Veckoresumé #16

Efter en fältstudie i Sydafrika har vi landat i Sverige för att återgå till det vi gillar mest. Bristen på tid att se film under vårt arbete i Kapstaden har varit jobbigt och suget för att återvända till filmens magi har varit otroligt stor. Nu är vi tillbaka och bloggen är aktiv igen i rätt tid till Oscarsgalan. Innan röda mattan rullas ut kommer vi publicera en mängd Oscarsrelaterat material. Här kommer första veckoresumén post-Sydafrika!

BLADE (1998)

Wesley Snipes spelar vampyrjägaren Blade som beskyddar mänskligheten från vampyrer i denna blodiga och mörka actionrulle. Klädd i läder och beväpnad med kitana och hagelgevär bestämmer sig Blade att ge sig på den extremt onda vampyrstekaren Deacon Frost (Stephen Dorff) och hans entourage av svettiga cyberpunkvampyrer. Blade innehåller alla de saker man kan förvänta sig från en dålig actionfilm. Klyschig handling, dåligt skådespel, trötta one-liners och hjärndött manus. Att filmen dessutom innehåller vampyrer gör bara saken värre. Blade är en actionfilm som inte ens underhåller för stunden, den är endast en blodig pina. Betyget biter sig fram till en etta.

THE FIRM (1993)

Mitch McDeere (Tom Cruise) är en ambitiös och kunnig jurist som får arbete på en liten och exklusiv advokatfirma i Memphis. Firman är präglad av lyx och framgång med få men noga utvalda anställda som har sin arbetsplats i ett dyrt och påkostat kontor. Klienterna består av välbärgade företagsägare som betalar mycket för firmans tjänst. En dag kontaktas Mitch av FBI-agenter med bevis om mord och korruption kopplat till advokatfirman och han får i uppdrag att infiltrera firman inifrån och finna sanningen och de ansvariga. The Firm är regisserad av Sydney Pollack och filmen består av en skön rollista med namn som Tom Cruise, Gene Hackman, Jeanne Tripplehorn, Ed Harris, Holly Hunter, Hal Holbrook och David Strathairn som alla gör bra insatser. Filmen i helhet är en spännande thriller som passar perfekt som matinéfilm. Längden hör till en av svagheterna och skulle lätt ha kunnat kortats ner. Jag tappade intresset en stund i mitten av filmen då den tar lite för lång tid på sig att utvecklas och ingenting händer. The Firm rekommenderas för thrillerentusiaster och filmsugna som vill uppleva konspirationer i sann 90-talsanda. Betyget smyger sig fram till en stabil trea.

NAUSICAÄ OF THE VALLEY OF THE WIND (1984)

I en dystopisk värld där förorenade och giftiga skogar med farliga insekter hotar mänsklighetens sista utposter måste en ung prinsessa vid namn Nausicaä försöka förena människor och insekter och samtidigt skydda sin befolkning från den militaristiska nationen Tolmekia. Animemästaren Hayao Miyazaki lyckas återigen berätta en stark och levande berättelse som passar både barn som vuxna. Nausicaä of the Valley of the Wind börjar väldigt svagt med oengagerat manus och långsam uppbyggnad, något som gjorde mig orolig att Nausicaä skulle bli min första Miyazaki-besvikelse. Halvvägs in i filmen hade min oro svalnat men den existerade fortfarande. Nausicaä levererade helt enkelt inte alls en sådan stark upplevelse som tidigare Studio Ghibli-filmer gjort. Utdragna krigsscener med död och förintelse tog för mycket plats och filmen tappade fokus. Trots detta kom allt att ändra sig. Filmen gör ett imponerande lyft och når Miyazaki-magin. Med tydliga pacifistiska budskap, vackra animationer och en unik stil når Nausicaä oförglömliga nivåer och lyckas värma mitt filmhjärta samtidigt som den riktar kritik mot miljöförstörelse och beväpnade konflikter. Nausicaä of the Valley of the Wind kämpar sig fram till en svag fyra i betyg.

THE MASTER (2012)

Paul Thomas Anderson äntrar filmscenen än en gång med trefaldigt Oscarsnominerade The Master som följer den osympatiske, nyss hemkomna andra världskriget-veteranen Freddie Quell (Joaquin Phoenix) som spenderar dagarna med att dricka och hamna i bråk. En berusad natt hamnar han av en slump på en båt och möter en man vid namn Lanchester Dodd (Philip Seymour Hoffman). Dodd är en ökänd ledare för en sektliknande grupp med annorlunda föreställningar om livet och mänskligheten. Quells relation till Dodd blir allt starkare och han bjuds in till samfundet för att lära sig av mästaren. PTA:s komplexa och rikliga manus är en av filmens starka kort och förmedlas av stora rollprestationer. Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman är magnifika och bevisar att de tillhör några av de bästa. Amy Adams som spelar Lanchester Dodds fru styr och ställer inom församlingen med briljant scennärvaro. Fotot är utsökt med finurliga vinklar och väl utvalda objekt. Dramaturgiskt är The Master som man förväntar sig från PTA med långa dialogscener där emotionella karaktärsinteraktioner är i fokus och en handling som går på djupet av individer. The Master når inte upp till samma nivå som tidigare PTA-filmer som Magnolia, Boogie Nights eller mästerverket There Will Be Blood, men den är inte långt ifrån. En av de bästa regissörer som är aktiva just nu levererar i The Master en film av stor kvalité med fantastiska rollprestationer och närgångna scener. Betyget dricker sig fram till en stabil fyra.

Jag har även sett den svenska Oscarsnominerade dokumentären Searching for Sugar Man (4/5) som David gav en full pott och utnämnde till 2012 års bästa film. Heja Malik Bendjeloull!

Veckans topp 3

1. Searching for Sugar Man
2. The Master
3. Nausicaä of the Valley of the Wind