Några ord om Malik Bendjelloul

Malik Bendjelloul 2

Idag har väl egentligen varit en ganska fin dag. Vår, fågelsång, lite sol kanske. Något äppelträd som börjat blomma? Det är väl naturen som hittar sitt liv igen. Men vad vet jag, jag har inte gått ut. Har bara gått runt hemma med ett stort moln över huvudet och tänkt på Malik Bendjelloul.

Jag kände inte Malik, och jag vet ärligt talat inte mycket om honom. Men helvete, vad tungt det känns.

För ett drygt år sedan var vi – jag, Scott och vår gymnasieklass – nere i Kapstaden för att göra ett fältstudiearbete. Vi skulle besöka tre olika skolor och träffa sydafrikanska ungdomar. Fem av oss valde att ge oss i kast med att göra en dokumentärfilm, vilken skulle handla om dessa människors vardag och allt vad som kan tänkas höra den till. Det var ett äventyr på många sätt, en resa vi aldrig gjort förut till ett ställe där vi aldrig varit och där vi skulle göra ett arbete vi aldrig gjort. Sådana utmaningar kräver glöd och motivation, en lust och ett mod.

Jag kan inte tala för de andra i gruppen, men för mig personligen var Malik Bendjellouls Searching for Sugar Man – den hyllade och prisade dokumentären om den mytologiserade musikern Rodriguez som var en legend utan att veta om det – en stor inspirationskälla under den tre veckor långa utflykten i Sydafrika. Cold Fact och Coming from Reality gick varma i hörlurarna och många olika sekvenser och filmskaparmässiga lösningar från filmen, allt från klippning och musikanvändning till förtexter och intervjuvinklar, susade runt i huvudet. Även om det faktiska inspelningsarbetet var långt ifrån så romantiserat – det handlade mer om att hålla reda på papper och tänka på batteritid än att lyssna på musik och filosofera kring något slags filmkonst – var Bendjellouls skapelse en frisk och nödvändig inspiration och drivkraft.

Idag såg jag om Searching for Sugar Man. Det är en otrolig film, i så många avseenden. Första gången jag såg den grät jag en skvätt och jag trodde att tårkanalerna skulle få jobba ännu hårdare den här gången. Men till min förvåning skedde något annat. Visst hittade ett par droppar ut genom det seende organet, men faktum var att det var något annat än den fascinerande berättelsen om Rodriguez som fångade min uppmärksamhet. Det var inte Sixto jag lyssnade på, utan mannen bakom kameran. Den nyfikna, engagerade och hela tiden upplyftande entusiastiska rösten utanför bild. Rösten i en sydafrikansk skivbutik, rösten i en sliten lägenhet i Detroit, rösten i en livlig intervju med en pensionerad skivbolagspamp. Rösten som frågade, rösten som undrade. Det var den jag följde. Jag följde handen utanför bild, den som håller kameran, genom en trädgård, in i ett hus i Los Angeles, vidare in i ångan från brunnarna i en snötäckt industristad, i en bil längs med bergen och havet. Jag följde klippning, animationer, ljud, musik, titlar och ljus, hanteringen av arkivmaterial, möten, intervjuer, miljöbilder, vandringar – jag följde en mans resa, hans äventyr, hans jakt på historien.

Searching for Sugar Man är en film som får en att vilja göra film. Det är en film som får en att vilja gå ut och leta, jaga, hitta och berätta en historia.

Malik Bendjelloul var en skicklig berättarröst, både bokstavligt och filmiskt. Hans sommarprat är fantastiskt, liksom flera av hans Kobra-inslag. Vad man hör och ser är en nyfiken och underbart passionerad person. Hungrig på livet, ständigt sökandes efter något nytt att ta till sig och förmedla. Han hade förmågan att totalt fånga en i både ljud och bilder, ofta i en fascinerande kombination. Det är inte längre sorg jag känner när jag lyssnar på honom, det är värme. Fan, han var ju briljant.

Alla har vi våra drömmar. Vissa har man släppt, vissa har man fortfarande och vissa befinner sig i något slags gränsland. En av mina drömmar är att få göra dokumentärfilm. Att få jaga min historia och göra min Searching for Sugar Man. Men jag tvivlar på den. Jag tvivlar på att jag har kraften, förmågan och framförallt modet och orken att klara av det. Malik Bendjelloul hade allt det där. Han slet i flera år, offrade både tid och pengar för att förverkliga sin dröm och berätta sin historia. Han gjorde något viktigt, modigt och beundransvärt. Jag kommer alltid att uppskatta och beundra honom för det.

Vår lilla film, den lilla minidokumentären A Glass of Milk, blev naturligtvis ingen Searching for Sugar Man. Men vi gick ut i världen och hittade våra små berättelser, vilka vi så gott vi kunde försökte förmedla. Och visst fick vi våra tagningar från bergen vid kusten, från våra bilturer genom staden och från våra samtal med eleverna, människorna, historieberättarna. Och två Rodriguez-låtar fick vi in.

Nu går solen upp. Människor går upp. En annan går och lägger sig och tänker på Malik.

Wonder I do.

2 tankar på “Några ord om Malik Bendjelloul

Lämna ett svar till David Sjögren Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s