Need for Speed (2014)

TV-spel på vita duken har alltid haft en kantad historia i Hollywood. Ingen har riktigt lyckats leverera en sevärd film baserad på ett spel trots ett ofantligt stort bibliotek av unika och briljanta spel och storys. Det senaste försöket är en filmatisering av ett av spelvärldens allra mest kända varumärken – racingserien Need for Speed.

Aaron Paul spelar bilverkstadsägaren och mekanikern Tobey Marshall som spenderar dagarna med att ”pimpa” bilar och kvällarna åt illegal streetracing. När en tragisk och våldsam olycka inträffar under ett race lägger rikemanssonen Dino (Dominic Cooper) skulden på Tobey som hamnar i fängelse, trots att det egentligen var Dino som orsakade olyckan. När Tobey sedan avtjänat sitt straff får han inbjudan till ett legendariskt streetrace som Dino kommer att delta i. Tobey ser sin chans att hämnas på Dino genom att visa vem som är bäst bakom ratten. Med hjälp av fyra vänner Benny (Scott Mescudi), Finn (Rami Malek), Joe (Ramon Rodriguez) och Julia (Imogen Poots) beger sig Tobey ut på en roadtrip för att på endast 48 timmar ta sig till andra sidan USA där racet ska hållas. Men det är lättare sagt än gjort när Dino får nys om Tobeys planer.

Need for Speed är en film vars handling och manus är lika skräpigt som en gräsmatta efter en musikfestival. Fylld med klyschor, trötta skämt och endimensionella karaktärer. Filmens stora svaghet är inte bara det traditionella upplägget med hämnd och samarbete utan också en macho-attityd som rinner likt en utspilld och avslagen varm öl genom filmens festivalgräsmatta till manus. Killar är de enda som kan köra bil och tjejer passar bättre på passagerarsätet. Skrikandes av rädsla och panik medan de stora snabba bilarna manövreras av iskalla och starka män. Filmen försöker i Imogen Poots karaktär att bryta detta genom att till huvudkaraktärernas förvånande låta Julia vara väldigt kunnig kring bilar och motorer. Men trots hennes kunskap och en actionscen med Julia bakom ratten så är filmens försök till någon form av jämställdhet pinsam. Utan att avslöja slutet är det i slutändan killarna som får utföra allt i filmen medan Julia räddas från diverse faror och får sitta på sidlinjen och heja på. Hela filmen osar av grabbiga skämt och nedlåtande attityd mot Julia. Imogen Poots gör en godkänd insats av det lilla hon får att arbeta med och gör helt klart filmens bästa insats, till skillnad från resten av rollistan som alla ser uttråkade och trötta ut. Aaron Paul gör till skillnad från sin fantastiska insats i Breaking Bad en ointressant och oengagerande insats med en karaktär som endast framkallar gäspningar från publiken. Scott Mescudi, mer känd som rapparen Kid Cudi, får olyckligtvis en stereotypisk roll som comic-relief-karaktär med fasansfullt lama skämt. Resten av rollistan är även den packad av tråkiga karaktärer och insatser. Det är synd då till exempel Rami Malek är en stabil skådespelare som gör ett mycket bra jobb i The Pacific och Dominic Cooper som tidigare har lyckats göra sevärda biroller.

Need for Speed:s kärna och grundidé är som sagt racing och det är också filmens stora tema. Filmens små ljuspunkter är just de fartfyllda och actionspäckade racingscenerna. De är imponerande utförda med extremt dyra bilar som voltar, exploderar och kraschar. Man har valt att använda sig av så lite CGI som möjligt och lägga budgeten på riktigt utförda bilstunts. Det tillför till underhållningsvärdet och visar på att man har lagt ner arbete på något i alla fall. En annan överraskning var 3D-effekterna som var behagliga och aldrig överdrivna. De gav ett intressant djup som gjorde sig allra mest effektiva i racingsekvenserna.

Trots den tekniska skickligheten och de få höjdpunkter i racingscenerna så är helheten mycket låg. Eftersom handling, karaktärer och manus är på en miserabel nivå så bryr man sig inte om vad som händer och det gör action och racingscener verkningslösa. Need for Speed är en Nissan Micra (sorry Nissanägare!) mot Fast & Furious Lamborghini. Ljusår sämre! Inget hjärta, minimal karaktärsutveckling, inga karaktärer man gillar och fyllt av negativa klyschor. Spela hellre spelen!