Tintin et moi (2003)

Seriealbumen om Tintins äventyr har sålts i hundratals miljoner exemplar och trollbundit en hel värld under mer än ett halvt sekel. Det här är en dokumentär om mannen bakom den nyfikne journalisten – Hergé – och hans samspel med de olika karaktärerna.

Under början av 70-talet reste den oerfarne journalisten Numa Sadoul till Belgien i hopp om att få växla några ord med den välkände men tystlåtne serietecknaren Hergé. Han hade då ingen aning om att just den pratstunden skulle bli en djupgående 14-timmarsintervju, med tillräckligt material för att skriva en bok. Hergé var inte särskilt öppen om sitt eget liv, hade en försiktig inställning till media och gav i regel inga ingående intervjuer. Därför kom Numa Sadouls intervjusuccé som en stor överraskning för alla, något som vi idag bör vara mycket tacksamma för. Den gav dansken Anders Høgsbro Østergaard chansen att göra Tintin et moi, som mestadels är baserad på boken som Sadoul skrev tillsammans med Hergé.

Att Tintin är en stor kulturikon världen över vet vi redan, och en figur som filmen utgår ifrån att man är någorlunda bekant med. Den här dokumentären har för avsikt att berätta mer om vad som finns bakom den välsmyckade fasaden av konstnärlig briljans och hur Tintin uppkommit. Det handlar om att läsa mellan raderna, eller bildrutorna, för att dyka djupare in i Hergés värld och kartlägga hur historierna kommit fram, vad som drev Hergé under resans gång och hur han återspeglar sig själv i sina tecknade figurer.

Filmen undersöker och berättar om hur de olika albumen skiljer sig åt i teman, influenser och budskap, hur Hergé jobbade under politiska partiers makt och hur hans egen person svävade mellan såväl Tintin som Kapten Haddock som en reaktion på hans psykiska tillvaro. Utifrån Hergés egna ord, blandat med utlåtanden från nutida experter inom historia och kultur, granskas bilderna med skarpa glasögon för att hitta kopplingar till tiden han levde i och hur samhället formade konsten han utförde. Utöver detta får vi ta del av Hergés mycket speciella vänskap med den kinesiske konstnären Tchang Tchong-Jen, som hjälpte honom under skapandet av Blå lotus, men som spårlöst försvann efter andra världskriget. Tchang återfinns även som en fiktiv version av sig själv i flera album, mest central i Tintin i Tibet.

Med tanke på att Hergé var en hemlighetsfull man som ogärna avslöjade för många detaljer i sina skapelser är en dokumentär som denna inte en helt lätt utmaning att ta sig an. Men bristen på faktiskt material om Hergé och luckorna i de få reflektioner som finns från honom målas effektivt över av ett stilsäkert och skickligt berättat bildarrangemang som hela tiden går framåt. Visst syns begränsningen i materialet i filmens speltid (75 minuter), men berättelsen presenteras med en personlig känsla, i ett lagom tempo och tappar inte sin substans utan engagerar hela vägen ut. Høgsbro Østergaard tar hjälp av serieteckningens grepp, i en visuellt välskapad film med passande animationer, miljöbilder och urklipp.

Jag har själv vuxit upp med Tintin och kommer alltid att vara en stor Tintin-fantast och beundrare av Hergé. De spännande journalistiska äventyren har haft stort inflytande på min barndom, där jag funnit många kära vänner i älskvärda karaktärer som Kapten Haddock, Professor Kalkyl, Dupontarna och Milou. Självklart blir den här dokumentären särskilt intressant när man har en stark relation till ämnet, men den kan även inspirera fler till att ta del av Tintins fantastiska äventyr.

För Tintin-entusiaster som mig är denna dokumentär ett måste, då du får lära känna både skaparen och serierna bättre. Du kommer kunna återvända till albumen med förbättrade glasögon och lägga märke till detaljer som du inte tänkt på förut. Hergé var ett geni och en stor konstnär, något som Tintin et moi lyfter fram på ett informativt, välgjort och fint sätt.