener i filmen som är ytterst kontroversiella. Dessa två scener ska självklart inte spolieras men det är överraskande att de faktiskt gick igenom och tilläts av en så stor filmstudio som 20th Century Fox. Det som kan avslöjas är att de involverar dödandet av två olika distinkta grupper av människor. För trots att det sker i en film där humor och underhållning är främsta fokus bär scenerna i sig på mycket kontroversiella handlingar på grund av vilka våldet riktas mot. Scenerna hade mött mycket motstånd om de förekom i till exempel en allvarlig dramathriller också.
Matthew Vaughns Kingsman är en stor överraskning som är förvånansvärt vågad och fräsch. Ful i munnen, aggressiv och helt underbar. Det mesta är på hög nivå i allt från handling, karaktärer och skådespel till action och kontroverser. Fräscht att se en stor studiofilm med stora namn bakom sig våga testa nya marker. James Bond har fått en farlig konkurrent!
do you like phil collins? 