SFF13: Fruitvale Station

STOCKHOLMS FILMFESTIVAL 2013

fruitvale-station

4 stjärnor DYLPC

Michael B. Jordan, mest känd som Wallace i TV:s största mästerverk The Wire, och en av tre tonårspojkar som upptäcker att de har superkrafter i Chronicle porträtterar 22-årige Oscar Grant, en ung familjefar som på nyårsdagen 2009 blev ihjälskjuten av poliser vid tågstationen Fruitvale i staden Hayward, Kalifornien. Fruitvale Station följer Grants sista dag i livet från stunden han vaknar fram till hans död. Grant är en före detta fängelseintern som försöker leva ett lagligt liv i frihet med sin flickvän Sophina (Melonie Diaz) och dottern Tatiana (Ariana Neal). Men ekonomin är knaper och Oscar börjar nyårsmorgonen med att försöka övertala sin före detta chef att anställa honom igen trots att han nyligen fick sparken. Utan framgång fortsätter Oscars dag med diverse sysslor som att köpa mat till kvällens nyårsfirande och att hämta dottern på dagis. Det är ett vardagligt händelseförlopp som trots sin enkelhet är smått poetiskt vacker och ett obehagligt uppbyggande av det slut som redan är skrivet. Stämningen är både familjär och kärleksfull men också sorglig och tung att ta in.

Fruitvale Station:s stora styrka är skådespelet som är avslappnat, vardagligt och nyanserat. Oscarsvinnaren Octavia Spencer är fantastisk i rollen som Oscar Grants mor Wanda och delar ett par utmärkta scener med Michael B. Jordan. Melonie Diaz och den lilla och söta Ariana Neal gör också två riktigt bra prestationer. As I Lay Dying-skådespelerskan Ahna O’Reilly dyker också upp i en liten men välspelad roll och Kevin Durand gör en obehaglig och skrämmande porträttering av en av poliserna. Men det är Michael B. Jordan som är filmens store kung. Med en lekfull och sorgsen prestation gör Jordan en känslomässigt påfrestande roll som gör det svårt att hålla tårarna tillbaka. Jordan är en fräsch fläkt i dagens Hollywood med en realistisk syn på skådespelets ädla konst. Jordans skådespel får mig att rysa bara jag tänker tillbaka på några av filmens bästa scener. En av dem är en simpel men fantastisk scen som involverar en lekfull springtävling mellan Grant och hans dotter från dagisets bakgård till familjens parkerade bil vid gatan. Det är en otroligt välgjord och naturlig scen som skildrar en kärleksfull och rolig stund mellan en snart död far och hans dotter som ser upp till honom. Michael B. Jordan levererar en av årets bästa rollprestationer och förtjänar helt klart en Oscarsnominering.

Fruitvale Station är ett vackert men oerhört ledsamt drama som är välregisserat och otroligt välspelat. Långfilmsdebutanten, regissören och manusförfattaren Ryan Coogler håller fokuset på Oscar Grant och hans sista dag istället för att enbart djupdyka i allt som är fel med skjutningen. Det gör filmen ännu mer kraftfull än om den plötsligt hade tappat fokus och istället börjat diskutera polisbrutalitet och andra orättvisor. Coogler väljer istället att berätta händelsen genom Oscar Grant, något som gör den så mycket mer intressant som spelfilm. Det hade dock varit mycket intressant med en dokumentär som skildrade händelsen där mer reflektion kan få plats.

Fruitvale Station är en fantastisk film som förtjänar alla lovord den kan få. En film som behandlar en frustrerande och fasansfull händelse. Betyget rullar in till stationen som en halvstark fyra.

4 tankar på “SFF13: Fruitvale Station

  1. Pingback: SFF13: Alla betyg och recensioner | do you like phil collins?

  2. Du beskriver filmens styrkor så pass bra att en recension från mig mest skulle upprepa orden. :)

    Trots att vi har flera manliga huvudroller på årets oscarstapet som är med om mer spektakulär dramatik och därför i regel når fram enklare hos tittaren så hoppas jag verkligen inte att jurymedlemmar underskattar det Michael B. Jordan gör här – och det Coogler gör med manuset, som i dagens tider är imponerande i sig då filmen trots högst vardagligt vardagsskildrande har en konstant tryckande spänning hos mig, då jag dels vet vad som komma skall men också för att det greppa tag så nära känslomässigt. (satan vilken lång mening jag spydde ur mig där)

    Kevin Durand som polis framträdde som ett monster! Dock på ett högst trovärdigt sätt – tyvärr, får jag väl på sätt och vis säga då den attityden han agerar så bra är enormt destruktivt i en yrkesbransch som ska bevara lugn.

    • Tack så mycket! :)

      Jag är en aning oroad för Michael B. Jordan och Fruitvale Stations chanser på Oscarsgalan. Om jag känner juryn rätt så kan filmen ”glömmas” bort. De har en tendens att strunta i mindre produktioner. Förra året fick dock Beasts of the Southern Wild uppmärksamhet något som var en glad överraskning. Alltid kul när indie-filmer fångar juryns uppmärksamhet. Men som sagt tror jag chanserna är låga. Det är mycket synd, för wow vilken film och vilka prestationer Coogler har fått fram!

      Ja Durand är iskallt obehaglig och fantastisk som polis. Han lyckas verkligen frambringa en ondska i auktoriteten! Det är imponerande särskilt eftersom hans karaktärs speltid är begränsad.

  3. Pingback: Topp 10: Scotts magiska filmår 2013 | do you like phil collins?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s