Veckoresumé #34

I veckans resumé bockas två filmer av från min pepplista och en nyligen Oscarsnominerad film upplevs.

upstream colorUPSTREAM COLOR (2013)
4 stjärnor DYLPC

Shane Carruth, mannen bakom tidsresefilmen Primer (som kan vara den film som förtjänar epitetet ”mindfuck” allra mest), ligger bakom indiefilmen Upstream Color. Carruth gillar att ha ansvar, något som är tydligt då han inte bara är regissör och manusförfattare till Upstream Color utan också filmens producent, klippare, kompositör och chefsfotograf. Till råga på allt spelar han dessutom en av filmens två huvudroller. Filmens handling är så diffus och abstrakt att förklara att den endast skulle skapa förvirring och även spoliera en handling som ska avnjutas helt utan någon förkunskap. Men självklart måste en synopsis existera och därför väljer jag mig att använda mig av samma synopsis som i beskrivningen av filmen i min pepplista som jag skrev tidigare i år: Filmen handlar om en man (Carruth) och en kvinna (Amy Seimetz) som dras till varandra. De är omspunna i en livscykel av en ålderslös organism. Deras identiteter blir till illusioner när de kämpar för att samla lösa fragment av förstörda liv. Upstream Color är nästintill om inte lika förvirrande och märklig som Primer. Carruth bryter mot det traditionella filmskapandet och presenterar händelseförloppet i en blandad ordning där tid och rum mixas ihop till en sås av mystik och gåtor. Ett öga för detaljer är något Carruth har och något han uppmanar tittaren att införskaffa. Saker som känns obetydliga kan komma att vara livsviktiga. Carruth briljerar på alla hans självbemannade poster. Regin är felfri och skådespelet likaså. Musiken och ljudet är experimentellt och spektakulärt. Fotot är enastående vackert och detaljrikt. Men det bästa med filmen är den komplexa och smarta handlingen som är extremt oförutsägbar och nytänkande. Carruth känns som en människa med en intelligens som sträcker sig väl mycket längre än många andras hjärnkapacitet. Carruth är lika mystisk och fascinerande som hans film. Upstream Color är inte likt något jag har sett tidigare och är som Primer, en film vars mening är att testa sin publik och skapa en helt ny upplevelse. Upstream Color är en film värd att uppleva och förtjänar en stark fyra i betyg.

a royal affair

EN KONGELIG AFFÆRE (2012)
4 stjärnor DYLPC

(En: A Royal Affair). Den Oscarsnominerade En kongelig affære utspelar sig 1766 och handlar om den engelska prinsessan Caroline (Alicia Vikander) som vid den unga åldern av 15 blir bortgift till den psykiskt instabile Kung Christian VII (Mikkel Boe Følsgaard) av Danmark. Efter att ha vant sig med det nya livet vid hovet inser Caroline att hennes liv är förutbestämt och att hon aldrig kommer kunna upptäcka världen bortom det kungliga livet. Men så en dag anländer kungens nyanställde psykiatriker John Struensee (Mads Mikkelsen) med erfarenheter och idéer som för Caroline tidigare var okända och sakta men säkert charmeras Caroline av Struensee. En kongelig affære är en vacker och otroligt väldetaljerad dramafilm med ett foto som är stundtals mästerligt. Fotot och sceneriet transporterar tittaren in i det konflikt- och sjukdomsdrabbade 1700-talet och skapar en stämning av nobilitet och makt i kunglighetens korridorer som är imponerande att se. Filmen består till störst del av danska skådespelare, något som är självklart eftersom filmen är dansk och utspelar sig i Danmark. Men två svenska skådespelare har båda tagit språklektioner för att bemästra danskan och kunna spela sina karaktärer. David Dencik spelar en minister i det kungliga rådet och Alicia Vikander talar i filmen fullfjädrad danska och briljerar på skådespelarfronten. Vikander gör en lysande insats och visar på att hon är Sveriges nya och stora skådespelarexport och kommande storstjärna. Vid sin sida har hon en felfri Mads Mikkelsen och en ung och ny skådespelare, Mikkel Følsgaard, som även han visar på talang. En kongelig affære är en vacker, välspelad och väldigt bra film som trots ett litet svajigt mittenparti förtjänar en svag fyra.

star trek into darkness

STAR TREK INTO DARKNESS (2013)
4 stjärnor DYLPC

2009 tog J.J. Abrams rodret för att föra Star Trek in i en ny era. Han lyckades stort med att charma de inbitna fansens hjärtan och vinna nya fans tillit. Han lyckades imponera enormt på mig, så pass mycket att jag inkluderade filmen i min sci-fi-lista. Nu är året 2013 och Abrams är här med en ny titt in i en framtid jag gärna skulle vilja leva i. Hela gänget från 2009 års Star Trek är tillbaka med de klassiska karaktärerna Kirk (Chris Pine), Spock (Zachary Quinto), Uhura (Zoe Saldana), Scotty (Simon Pegg), Bones (Karl Urban), Sulu (John Cho), Chekov (Anton Yelchin) och Pike (Bruce Greenwood) för ett nytt äventyr ute i den vilda rymden. Den här gången kallas Enterprise och dess besättning ut i uppdrag för att finna en terrorist vid namn John Harrison (Benedict Cumberbatch) som har arbetat i deras egna organisation, den galaktiska Federationen och som har utfört ett bombattentat i centrala London. Visuellt är Star Trek Into Darkness en fest för hela kroppen. Fantastiska specialeffekter och datoranimationer (ja, de bländande ljusstrålarna är kvar och bättre än någonsin!) som känns verkliga blandas med supercoola  ljudeffekter och hårresande musik. Manuset och stämningen är på topp precis som i den tidigare filmen med en liten dos humor och härlig lagkänsla. Into Darkness är däremot lite seriösare och mörkare tonmässigt än föregångaren, något som passar och gör filmen mer känslosam och spännande. Det är popcornunderhållning på hög nivå med action och drama hela vägen ut. Men till skillnad från alla uttjatade superhjältefilmer, allt Disney-shit och trötta Transformers-rullar som släpps varannan dag har Into Darkness hjärta, passion och respekt för den historia som den bygger på. Abrams viftar med snyggt förpackade referenser till de äldre Star Trek-serierna och håller sig trogen till det som har gjort Star Trek så speciellt och banbrytande. Självklart existerar filmklyschorna även i Into Darkness men många av dem bryts. Allt från små repliker till karaktärsrelationer till händelseförlopp som bryter mot det konventionella visar på en vilja att följa Star Trek:s icke-traditionella mall med att visualisera och berätta en framtid som är annorlunda och nytänkande. Jag kan inte hjälpa att jag ryser till när filmens titel dyker upp i tjockt typsnitt över hela bioduken ackompanjerat med adrenalinpumpande rymdmusik och jag kan inte hjälpa att jag blir lite tårögd i filmens översentimentala men fantastiska sorgespel. Star Trek Into Darkness är ett kärleksbrev till rymden och alla dess mysterier, en film som är värdig som familjemedlem i den galaktiska Federationen. Betyget warpar sig fram till en halvstark fyra.

Veckans topp 3

  1. Upstream Color
  2. Star Trek Into Darkness
  3. En kongelig affære

5 thoughts on “Veckoresumé #34

  1. Ping: Veckoresumé #35 | do you like phil collins?

  2. Ping: Veckoresumé #46 | do you like phil collins?

  3. Ping: Veckoresumé #55 | do you like phil collins?

  4. Ping: Topp 10: 2013 in the Name of the Dave | do you like phil collins?

  5. Ping: Topp 10: Scotts magiska filmår 2013 | do you like phil collins?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s