GIFF14: All Is Lost

GÖTEBORGS FILMFESTIVAL 2014

All Is Lost 1

4 stjärnor DYLPC

Robert Redford är 77 år men långt ifrån pensionerad. Han talar i intervjuer om att han inte är klar, att sökandet efter utmaningar måste gå vidare och att han vill fortsätta utvecklas som skådespelare. I en ambitiös, nyskapande och omtumlande film om överlevnad tar han sig an den kanske mest fysiskt krävande rollen han någonsin gjort.

Om Neposlušni var fåordig är All Is Lost fåordighetens Rolls-Royce och tar det minimalistiska manuset till en helt ny nivå. Förutom en kort voice-over i öppningssekvensen uttrycker Redford i princip ingenting, förutom ett par SOS-meddelanden, några tafatta rop på hjälp och någon enstaka svordom. Som filmens enda karaktär är Our Man placerad i ett enmannascenario utan någon annan att prata med eller ens behöva förhålla sig till. Han är ensam på en segelbåt någonstans i Indiska oceanen när han upptäcker att båten tar in vatten. Han kan inte göra mycket annat än att försöka hantera situationen så gott han kan. Det är han, en sjunkande båt och en herrans massa vatten. Den gamle och havet.

Vi vet ingenting om vem denne man är, mer än att han uppenbarligen finner att han misslyckats med flera saker i sitt liv och att han inte varit den person han velat vara, inte älskat som han velat älska. Han förklarar för den person/de personer han adresserar att han kämpade in i det sista.

”I fought to the end. I am not sure what that is worth, but know that I did. I have always hoped for more for you all. I will miss you. I’m sorry.”

Vad som följer efter öppningen är en lång kamp mot vatten, stormar, oväder, vind och vågor, ett sinande matförråd, en båt som faller sönder och mentalt påfrestande skiften mellan hopp och förtvivlan. Vår man är praktiskt lagd och fattar sansade beslut om hur han ska gå tillväga för att minimera skadorna och maximera sina möjligheter att ta sig därifrån vid liv. Han läser kartor, reparerar skrov, avsaltar vatten, klättrar upp i masten och arrangerar livbåtsevakueringar för sig själv. Han sköter sig galant under en lång tid, men naturens förrädiska krafter blir alltmer svårhanterliga.

Mer komplicerat än så är inte konceptet, och eftersom någon dialog ej heller finns hänger allt på utförandet. Regissör och manusförfattare J.C. Chandor, som tidigare gjort det politiska dramat Margin Call, visar upp stor skicklighet i hur han successivt utvecklar det rakspåriga händelseförloppet till ett nervigt och oerhört drabbande porträtt av en människa i nöd. Inkorporeringen av Robert Redford som hjälte är helt rätt, och hans skådespel präglas av naturliga handlingar, små gester och bara helt logiskt agerande, istället för att man låter honom leva ut alla sina plågor i urspårade vrål och monologer. Han är tyst och gör vad han kan – vad annars ska han göra? Man känner för honom hela vägen ut – trots att man i princip inte vet någonting alls om honom.

Tekniska bitar som foto (både över och under vattenytan), musik, klippning, vädereffekter och fysiskt våldsamma scener sköts alla med bravur och lyckas fånga såväl rå och skräckinjagande spänning som oändlig stillhet. Upplevelsen tar flera gånger en klaustrofobisk karaktär, trots att den geografiska positionen är den kanske mest öppna på hela jorden. Havet framhävs som både fridfullt, harmoniskt och dödligt.

Min egentligen enda invändning värd att tas upp berör huvudkaraktärens sensationella otur, vilken ligger på gränsen till det osannolika. Kanske hade man kunnat dra ner något på de helt sjukt retfulla nästan-ögonblicken då räddningen varit nära. Men på det stora hela är filmen realistiskt orienterad och absolut trovärdig. Det är där, i alla fall enligt mig, som den stora kraften ligger – just i trovärdigheten och i den plågsamt verklighetsförankrade berättelsen, vilket gör den oerhört gripande.

Jag blev enormt tagen av All Is Lost och lämnade biografen med hög puls och tårbildning i ögonen. Överlevnadstemat ger, när det utnyttjas på rätt sätt, en kraftfull inverkan som ger upphov till såväl emotionella som existentiella tankar. Det påminner en om hur skör den där tråden som livet brukar sägas hänga på är. All Is Lost är en enkel, rättfram skildring av en ensam mans kamp mot naturen – och det är i den enkelheten som dess storhet ligger. Där, i J.C. Chandors fantastiska regi och i Robert Redfords storslagna prestation. Jag saknar verkligen Redfords Oscarsnominering. Jag lyfter på hatten för en av tidernas största.

Annonser

3 tankar om “GIFF14: All Is Lost

  1. Ping: GIFF14: Locke | do you like phil collins?

  2. Ping: GIFF14: Alla betyg och recensioner | do you like phil collins?

  3. Ping: Topp 15: 2014 di Davelito | do you like phil collins?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s