Veckoresumé #7

Nu är det lov och då blir det film i massor! Har mestadels försökt ta igen lite filmer från i år som jag inte sett fram till nu. Några var bra medan andra var mindre bra. Japansk animation och 50-talsnoir har också setts i veckan.

My Neighbour TotoroMIN GRANNE TOTORO (1988)
4 stjärnor DYLPC

Anime är en genre som jag inte är särskilt bekant med, bortsett från de gamla Pokémon-serierna man såg när man var liten. Detta blev för mig en dörr till den japanska världen av tecknade filmer, signerad Studio Ghibli och Hayao Miyazaki. Min granne Totoro handlar om två barn som flyttar till ett hus ute på landsbygden, där de stöter på flera udda varelser, varav en är just Totoro (den stora, mjuka figuren), som tar med de två syskonen på charmiga äventyr. Filmen har ett stort hjärta och bjuder in till många skratt och varma leenden. Totoro och hans mindre följeslagare är alla underbara karaktärer.

Kon-TikiKON-TIKI (2012)
3 stjärnor DYLPC

Ett härligt norskt matinéäventyr om den berömda Kon-Tiki-expeditionen som ägde rum 1947. Thor Heyerdahl hade en teori om att Polynesien blivit befolkat från Sydamerika, ett påstående som viftats bort av alla han pratat med. För att bevisa sin teori bestämde han sig för att segla nästan 800 mil på en primitiv flotte. Denna film är en verklighetstrogen filmatisering av denna resa, en snygg och påkostad sådan. God underhållning som varar i två trevliga timmar, däremot blir det aldrig sådär riktigt jävligt som det skulle kunna ha blivit med stormar, sjukdomar, hajattacker (!) med mera, även om det hettar till några gånger. Den är lite för ”snäll” med andra ord.

The WordsTHE WORDS (2012)
2 stjärnor DYLPC

Bradley Cooper spelar huvudrollen i denna dramathriller, som handlar om en man (Cooper) som kämpar för att få ut sina böcker, men ständigt blir nekad publicering. En vacker dag hittar han (!) ett färdigt manuskript som han fastnar i och bestämmer sig för att ge ut i sitt eget namn. Detta blir naturligtvis inte en lika smidig väg till framgång som han hoppats, utan han dras in i ett virrvarr av lögner och dåligt samvete. Tyvärr är filmen väldigt förutsägbar och även om man leker med narrativet på ett stundtals finurligt sätt är innehållet tunnt. Sevärd för Jeremy Irons som gör ett bra jobb med sin lilla roll, men annars en blek film.

Ruby SparksRUBY SPARKS (2012)
3 stjärnor DYLPC

Skaparna av Little Miss Sunshine är i år tillbaka med en ny film, vilken självklart skulle ses. Ruby Sparks är en karaktär som först förekommer i en dröm, drömd av författaren Calvin (Paul Dano), och därefter mirakulöst äntrar verkligheten efter att Calvin börjat skriva om henne. Denna surrealistiska situation leder till en lika surrealistisk kärlekshistoria mellan Ruby och Calvin, vilket givetvis komplicerar hans schemalagda möten med sin psykolog. Precis som Little Miss Sunshine är Ruby Sparks en kreativ, härlig och grymt välskriven film som leker med fantasin och underhåller tittaren. Paul Dano och Zoe Kazan är riktigt bra i huvudrollerna och bland birollerna hittar vi bland andra en rolig Antonio Banderas. Filmen får i sin helhet en förbaskat stark trea.

LincolnLINCOLN (2012)
2 stjärnor DYLPC

Steven Spielberg har på sistone haft några mediokra år, senast med sliskbomben War Horse, och är nu tillbaka med ännu en historisk film, denna gång om den i många kretsar legendariske presidenten Abraham Lincoln. Uncle Abe gestaltas av Daniel Day-Lewis, som i vanlig ordning går in i rollen till max, något han gör storartat. Men där slutar det positiva, förutom några bra biroller (bl a Tommy Lee Jones). Filmen blir alldeles för lång, tråkig och oengagerande för att den ska kännas intressant. Det händer i princip ingenting förutom prat, prat och återigen prat. Pratiga filmer kan vara alldeles lysande, men då krävs en oerhört bra dramaturgi och en nerv som gör det gripande. Det har inte Lincoln, och den lättnadskänsla som nådde mig när eftertexterna gjorde detsamma kan inte resultera i ett bra betyg. Spielberg borde ha kunnat göra något bättre med alla klasskådisar han hade till sitt förfogande. Titeln är dessutom något missvisande, då filmen aldrig blir ett ordentligt porträtt av Abraham Lincoln, utan snarare en skildring av händelseförloppet kring antagandet av the thirteenth amendment. Men Amendment 13 säljer inte, det gör Lincoln. Simple as that.

Sunset BoulevardSUNSET BLVD. (1950)
4 stjärnor DYLPC

En stilbildande klassiker och en genredefinierande film noir av den store Billy Wilder. William Holden spelar en ekonomiskt ansträngd filmmanusförfattare som av en slump hamnar i den före detta filmstjärnan Norma Desmonds (Gloria Swanson) hus. Hon lever fortfarande i sin forna stjärnglans och är fast besluten att återvända med en egenskriven storfilm. Detta blir givetvis trassligt, i en välspelad dramathriller som tar upp kändisskapets mörka baksida och för in en del nya grepp i filmhistorien, vilket är anledningen till att den ses som en stor klassiker och ofta används som analysunderlag för filmstudier. Därför får den också en fyra från mig, om än en svag sådan. Vissa delar är mästerliga, som de första 40 minuterna, men ibland blir den något upprepande. Jag tycker heller inte att den är lika bra som Wilders Double Indemnity, men ändock en viktig klassiker.

Utöver ovan nämnda filmer har jag även sett Beasts of the Southern Wild (3/5), som Scott skrev finfint om i veckoresumé #2, samt The Perks of Being a WallflowerBarbara och Searching for Sugar Man, som alla tre tog en varsin plats på min topp 10 för 2012.

Veckans topp 3

  1. Searching for Sugar Man
  2. Min granne Totoro
  3. Sunset Boulevard
Annonser

En tanke på “Veckoresumé #7

  1. Ping: Veckoresumé #8 | do you like phil collins?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s